Att känna sig välkommen

Det är något jag skrivit om tidigare men också något jag känner att man aldrig kan ta upp en gång för mycket.
Man kan aldrig bli för välkommen.
Man kan aldrig känna sig för välkommen in till nya vänner.
Man kan aldrig känna sig utanför när man känner sig välkommen.
Det är bara en själv som kan stänga en ute då.
Jag kan förstå om det kan bli för mycket för vissa.
Att inte tilltron finns till att det faktiskt är så att man är välkommen för den man är.
Inte för någon som dom vill att man ska vara.
Att bara vara jag men ändå räcka till.
Det är underbart att känna sig välkommen.
Det är något speciellt när man kliver in över tröskeln hos nya människor i ens liv.
Jag vill inte ta plats i någons liv men jag gör det så gärna när jag känner att jag gör det utan krav.
Jag kräver ju själv inget i retur.
Jag har inga hemliga krav.
Jag är en enkel människa, rak och enkel.
Kanske är det det som gör mig för komplicerad för vissa.
Just att jag inte har några om eller men på vägen.
För mig finns det alltid minst två alternativ att välja mellan i livet vad man än gör.
Och jag kan alltid välja det själv.
Ingen annan väljer det åt mig.
Är det någon som gör det så är det inte längre mitt val.
Jag gör valet att känna mig välkommen där jag känner mig välkommen.
Det är därför mitt hjärta det fylls utav värme.
Det fylls utav kärlek.
Jag väljer att tro gott hellre än ont.
Det är enklare så för mig.
Mitt hjärta är vackert, det är öppet och det är enkelt.
Såra det inte.
Utnyttja det inte.
Ta hand om det och det kommer alltid finnas där.
Ta hand om det och låt det känna sig välkommet.
Du är ju välkommen in i mitt, du får plats där du med.