Hur mycket får man tycka om sig själv

Var går gränsen till att man betraktas som någon som lider av lite väl stora tankar om sig själv.
Finns det gränser för det.
Kan man gå och dunka sig för bröstet hela tiden med en inställning som säger att man är lite bättre.
Att det man gör är lite mer rätt.
Att det man vill är lite starkare.
Jag vet inte själv var gränsen går.
Men jag kan ändå känna ganska tydligt hur sympatin kan försvinna mot en person som tror
lite väl gott om sig själv.
Man ska tycka om sig själv.
Det är bara rätt att göra det.
Men bör man inte tänka efter lite ibland om hur mycket man gör det.
Jag tycker om mig för den människa jag blivit men samtidigt ser jag alla skavanker.
Det är delar som man kan ha ganska mycket åsikter om, så även jag.
Men någonstans där i botten så finns det mitt jag och det är i varje fall för mig viktigt
att värna om.
Inte låta det ta överhand, men låta det finnas som en bas i vem jag är.
Jag vill vara flexibel men aldrig tappa mig själv.
Jag tycker om mig själv även om jag känner sorg emellanåt.
Sorg över att känna att jag inte räcker till.
Det finns så mycket som jag vill men aldrig kommer att nå fram till.
Kanske kommer att uppnå en bråkdel av det jag tänker mig.
Kanske räcker det.
Jag tycker om mig själv och så länge jag gör det så låter jag dig tycka om mig, om du vill förstås.
Man får tycka om sig själv, bara man inte glömmer dom man har runt sig.