Har du någonsin känt dig hatad

Har du någonsin känt dig hatad.
Har du någonsin känt att vad du än tar dig till så är det fel i den personens ögon.
Att man liksom aldrig kommer få en chans.
Att man har fått en dom i varje situation som har varit och samtidigt
alltid väntar på att bli dömd i varje situation som komma skall.
Att känna ett konstant förtal bakom ens rygg så fort det finns ett litet
uns att hugga på.
Att fast man alltid försöker att göra sitt allra bästa så kommer det aldrig att räcka till.
Att man är lägre rankad i den personens ögon än marken den går på.
Har du någonsin känt dig så.
Visst är det en orättvis känsla att bära på.
Visst känns den onödig att ens behöva snudda vid.
Men tyvärr tror jag att den är alltför vanlig.
Det är en känsla många kan känna dagligen.
Jag gör det.
Men fast jag skriver om det här så gör det mig inte något.
Jag tar inte illa vid mig av det.
Jag låter inte det påverka mig negativt.
Istället så tar jag det med mig i min strävan att försöka förstå hur olika vi människor är.
Att man kan inte nå fram till alla.
Man kan inte vara omtyckt av alla.
Man kan inte vara älskad av alla.
Men jag tycker det är tragiskt att man ska behöva känna det ändå.
Om jag nu inte tycker om eller respekterar en person så väljer jag helt enkelt
att inte umgås med den.
Den finns liksom inte på riktigt i mitt liv även om den är där dagligen.
Men visst är det fel att bli behandlad fel bara för att man är den man är och för
att man gör det man ska och tycker är rätt.
Jag försöker i mångt ock mycket att följa som normer och regler som finns runtomring mig.
Men samtidigt måste jag vara ödmjuk i olika situationer och se till min egen åsikt.
För någonstans där inne så tror jag väldigt mycket på mig själv och mitt agerande
och jag vågar att stå för det.
Det sköna är att kunna lita på sig själv som jag gör och det är väl förmodligen det som
kanske sticker i ögonen.
Just att jag har en god självkänsla och är öppen för olika möjligheter.
Det passar inte alla att tro på sig själv och samtidigt inte vara egoist.
Men jag är ju bara jag och vare sig det leder till att jag blir älskad eller hatad för
det så är det så det kommer fortsätta att vara.
Jag är lycklig i min själ för jag känner mig älskad.
Dom som hatar mig vågar bara inte känna mig för den jag är.
Det får mig att undra varför.