Det är något som verkligen inte är alla förunnat.
Det att ha ett starkt psyke.
Att ha ett starkt självförtroende.
Att tro på sig själv i alla situationer.
Att bygga upp ett självförtroende tar tid.
Det är inte något man får bara över en natt.
Det kan emellertid söndras totalt över en.
Hur lite krävs det inte ibland för att man ska plockas ner till en annan nivå.
Att det man har kämpat med under många år bara fullständigt pulvriseras.
Att bygga upp ett självförtroende ska ta tid.
Men det borde inte gå att söndra det så enkelt.
Vi är ju alla olika människor.
Vi är verkligen inte stöpta i samma form även om det kan tyckas så i vissa fall.
Vi kan helt enkelt inte dra varandra över samma kam och bara säga att det är så det är.
Vi måste kunna och våga se olikheterna i varandra.
Se dessa olikheter och våga acceptera dom.
Mitt självförtroende är något jag fått jobba hårt med.
Det har varit kraftigt sargat av min uppväxt.
Det har varit kraftigt sargat av bristen jag känt av tilltro.
Tilltro till att jag duger som jag är.
Men med tiden och med stödet som jag låtit komma till mig så har också
mitt självförtroende växt.
Jag har tillåtit mig själv att känna ett värde.
Jag har tillåtit mig själv att lita på mig själv.
Detta har gjort att jag har växt som människa.
Från att ha känt mig som en liten obetydlig skit.
Så har jag växt till någon som faktiskt tror på sig själv.
Någon som tror och som har ett självförtroende på det som finns inom sig.
Försök att inte nervärdera någon som inte förtjänar det.
Försök att inte förtrycka någon bara för att du känner dig hotad.
Försök att se till det positiva att den personen har ett eget självförtroende uppbyggt under lång tid.
Ge ditt stöd istället för att försöka stjälpa.
Gör du det så kommer du själv att växa av bara farten.
Det är inte fult att tro på sig själv.
Det är bara elakt att ta bort tron från andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar