Jag kan inte annat än njuta av känslan när jag verkligen känner
att jag sakta men säkert vaggas in i nya vänskaper.
Det är något alldeles speciellt med känslan av att känna sig avslappnad och bekväm
när man umgås med människor.
Att känna att man själv inte betraktas som märkvärdig.
Att man själv inte betraktar andra som märkvärdiga.
Nu är det i och för sig inte något jag har för vana att göra.
Just det där med att se människor som lite för speciella, eller lite bättre ligger liksom inte för mig.
Jag tycker inte att det finns någon som är mer än någon annan.
Visst är det skillnad på oss.
Det är en enorm skillnad till och med.
Men det är en skillnad som inte får göra skillnad.
Och det är där det känns så bra när man kommer i kontakt med personer som
har en skön, avskalad och ärlig inställning.
Älskar när människor har det.
Det är verkligen inte något man skämmer bort sig med i livet.
Att träffa människor som man vill behålla där.
Det är tvärtemot väldigt sällan som det sker.
Dom flesta som man möter dom kommer och sveper nästan obemärkt förbi.
Så obemärkt att man efter en tid ens undrar om dom existerat eller bara varit en del
av ens fantasi.
Att hitta fram till nya vänner det gör mig så gott i hjärtat.
Det värmer mig för jag älskar att dela med mig av mig själv.
Det värmer mig för jag älskar att tillåta andra dela med sig av sig själva till mig.
Att hitta fram till nya vänner, nya vänskaper det är en del av livet som jag uppskattar
till mer än hundra procent.
Det är vackert att hitta fram till nya vänner.
Det är en vacker del av livet och jag tackar varje gång jag får en tilldelad till mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar