När är du rädd

Jag tycker att det är så trasigt hemskt att man ska behöva känna rädsla
men ändå kommer tillfällen då vi alla gör det.
Det kan vara av så vitt skilda anledningar som att man är mörkrädd eller känner
en ängslan för en redovisning i skolan.
Eller så kan det vara ett krypande illamående som hänger kvar i magen och som
gör att du inte ens vill gå till din arbetsplats.
När kommer rädslan till dig.
Vad är det som gör att du blir rädd.
Vem kan göra dig rädd.
Vilka situationer är du rädd för att hamna i.
Finns det något du absolut inte är rädd för.
Är det kanske så att det inte finns något som skrämmer dig.
För min egen del, vilket självklart är den enda som jag verkligen kan stå för så
drabbar rädslan som känsla mig väldigt ofta, väldigt mycket.
Jag är till exempel väldigt rädd för vad döden står för.
Vad döden innebär.
Den är så definitiv.
Den är så fruktansvärt definitiv.
Det är inte så att jag går och tänker på den hela tiden men jag undviker
inte tanken helt för den finns ju där.
Jag är även rädd för att mista det jag värdesätter allra mest.
Jag är rädd för att förlora det jag har.
Jag är rädd för att förlora mina älskade kära nära.
Att bli berövad det liv jag lever idag.
Jag älskar de mina.
Jag älskar mitt liv.
Jag älskar att leva.
Jag är rädd för att inte räcka till när det som mest behövs.
Jag är rädd för att inte finnas till handa när det som mest behövs.
Jag är rädd för att inte få vara där när det behövs.
Att få vara där jag känner att jag verkligen kan göra skillnad.
Var inte rädd för att vara rädd, det är en rättighet.
Det är inte fult, det är bara mänskligt.
Men låt inte rädslan ta överhand.
Låt den inte skrämma dig till tystnad.
Jag tycker inte om att vara rädd men jag tillåter mig det ändå.
Jag gör det för att det gör mig mänsklig.
Jag är med andra ord rädd men ändå inte.
För jag kan leva med det.
Våga dela med dig av din rädsla.
Det gör att den känns mindre skrämmande, mindre stor, mindre hemsk.
Var inte hämmad utan tillåt dig att känna.