Har du civilkurage

Något jag verkligen tycker avsaknas i bred utsträckning idag är civilkurage.
Varför är människor så rädda för att gå emellan.
Varför är människor så rädda för att försvara när det är aktuellt.
När saker redan har hänt då är det minsann många som har åsikter om vad som borde
ha gjorts och det gärna med kommentaren att om det hade varit jag så hade
jag minsann gjort på det eller det sättet.
Visst känns det igen.
Jag blir så glad när jag ser någon som resolut tar ett beslut på plats, helt utan att tveka.
Bara kliver fram rent inutitivt och gör något.
Tycker verkligen om att se den typen av handling.
Tycker till och med om att se mig själv när jag får tillfälle att utföra det för det ger
mig faktiskt någon form av självtillfredsställelse att se hur positivt jag kan reagera.
Att jag reagerar på det sättet som jag förväntar mig.
Sen är det ju inte alltid som den första reaktionens konsekvenser blir dom optimala men det
gör mig mindre ont.
Det viktiga är att jag försöker.
Hur gör du.
Är du en som backar och ställer dig bakom någon annan som du puttar fram.
Är du någon som skriker att någon behöver hjälp och låter någon annan ta tag i det.
Eller är du den som försöker.
Du kanske är den som försöker men vet dina egna begränsningar och samtidigt försöker få hjälpen
att komma till dig.
Är du den som om du ser någon som gör någon illa så går du fram och försöker att gå emellan.
Försöker du hjälpa om du kan.
Om du inte är det så har jag en fråga.
Skulle du vilja att någon bara stod och tittade på medans du själv blev misshandlad eller kanske
ligger där av någon annan anledning.
Skulle du vilja att denna någon bara gick förbi och säger att det kommer andra som säkert kan hjälpa
dig snart.
Är det så du vill ha det.
Eller vill du att andra bryr sig även om dig.
Vad vill du.
Vem vill du vara.
Vem är du.
Har du civilkurage, eller bara en jävligt stor käft.