Tycker att det kommer lite för många situationer idag när man hänger upp sin tilltro på
någon eller något som i mina ögon inte finns.
För för mig finns inga gudar.
Det är bara framfabricerade objekt för att bortprojicera det jag inte orkar bekräfta eller ta itu med själv.
Jag väljer helt enkelt att lägga över hela mitt fulla ansvar på någon eller något som man inte kan ta på.
För mig är det ett fegspel.
Jag har verkligen inget emot människor som tror på en tro.
Som verkligen gör det och som använder sin gud till något gott.
För visst finns det goda saker i alla religioner om man tittar på dom.
Det som finns där om som genomsyrar dom alla är viljan till medmänsklighet och hjälpsamhet.
Hur kan det då bli så fruktansvärt snett att det används till förtryck.
Att det används som ett vapen.
Att det får starta krig.
Att det ses som en ok anledning till att döda någon.
Hur kan det bli så fruktansvärt fel.
För mig så finns tron i att jag tror på människor som vill väl.
På människor som ser till en lite större bild.
Inte som bara ser på sig själv som en liten minigud.
Människor som är lyhörda till vad som händer och sker runtomkring.
Hur skulle till exempel du göra om du kom till ett annat land och en situation som denna uppstår.
Att du samtidigt ser två personer som farit illa.
En lite mer än den andra men den som har det minst svårt är någon du kanske känner igen från ditt flyg och som kommer från ditt eget land medan den andra är en inhemsk invånare.
Vem skulle du hjälpa först.
Skulle du bedöma vem som behöver hjälpen mest.
Eller skulle du välja den från ditt eget land.
För mig är en sån fråga glasklar och enkel.
För mig är ett svar likadant.
Men hur är det för dig.
Vad väljer du.
När blir blod tjockare än vatten.
Det är inget fel i att tro.
Men tro inte att tron alltid kan hjälpa dig.
Våga tro på dig själv och din inre känsla.
Våga tro på dig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar