Lyckan av att tro, men på sig själv

Jag är ju inte en troende själ.
Inte en människa som ställer min tilltro till något högre väsen.
Jag tror på mig själv istället.
Jag tror på att min omgivning vill positiva saker.
Jag tror på att om man gör något gott så kommer något gott tillbaka till en.
Inte på en gång men någon gång.
Jag tror på att det lönar sig att vara god.
Att visa sin välvilja.
Att inte bara gå i motsatt riktning.
Jag tror att om man tror på det man själv gör så kan man åstadkomma saker.
Jag tror att om man verkligen vill göra en sak så har man otroligt mycket större möjligheter att kunna genomföra det.
Den tron som man ger sig själv på det man vill genomföra den är man faktiskt värd.
Tycker inte att man ska lägga ifrån sig ansvaret för sina egna handlingar och lägga dom i knät
på någon/något som man inte kan defininera.
För mig finns ingen gud som kan lösa mina problem.
För mig finns ingen högre makt som bestämmer över mitt eget agerande.
För mig finns det ingen plikt jag måste uppfylla för att få det jag vill.
Ingen annan plikt mer än att jag måste vara jag.
jag måste vara jag hela vägen.
Därmed inte sagt att jag inte respekterar dom som lägger sin tilltro till ett högre plan.
Tvärtom, jag respekterar dom för deras tro.
Åtminstone så länge deras tro inte används som ett missbruk.
Det är verkligen deprimerande att man kan använda det elementet till något för att få ut något mer.
Därför har jag alltid sett religion i sig som något fult.
Något som fel personer missbrukar.
Jag tror, jag väljer att tro, men jag väljer att tro på mig själv.
Jag väljer att tro på dig.
Men jag väljer att inte lägga min tro på något annat.
Vi behöver varandra.
Vi behöver känna stödet av varandra för det är något som finns.
Det är det stödet som kan göra att vi blir stärkta.
Det är det stödet som kan föra oss framåt när vi har det svårt.
Vi behöver känna ett stöd som vi kan ta på.
Vi behöver känna ett förtroende vi se och känna.
Jag behöver dig för den du är.
Du behöver mig för den jag är.
Men framför allt, du behöver dig själv.
Jag är lycklig i min själ för jag vågar tro.
Jag vågar tro på dig som människa.
Jag vågar tro på mig som människa.
Jag vågar tro på det vi kan ge varandra.
Våga tro på dig själv och du kommer att kunna ge så otroligt mycket mer.
Är det inte viktigast hur vi är emot varandra.
Är inte det viktigare än hur vi ställer vår tro till något vi inte ser.
Jag tycker det i varje fall, men det är vad jag tycker.
För det är min tro.