Ibland undrar jag faktiskt vilket hyfs olika människor har.
Vad är det som gör och styr deras beteende.
Vad är det som stoppar dom från att till exempel säga en så liten enkel sak som tack.
Alla gånger som man själv gjort något litet som man i och för sig inte räknar något
i retur för men där just ett litet tack skulle göra så mycket.
Det kan till och med räcka med en liten nickning eller i varje fall ett litet leende
i din mungipa följt av en välmenande blick.
Är det svårt att får fram den ansträngningen.
Självklart inte.
Så skärp er snälla ni små små människor.
Var inte så fruktansvärt små och egenkära.
Se lite längre än nästippen på er själva och ta för vana och tacka.
Det kostar ju er absolut ingenting.
Vad är det värsta som kan hända om ni säger ett tack.
Hmm , låt mig tänka.
Ja visst ja, jag kanske kan få ett tack tillbaka.
Jag kanske kan skapa en positiv känsla.
För vet du vad.
Små saker har också betydelse.
Det är inte så att vi måste vara insmickrande i vårt sätt för att vara andra till lags.
Det är inte så att vi måste kyssa fötterna på andra för att visa vår vördnad.
Det räcker med att vi visar den lilla respekt som det kräver.
Att visa vår lilla uppskattning även i det lilla.
Jag vet att jag ler inom mig när någon säger ett tack för att jag håller upp dörren eller säger till
någon som jag ser glömmer något.
Jag vet att jag mår bättre av att le i mitt hjärta än att gå och vara småsur eller bitter.
Hur är det med dig.
Visar du när du uppskattar något eller tar du bara allt för givet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar