Att vara i fel fas med sig själv

Det är inte så allvarligt som det låter men vad är det som gör att man kommer i fel fas med sig själv.
Vad är det som gör att du gör dom där små dumma sakerna som du bara skrattar åt.
Som du kan tycka vara fullkomligt helt idiotiska.
Som du gärna berättar om för att du inte skäms över dom fastän det är på gränsen till pinsamt.
Det finns en legalitet i dom.
Det finns något som gör att det faktiskt är tillåtet att göra dessa små idiotförklarade saker.
Jag kan inte påstå att alla tillfällen har samma grund men visst påverkar oskärpa och trötthet en hel del av dom.
Man har liksom inte någon spets i sitt eget tänkande.
Man försöker och försöker men det går liksom aldrig att vara helt utan.
Det är jobbigt att vara i fel fas med sig själv.
Att inte ha förmågan att komma ifatt sig själv.
Handlingen man vill utföra den är redan gjord i huvudet men kroppen utför den inte på det sett som man själv just visualiserat den.
Man fäller sig själv helt enkelt.
Man kan säga till sig själv att det här är nog en bra lösning på problemet.
Bara det där att man säger till sig själv att det nog är en bra lösning borde göra att larmklockan borde skrälla rätt högt.
Men nej, man klampar vidare oavsett.
När jag hamnar i fel fas så brukar jag istället lägga ner dagens verksamhet.
Jag vet då att jag gör mer skada än nytta.
Viljan finns där men kompetensen den är någon annanstans.
Ibland är det bara så och det är bara att acceptera.
Tänk vad trist det vore om man vore perfekt.
Att vara i fel fas med sig själv kan vara rätt kul i efterhand, bara man inte är det för ofta och för mycket.
Livet har alltid sina goda stunder, glöm aldrig bort det.