Att få vara sig själv, är du det

Ibland kan jag vara hur många som bara anpassar sig själva efter verkligeheten runtomkring dom.
Det är inte fel att göra det men jag kan inte låta bli att undra varför det sker så ofta.
Jag är själv en oerhört anpassningsbar människa, väldigt fexibel.
Och då menar jag inte att jag är smidig i min kropp för det ska gudarna veta att det är jag inte.
Det kan nog alla i min omgivning dessutom tyvärr intyga.
Stelare människa är det nog få som sett.
Men konstigt nog så lider jag inte av den stelheten.
Jag hade däremot lidit om jag varit osmidig som person.
Den formen, att vara rörlig i mitt inre, att vara flexibel och anpassningsbar den uppskattar jag.
Det betyder inte att jag mesar med i olika situationer.
Jag gör det som gagnar situationen just då.
Sen om det är till min egen fördel eller någon annans det är mindre viktigt för mig.
Det är slutresultatet som är viktigt för mig.
Det är att vara mig själv.
Att följa min inre linje.
Att göra det som känns rätt.
Att våga välja en lite tjurigare väg.
En väg som inte är lika bekväm för mig själv.
Jag tycker om att komma till målet och känna att jag påverkat vägen dig.
Att få vara sig själv är inte att vara ett stort ego för mig.
Att få vara sig själv är att sätta värde på det jag själv gör.
Att få vara mig själv och bli värdesatt för det.
Jag är mig själv.
Jag är för dum i huvudet för att kunna vara någon annan.
Det går liksom inte.
Att hålla på och särskilja olika karaktärer i olika situationer det är inte jag.
Kanske är jag tråkig i vissas ögon men vet du vad.
Jag är hellre tråkig i deras ögon än att jag sviker mig själv.
Vem vill du vara.
Vem försöker du vara.
Vem är du.