Sluta aldrig att vara nyfiken

Den dagen då jag slutar att vara nyfiken är mig så totalt främmande.
Jag tycker att det är så otroligt kul att leva.
Det är så fantastiskt att få uppleva livet.
Det är så roligt att få vara en del av allting.
Nu är det inte så att jag tycker att allt är fantastiskt roligt.
Eller att jag aldrig tycker att saker och ting faktiskt kunde vara bättre.
Nej så är det verkligen inte.
Men jag tycker om att vara nyfiken.
Jag tycker om att lära mig nya saker.
Jag tycker om att försöka förstå saker som är runtomkring mig.
För det är ju så otroligt mycket att se och att uppskatta.
Jag vill se saker och ting positivt, inte för att jag inte kan se negativa saker.
För dom sakerna ser även jag.
Jag ser när någon lider eller har det svårt.
Jag tillåter mig själv att bli ledsen när jag behöver det.
Jag unnar mig att bli glad när jag ges tillfälle till det.
Det handlar helt enkelt om att tillåta sig själv att leva.
Att vara öppen åt alla håll.
Det handlar om att vara nyfiken.
Att sluta vara nyfiken skulle för mig vara lika med att sluta leva.
Och att sluta leva är inte ett alternativ.
Alltså fortsätter jag att utveckla mig själv som människa.
Jag fortsätter att försöka vara receptiv och vilja förstå även vad det är andra säger, inte bara mitt eget jag.
Jag är inte centrum i hela världen, jag är bara centrum i mitt eget liv.
Och vet du vad.
Det är jävligt bra att få vara det.
Fortsätt njut av livet.
Tillåt dig själv att känna efter.
Tillåt dig själv att leva i ditt liv.
Lev där du är, lev av var du har varit och lev av dit du kommer att komma