Jag kan tycka att det finns människor som kanske inte alltid vet det själva
men som på något sätt har en förmåga att vara i vägen för andra.
Det kan vara av väldigt olika anledning.
En kan vara att du helt enkelt inte förstår att du är i vägen.
Det tror jag är en väldigt vanlig sådan.
En anledning som man inte ser för man är så blind i sitt eget lilla liv.
Det är inte alltid man ser framåt längre än sin egen nästipp.
Det är inte alltid man ser alls.
Att stå i vägen för andra är lätt men att lämna plats kan vara desto svårare.
Är det så att det finns så mycket som man är rädd för att dessa personer kan klara.
Är det så att du är rädd för att blir förbigången och bortglömd för att dessa personer kan växa.
Är det så att du inte vågar släppa förbi någon i tron om att du är bara den du är så
länge den eller dom personerna är dom som dom är.
Tänk om dom skulle växa som människor, försvinner du då.
Försök att istället tänka att om nu dessa personer växer så växer även du.
Det ena leder till det andra.
Det får helt enkelt en skön synergieffekt.
Jag tycker själv inte om att stå i vägen för någon utan stöttar hellre på alla sätt jag kan.
Våga väx tillsammans.
Våga tro på att andra kan precis det du kan.
Det är inte farligt
Att hjälpa varandra framåt i livet tycker jag är desto viktigare.
Vi borde kunna lära oss att ta hand om varandra mer än bara när det krisar.
Varför kan vi inte se till varandra även under vardagar.
Varför kan vi inte verkligen vilja stötta varandra så att vi kanske lyckas lite bättre
nästa gång vi försöker oss på något.
Att sträva efter att vara ett hinder.
Att vara en nagel i ögat.
Ett elakt litet farthinder på vägen.
Är det så vi vill uppfattas.
Är det inte bättre om vi hjälper till genom att hålla upp dörren istället för att släppa
den just när någon ska ta sig igenom den.
Vad tycker du är bäst.
Hålla upp, eller stänga.
Stå inte i vägen, släpp fram.......................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar