Att sakna ord

När man inte har något att säga, är man en tråkig människa då.
Det här att kunna föra en konversation utifrån vad som helst.
Det är ju inte alla ämnade för.
Att alltid ha något att tillföra till en diskussion, är det så det ska vara.
Ska man alltid kunna räkna med att man har något att komma med.
Vad tänker man när det inte kommer några ord ur munnen hos någon.
När personen överhuvudtaget inte säger någonting alls.
Den bara sitter där och gör inget annat än lyssnar.
Kanske på sin höjd nickar bifallande men inte mer än så.
Men hur ses man av er andra.
Ses man som en jävligt tråkig person.
Ses man som en väldigt intetsägande person.
Vad ses man som.
Jag kan verkligen vara just en sån person.
En sån där som hellre sitter i bakgrunden och lyssnar, lyssnar och iakttar.
Har jag något att säga så säger jag det jag vill men har jag inget att tillföra
så håller jag hellre tyst än bara pratar på för att verka vara deltagande.
Jag måste inte synas, höras eller ta plats.
För mig räcker det med att finnas.
Vi är ju alla vansinnigt olika som människor och inom rimliga gränser försöker
jag att acceptera så många som möjligt.
Försöker att se våra olikheter just bara som olikheter inte som något som alltid kliver
utanför gängse normer.
Visst reagerar jag om det kommer någon i extremt avvikande klädsel eller som har något
annat som kan ses som speciellt.
Men är det upp till mig att döma den personen bara på vad jag ser visuellt eller kan jag foga
mig till att den ser värde i andra saker än vad jag kan.
För mig är det viktigt att vara öppen i tankarna åt alla håll och kanter.
För mig är det viktigt att kunna vara tyst, att få vara tyst.
Men hur ser du på andra.
Hur ser du på mig.
Har jag ett mindre värde bara för att min käft inte alltid glappar.
Är jag en sämre människa, en sämre vän.
Hoppas inte att ni ser mig som det bara för att jag ibland kan vara lite tyst lite tillbakadragen.
Jag saknar bara ord.
Jag är bara mig själv.