Det finns en kärlek som är helt unik, i varje fall för mig.
Det är den kärlek som jag har till mina föräldrar.
Dom har fött mig, dom har närt mig, dom har fostrat mig.
Dom har under många år varit mycket mer än vad jag har förstått.
Jag är glad att jag kom till insikt under tiden medans dom fortfarande är i livet.
Insikt om hur mycket dom betytt och betyder för mig.
För dom betyder verkligen så otroligt mycket och har betytt så fantastiskt mycket under
alla mina år.
Att känna kärlek till sina föräldrar är för mig det naturligaste som finns.
Att ha förtroende för dom, känna respekten för dom och känna viljan att hjälpa
dom tillbaka när dom nu kan behöva någon form av hjälp.
Tycker det är sorgligt när jag hör om schismer mellan föräldrar och barn.
Konflikter som gör att dom bryter sina band mer eller mindre helt för att sen aldrig
återuppta den.
Att man inte kan se lite längre, långt nog för att överbrygga denna ovilja.
Att man inte vill försöka ens att se när den ena sträcker ut en hand i önskan om att försonas.
Vad är det som gör en människa så blind, så tråkigt blind.
Jag blir uppriktigt ledsen när jag ser givna band trasas sönder och samman.
Jag blir uppriktigt förbannad på dom som säger orden att dom ångrar sig att dom inte tog sig
tid medans tid fanns för att i varje fall försöka.
Det finns ingen ursäkt för det.
Inte så länge det finns en chans.
Jag älskar verkligen mina föräldrar för allt som dom har gett mig och för allt som dom ger mig.
Dom är mitt band till mitt förflutna och dom är min länk till min framtid.
Älskar du dina föräldrar.
Om inte, varför gör du inte det.
Älskar du dina barn.
Om inte, varför gör du inte det.
Konstig fråga för dom allra flesta men jag vet att ni andra finns för jag har sett och hört er.
Ni är inte osynliga men ni är trasiga i min värld.
Jag ber alla er som har trasiga relationer med era föräldrar, med era barn eller rent av era syskon.
Ta tag i problemet och försök att våga se det.
Det kan absolut vara hur jobbigt som helst men för i helvete, ni är ju ändå på något
sätt besläktade.
Försök hitta en väg där ni kan förstå varandra.
Men grunden dit den kan bara sättas om ni väljer en sak och det är att vara hundra procent
öppna och ärliga mot varandra.
Våga vara det och gå vidare.
Jag älskar mina underbara föräldrar.
Älskar du dina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar