Hur är det egentligen, kan du bara stå vid sidan och titta på när du ser någon göra fel.
Finns det olika gränser för dig.
Kan det vara så att det beror på vad du själv tycker.
Eller beror det bara på att du verkligen ser en katastrof närma sig.
Låt mig dra några exempel så får du fundera över hur du skulle göra.
Om du ser ett barn som försöker lägga en pusselbit.
Försöker du då rätta det när du ser att den är på fel ledd eller fel ställe.
Eller kan du låta barnet ta den tid det behöver.
När du ser en arbetskollega göra ett moment du själv gjort tusen gånger lite annorlunda.
Kan du foga dig till det sättet just då eller måste du fram och poängtera att det
är bättre om du gör så här istället.
Om du ser någon som skiner av lycka över att den har lyckats lösa något men du ser
att det kanske kunde gjorts lite annorlunda.
Kan du då bara låta det vara eller kliar det så mycket i fingrarna att du bara måste
visa att man kan göra det ännu bättre.
Kan du tänka dig att andra kan vara nöjda med något som kanske inte är perfekt.
Att bra kan vara bra nog, det behöver inte vara perfekt.
Och framför allt, du behöver inte påpeka för någon annan som har gjort något som den
faktiskt är nöjd med att om du gjort si eller så, så hade det varit så mycket bättre.
Man måste inte alltid lägga sig i.
Man måste inte alltid påpeka.
Man kan faktiskt tillåta att saker och ting bara är.
Ingen är perfekt, inte någon, inte ens jag.
Det kräver faktiskt inget av dig, bara lite ödmjukhet och vilja.
Våga låta andra göra fel, det är inte fel.
Men kan du det.........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar