Fyll dig av kärlek

Det finns olika vägar man kan välja att gå i livet.
En är att följa sitt hjärta och den har jag valt.
Jag har ett hjärta som är fyllt av kärlek.
Jag har ett hjärta som är fyllt av välvilja.
Jag har ett hjärta som vill vara fyllt av dig.
Jag har ett hjärta som är fyllt av dig.
Jag har ett hjärta som är fyllt av kärlek.
Jag tror på att ett hjärta som är varmt det lever längre.
Jag tror på att ett hjärta som är kärlektsfullt det får värme tillbaka.
Vad vill du själv.
Vill du vara fylld av värme och kärlek.
Eller vill du bara vara fylld av dig själv.
Är det bara du som är god nog för dig själv.
Jag vet att jag inte är ensam.
Jag vet att jag aldrig behöver vara ensam.
Inte om jag inte själv vill det och söker mig till det.
Fylld dig med kärlek och känn hur den känslan håller dig varm.
Den bär dig framåt när du egentligen kanske inte orkar.
Den stärker dig när du känner dig svag.
Den ger dig sällskap när du tittar dig själv i ögonen.
Titta ner i din egen själ och beskåda vad det är den vill visa.
Titta djupt och beundra det vackra som du ser.
För inget är vackrare än känslan av kärlek.
Fyll dig själv av allt det som den vill ge.
Njut av att bara vara.
Låt dig älskas.
Tillåt dig själv att älska.
Tro på kärleken för den finns.
Tro på den men ljug aldrig för den.
Fyll dig av kärlet som alltid kan rinna över på ett positivt sätt.
Med det vill jag önska alla som vill ta det till sig och alla som jag älskar,

Ett Riktigt Gott Nytt År

Varma kramar till Er alla

Lögner

Ibland kan jag verkligen förundras över hur människor orkar hålla på med sina eviga lögner.
Förstår dom inte att dom blir genomskådade gång på gång på gång.
Att dom för varje gång dom blir ertappade så faller deras trovärdighet och om
dom mot all förmodan lyckats bygga upp någon sådan så blir det allt jobbigare för varje gång.
Vad är det som driver någon att vilja ljuga.
Vet personen inte bättre eller är det rent utav så att den personen är funtad på ett helt annat sätt.
Ett sätt som gör att den tror att det är alltid ok att ljuga så länga man inte själv lider av det.
Jag själv tillhör kategorin som helt enkelt är för slö för att omge mig med lögner.
Jag resonerar som så att om jag håller mig till både lögner och sanningar så har jag dubbelt så mycket att hålla reda på.
Och om jag har dubbelt så mycket att hålla reda på så vet i varje fall jag inte till slut vilket som var en sanning och vilket som var en lögn.
Det är helt enkelt mycket lättare för mig att hålla mig till sanningar.
Dom är inte alltid lättare att bära men dom är sanna i varje fall och sanningar kan jag stå för, inte lögner.
Hur lever du ditt liv.
Omger du dig med lögner.
Vrider du till dina egna sanningar.
Vågar du säga sanningar eller väver du in detaljer som förstärker din egen bild.
Är du en levande sanning eller är du bara en lögn.
Är du du eller är du bara en fasad av någon annan.
Jag är jag, och det är jag faktiskt stolt över.

Vad är att lyckas

Ett tema idag där vi mäter olika typer av framgång.
Att lyckas kan vara så oerhört mycket och det är det också.
Men som sagt det är så otroligt olika vad det är.
Att lyckas det kan man ta in i så fantastiskt många olika saker och tillfällen.
Men känslan av att lyckas med något det kan man aldrig ta ifrån någon.
Det kan vara så små saker att dom tycks helt triviala för andra.
Men det kan ha varit en lång väg dit för den som gör det.
Är att lyckas att sätta sig i en massa respekt hos andra människor.
Är att lyckas att bli oerhört rik.
Är att lyckas att vara någon som alltid tycks gå segrande ur vilken situation som helst.
Är att lyckas att inte misslyckas.
Eller är det så att lyckas är något som man gör när man känner att man har hjälpt någon.
Att vara där för den som behöver det vid rätt tillfälle.
Är det att lyckas.
Eller är det att man ens försöker att göra dom rätta sakerna om och om igen.
Att man har viljan att göra det som är rätt inte bara för en själv utan först och främst för andra.
Det är inte alltid lätt att lyckas.
Det är inte lätt att försöka att lyckas.
Det är inte ens lätt att vara i närheten av att lyckas ibland.
Det kan vara minst lika svårt att nästan lyckas som att lyckas helt och hållet.
Marginalen mellan att lyckas och nästan göra det samma kan verkligen vara hårfin.
Varför uppskattar man då just att lyckas så oerhört mycket mer är att bara nästan göra det.
Kampen dit är ju som sagt lika hård.
Jag kan själv inte säga något om det för jag tycker själv likadant.
Kampen dit att verkligen lyckas det är den som gör att man uppskattar känslan av att lyckas.
Att lyckas är att ha uppfyllt sitt eget tillfälliga eller permanenta mål.
Har man gjort det ska man inte låta någon eller något förringa det utan man ska låta sig njuta fullt ut.
Man ska ta det med sig och känna att man faktiskt kan.
Uppskatta när andra lyckas.
Låt dig glädjas tillsammans med andras glädje.
En person som lyckas växer, låt den växa.
Vingklipp inte den personen utan vattna den istället.
Att lyckas är något bra, låt det vara så.

Jag , en vacker själ

Det kan låta lite för mycket men vad ska jag säga.
Är det fel att tycka om sig själv.
Är det fel att älska sig själv för den man är.
Är det fel att vilja vara den man är.
Är det fel att vara stolt över sig själv.
Jag är glad att jag stannar till om det hänt någonting.
Jag är glad att jag stannar till och visar att jag bryr mig.
Jag är glad att jag har ärvt mina föräldrars bry-sig -om-gener.
Mina föräldrar har format mig men jag har själv byggt vidare till den jag är idag.
Jag tycker om att jag har det jag har inom mig.
Jag har en vilja av att göra det som känns gott.
Jag har en vilja av att hjälpa andra.
jag har en vilja av att alltid vilja försöka.
Att tycka om sig själv är för mig en viktig start.
En start som jag kan bygga vidare på.
Det är viktigt för mig att hjäpa andra.
Inte för att jag måste utan för att jag vill.
Jag vill det i hjärtat, jag vill det i min själ.
Det är inte något som är självklart egentligen men för mig är det det.
Att vara en vacker själ är inte att lyfta fram sig själv först och främst.
Det är att finnas där.
Att finnas där man är.
Att inte gömma sig bakom andra.
Att tro på den jag är är att göra mig själv betrodd.

Missunsamhet

Något som jag avskyr som egenskap hos människor är just att vara missunsam.
Varför ska man överhuvudtaget vara det.
Vad finns det för belägg.
När har man rätt att vara det.
Mot vem har man rätt att vara det.
Varför kan man inte se lite mer till sig själv istället.
Det brukar ju vara där som det hela egentligen utgår ifrån.
Den där känslan av att om inte jag har just det där så förtjänar ingen annan att ha det heller.
Varför tänker människor på det sättet.
Och kom inte och säg att så är det inte för det är det .
Nu kan jag inte och ska jag naturligtvis inte dra alla över en kam.
Alla är verkligen inte så.
Men det är verkligen vanligt att man sneglar på andra .
Jag är glad när andra lyckas.
Jag är glad när andra uppnår saker.
Jag kan inte vara sur och förbannad på dom för det.
Avundsjuka kan jag känna men det har jag samtidigt mig själv att skylla.
För jag gör ju mina val samtidigt som andra för sina.
Orättvisa det finns det precis överallt i vår vardag och om jag skulle reagera på all sådan
så skulle jag inte få göra annat.
Men att vara missunsam på andra för saker dom själva ordnat, aldrig.
Det är i varje fall mot min natur.
Var inte så ha-galen.
Unna andra att få ha en må-bra-känsla.
Njut av att andra mår bra.
Njut av det och du ska se att du själv kommer att må mycket bättre.
Missunna inte, unna istället.
Varma kramar från en som har ett öppet hjärta.

Respekt

Funderar du ofta över ordet respekt eller är det bara ett ord i mängden för dig.
För mig är det ett oerhört viktigt ord.
Det är ett laddat ord som innehåller så mycket.
Det är ett ord man inte ska men som alldeles för ofta missbrukas idag.
Jag har respekt för dom jag har i min absoluta närhet och som jag älskar över allt annat.
Jag har respekt för dom som finns där precis utanför dom gränserna.
Dvs personer som jag älskar men ändå inte skulle göra vad som helst för.
Jag har respekt för människor jag känner väl och vad dom tycker och tänker.
Jag har respekt för människor jag känner lite mindre men som ändå visat mig sidor som jag tycker förtjänar det.
Jag har respekt för människor som gör saker för andra utan att själva sätta sig i främsta ledet.
Jag har respekt för andra människor som respekterar andra oavsett hudfärg, religion eller åsikter.
Det finns många jag har respekt för men respekt är något man förtjänar inte något man bara kan kräva.
Jag skulle till exempel aldrig visa någon respekt som uttryckligen sa det till mig i en situation där
den andra personen i fråga uppträder respektlöst.
Jag kan heller inte visa respekt för någon som gång på gång uppträder respektlöst mot mig eller andra.
Har man gjort det så har man tappat sin rätt till ordet och betydelsen repekt.
Man förtjänar respekt.
Man kräver inte det.
Respekt är viktigt, oerhört viktigt.
Det är så viktigt för mig att många andra ord får stå åt sidan för mycket av mitt liv handlar om just det.
Jag vill visa respekt för dig men bara om du frivilligt vill göra det tillbaka.
Missbruka inte ordet respekt, respektera vad det står för istället.

Glöm inte bort dig själv

Glöm inte bort dig själv men glöm aldrig bort alla runtomkring dig.
Ofta tycker jag att man hör av människor att dom liksom har tappat tråden.
Tappat tråden i sina egna liv.
Kan det vara så att vi idag är så fullt fixerade av att göra saker.
Vi är så fixerade vid det att vi helt enkelt inte har den minsta koll på vad som händer egentligen.
Mitt i allt detta virrevarr så finns vi där själva men ser vi oss.
Och vad som är minst lika viktigt ser vi dom vi har runtomkring oss.
Det ska gå fort, det ska hända saker, det ska ske saker precis hela tiden.
Men varför är det så.
Vad är det som är så viktigt med att man måste göra nya saker hela tiden.
Varför ska man göra saker när man inte kan stanna till i nuet och njuta själv av det.
Vad är vitsen med att göra saker om man inte gör det.
Hur kul är det att glida igenom allting för att sen kanske stanna till vid något tillfälle därframme
undrandes om vad det var man egentligen har gjort.
Jag vill leva i nuet.
Jag vill ta tillvara på vardagen på samma självklara sätt som jag tar tillvara på min fritid.
All min tid är min tid och det är tid jag aldrig kommer att få tillbaka.
Så varför ska jag inte sätta värde på den tiden.
Varför ska jag bara springa förbi måndagar eller tisdagar.
Jag strävar inte efter att leva livet som om det vore en fest varje dag.
jag skulle inte uppskatta det.
Men jag vill leva varje dag.
Jag vill njuta av dom små sakerna precis som jag njuter av dom stora händelserna.
Självklart kan jag se extra mycket fram emot vissa saker, vissa händelser.
Men det får inte förringa det lilla, det småa i vardagen.
Dom där sakerna som gör att man kan gå ifrån med ett litet leende.
Jag kanske är knäpp men jag uppskattar även när det händer jobbiga saker.
Dom gör att jag låter mig känna efter.
Dom får mig att känna mig mänsklig.
Dom gör att jag inte glömmer bort mig själv.
Jag stannar till vid dessa händelser, hur gör du.
Hur gör du för att inte glömma bort dig själv.
Hur gör du för att inte glömma bort de dina.
Dom som finns där ska du aldrig ta för givet på samma sätt som dom inte får ta dig för givet.
Stanna upp och se vad det är du har.
Uppskatta vad det är du har.
Sträva inte alltid efter mer.
Stanna gärna upp ibland och låt dig känna dig nöjd.
Glöm inte bort dig själv.

Med en god vilja kommer man långt

För mig så spelar det oerhört stor roll att man försöker göra vad man kan.
Inte för att man måste utan för att man vill göra det.
Man vill det i sitt hjärta.
Det är inte alltid lätt att driva sig till att göra saker och ting men man kan om man vill.
Självklart kan man inte förmå sig själv till att genomföra allt.
Men det där med att ha den goda viljan att vilja försöka.
Det är den som spelar skillnad i mitt liv i varje fall.
Jag tror på den goda viljan.
Jag tror på att det är den som kan göra skillnaden i situationer.
Det spelar ingen roll om det är en liten så kallad obetydlig situation eller om det är en stor.
För mig är alla viktiga.
Visst är det olika hur viktiga men ändå, dom är ändå viktiga.
Om jag nu väljer att lyssna till en situation.
Om jag nu väljer att se en händelse.
Är det då vettigt att jag ska vända andra kinden till och blunda för det jag ser eller hör.
Jag kan ju inte göra så för jag funkar inte så.
Jag känner mig egentligen inte mer annorlunda än andra människor men ibland känner jag mig väldigt annorlunda.
Väldigt annorlunda.
Men varför gör jag då det.
Jag vill ju bara vara mig själv utan att göra mig till.
Jag vill alltid visa min goda vilja men jag vill bara visa den för dom som förtjänar att se den.
Vissa människor kastar bort sina chanser om och om igen och dom har inget att  hämta hos mig.
Men andra som kanske kastar bort vissa chanser men som inser sina misstag dom är välkomna att försöka igen.
Alla har rätt till flera chanser men alla har inte rätt att kräva fler chanser om och om igen.
 Är men någorlunda med i huvudet så förstår man när man gått in i en återvändsgränd.
Att man inte kan stövla på som om inget har hänt.
Jag tror på den goda viljan och den har jag gott om.
Det har hjälpt mig vid många tillfällen men också säkert hindrat mig.
För grejen är den att med den goda viljan så går risken att bli utnyttjad hand i hand.
Ser man inte det så gör man inte det .
Men jag är medveten om den risken och den är jag villig att ta.
För mig är det viktigare att jag gör vad jag kan .
För mig är det viktigare att jag följer min inre röst, mitt samvete.
Jag tror att med en god vilja så kommer man långt.
Man kommer långt i sin strävan att må bra inombords när man följer sin goda vilja.
Det är när man går emot sitt inre som man kommer i konflikt med sig själv.
Med god vilja kommer man långt.
Har du en god vilja.
Den finns säkert där men använder du den.

Jag vill se på världen med nya ögon varje dag

Visst vore det väl trist om man varje dag bara gick i samma fotsteg.
Varje dag om och om igen.
Jag vill vakna upp varje dag och se den i det dager den förtjänar.
Man ska inte nonchalant bara gå förbi dagar.
Man ska inte slösa på tid, man ska ta tillvara på den.
Därmed inte sagt att man måste nyttja varje sekund som om den var den sista man får uppleva.
Jag vill vara vaken som människa.
Inte ta för lätt på någonting men heller inte lägga alldeles för stor vikt vid något.
Jag vill se på världen med nya ögon varje dag och uppskatta det jag ser.
Jag vill göra det för det är så jag fungerar.
Låter du världen komma till dig eller lever du i en sluten liten kula.
Jag tror inte att hela världen kretsar kring mig men jag låter heller aldrig den stänga mig ute.
Jag är en del av världen.
Jag är bara en del av världen.
Men jag är en del av världen.
En alldeles egen del.
Jag ser på världen med nya ögon varje dag.
Jag tänker se på världen med nya ögon varje dag för jag vill det.
Jag kommer att se på världen med nya ögon varje dag för det håller mig vid liv.
Jag älskar livet för det vill älska mig tillbaka.

Oväntade möten

Visst är det underbart när man överraskas av positiva oväntade möten.
Möten som egentligen inte betyder något men som ändå samtidigt betyder så otroligt mycket.
Det är möten som sker vid små tillfällen men som kan göra att man kliva från en sinnesstämning till en annan.
Bara det där att man får en liten positiv kommentar eller att man blir oväntat bra bemött.
Det kan göra att man får ifrån det mötet med ett leende på läpparna.
Med samma genomslag kan man istället få en negativ reaktion när man möts av en nedlåtande kommentar, en tyst blick eller
när man helt enkelt bara blir betraktad på ett negativt sett.
Att bli sedd som människa har vi alla behov av i olika utsträckningar och vi kan därför heller aldrig genom egna antaganden
värdera andra eller vad andra tänker och gör på samma sätt som vi själva gör.
Vi är ju olika och olika tänker olika.
Men just det här med möten som påverkar oss olika mycket och på olika sätt det tycker jag om
Jag tycker om att ta med mig känslan av något som händer på vägen.
Det behöver inte vara storstilade saker som gör att jag verkligen tycker om det .
Ett oväntat möte är inte något som man kan lägga in i ett schema.
Ett oväntat möte är inte något som man kan räkna med att få.
Ett oväntat möte bara sker men det kan ge så mycket mer än så.
Räkna inte med att saker ska hända.
Förvänta dig inte att saker bara ska ske.
Men uppskatta när dom gör det.
Se inte ner på händelserna som visar sig för dig.
Se dom som något som ger dig den där lilla energin som du behöver.
Ett oväntat möte behöver inte vara negativt.
Ett oväntat möte är ett oväntat möte

Att ha kontroll på sig själv men inte ha kontrollbehov

Det är nog väldigt många som känner igen tanken att dom inte är bekväma när dom inte har kontroll på sin situation.
Det kan vara vid så otroligt många olika tillfällen att jag absolut inte kommer sitta här och räkna upp dom.
Men några vanliga är nog i varje fall till exempel:
Tider
Vad man äter
Vad man har planerat att göra
Hur helgen ska se ut
Hur granen ska vara klädd.
Vem som får säga vad vid olika tillfällen.
Men hur är det för dig.
Vet du hur du ska tackla ditt eget kontrollbehov.
Vet du var dina gränser går.
Har du alltid kontroll på dig själv.
Kan du släppa kontrollen på dig själv och ändå vara bekväm i situationen.
Vad krävs för att du ska tappa kontrollen.
Jag tycker om kontroll men det får inte gå gå för långt.
Jag tycker även nämligen om att inte ha kontroll för det visar att jag vågar lita på andra.
Allt behöver inte ske på mina villkor.
Allt måste inte fungera.
Saker och ting sker ändå men på olika sätt bara.
Om jag säger att jag vill ha kontroll så är det i situationer som jag känner att jag vill ta ansvar i.
När det går till överdrift och man inte kan släppa något utan ständigt tror att andra inte kan göra det lika bra som en själv
då har man hamnat väldigt väldigt snett.
Varför har då så många sånt behov av att ha kontroll och vad är det som driver dom till det.
Hur är det med dig själv.
Vad är du för typ av människa.
Fundera på vad kontroll är för dig.
Fundera på om du kan våga släppa på det ibland.
Känns det helt mot ditt eget inre att ens tänka den tanken.
Varför gör det det i så fall.
Jag tycker att det är bra med kontroll men som med allt annat så är det bäst i lagom doser.
Va ingen kontrollfreak, tro mig ingen tycker om när någon blir övernitisk.
Vi kallas ju för landet lagom och det kan stämma väldigt bra inte minst i detta fall.
Det är bra med att ha kontroll men var inte rädd för att släppa den också.

Att tro men på sig själv

Jag tycker det är lite för ofta som man använder ordet tro idag.
Men jag förstår viljan att använda det.
Det finns ett enormt behov av att få bekräftelser till olika saker och ting och då är det lätt att man vänder sig till att tro.
För mig är det naivt att bara låta saker och ting ske vilande emot ett ord.
Det är ju vi själva som styr och ställer.
Det är vi som sätter våra egna regler.
Varför ska man låta andra göra det man är satt att göra själv.
Att tro på något är viktigt och det gäller oavsett vad det rör sig om.
Man tror på saker för att man har en känsla inom sig som säger att det är rätt.
Man ska inte tro på saker bara för att andra säger det.
Väljer man att göra det så är man så fel ute som man bara kan komma.
Det är du och ingen annan som vet rätt för dig.
Men gör dom det av fri vilja eller gör dom det för att dom måste.
Vad vet jag, jag kan bara spekulera och ha min åsikt men det är och förblir bara min åsikt.
Vi har alla rätt att tycka och tänka som vi själva vill.
Men när vi uttrycker vad vi tänker och tycker så bör vi kanske tänka oss för lite ibland.
Vi bör ställa oss frågan om vad vi vill få ut av det.
Vill vi väcka åsikter och skapa en debatt.
Vill vi få vår egen röst hörd.
Vill vi bara försöka bli respekterade.
Tänker vi på konsekvenserna av det.
För mig är att tro på något inte förknippat med någon gud överhuvudtaget.
Det är förknippat med något som jag bär med mig, inom mig.
Jag gör det för att jag tror på det jag själv tror på.
Jag har en tilltro till mina egna tankar och dom värdesätter jag djupt.
Jag är ödmjuk nog att förstå när jag inte är helt rätt ute eller när jag till och med är, helt fel ute.
För visst händer det.
Men vad gör väl det.
Att fela är mänskligt och jag är en människa precis som alla andra.
Det är jag människa nog för att erkänna.
Jag tror på mig själv och det tycker jag är viktigast i sammanhanget.
Jag tycker att det är viktigt att tro.
Men tron ska komma från dig själv först och främst.
Tro på dig själv så växer du som människa.
Tro på dig själv för det är du värd.

Medmänsklighet, det finns

Det finns så många tillfällen som jag har stannat till och undrat vart världen är på väg.
Denna brist som finns av denna viktiga vara, varan medmänsklighet.
Man ser situationer hela tiden som blossar upp och där man undrar hur fasiken tänker människor ibland.
Men sen så kommer det tillfällen då mitt hjärta värms desto mer.
Det krävs faktiskt väldigt lite om man ställer det till det stora hela.
Det krävs lite välvilja.
Kanske en liten smula av din tid.
Det kanske rentutav krävs att du anstränger dig och tänker efter men så behöver det ju inte vara.
För det kan faktiskt räcka med att du stannar till och bryr dig om vad som händer framför dina ögon.
Inte bara går förbi och tänker att det där kan någon annan ta itu med istället.
Varför ska man överhuvudtaget tänka såna tankar.
Varför ska man överlåta ansvaret till andra om man ser något man själv kan rädda.
Ska det vara så svårt att ta den rollen.
Nej det är ju inte det .
Det är lättare än man kanske vill tro och konsekvenserna av ens handlande medför bara gott.
Tänk dig själv vad det ger dig.
Du mår bra för att du har försökt något bra.
Du mår bra för att du gjort en insats.
Du mår bra för att du har hjälpt någon.
På samma sätt så kan denna människa få en chans att må bättre fortare.
Inte bara för att den blir hjälpt utan för att den känner att den blir hjälpt av en god medmänsklig insats.
Det krävs så otroligt lite för att kunna generera så mycket.
Jag kan dra en omedelbar parallell till mig själv nu i fredags.
Hem åkte jag från jobbet för att jag hade åkt på magsjuka och det är verkligen inget kul att ta sig hem
med kommunala färdmedel då.
I varje fall så vid ett tillfälle då jag mådde som allra sämst på vägen hem och blev tvungen att gå åt sidan
för att kräkas så kommer det ändå människor förbi, stannar till och frågar om dom kan hjälpa till.
Sånt värmer mitt hjärta något otroligt.
Känslan att det finns alltid någon som bryr sig.
Det finns alltid någon som ser en.
Medmänsklighet den finns här ibland oss precis hela tiden.
Se den, ta på den, våga tro på den.
Jag gör det för jag tror på att det finns tillräckligt många goda människor för att mota bort dom mindre goda.
Medmänsklighet, den finns.

Brukar du klaga på andra....

Tillhör du kategorin som klagar mycket.
Eller tillhör du dom som inte tror eller tycker att dom klagar mycket (men som gör det ändå)
Eller är du en av dom som klagar när det är något att verkligen klaga på.
Vilken kategori tillhör du.
Jag tycker att det är så tråkigt med människor som klagar bara för klagandets skull.
Dom gör liksom en grej av det hela.
Det är en standard som är väl inarbetad.
Så väl att dom inte märkt det själv men i bästa fall så har i varje fall deras omgivning gjort det.
Är det inte en väldigt trist inställning att jämt och ständigt klaga.
Varför kan man inte försöka se positivt på saker och ting istället.
Varför måste man alltid plocka fram det som känns nattsvart när det finns så mycket som är färgglatt.
Är det inte så mycket trevligare och roligare att se positivt på saker.
Gör det inte ditt liv så mycket lättare att tänka så¨.
Väljer man istället att se det genom sin egen klagosång så förstår i varje fall inte jag hur man ska kunna uppskatta något.
För mig så genererar positiva händelser positiva känslor.
Och negtiva händelser negativa känslor.
Om du står där och har endast valet mellan positivt och negativt, vilket tror du att du väljer då.
Jag hoppas verkligen att du nu svarar positivt för annars blir jag oroligt över hur du tänker.
Men om du nu är någon som jämt klagar på andra så undrar jag, varför.
Varför tror du att du är så mycket bättre själv.
Vad ger dig rätt att hela tiden klaga.
Att ge dom där huggen i ryggen på andra.
Mår du bra av att klaga.
Eller är det för att du inte mår bra som du gör det.
Jag tycker du ska fortsätta klaga men snälla gör det med eftertanke om vem det drabbar.
Det kan inte vara meningen att du ska må bra på andras bekostnad.
Gör så här.
Var lite mer objektiv i vem du själv är innan du dömer andra.
Våga vara dig själv.
Våga låta andra vara sig själva.
Man måste inte klaga.
Man kan acceptera saker för vad dom är även om man inte tycker om dom.
Man måste inte klaga.
Klaga när det behövs, inte annars.

Lugn.............

Det finns så  många varianter av lugn och jag ser alla som bra.
För det är för mig en väldigt bra egenskap när man är lugn.
´När man kan hantera ett lugn.
När man kan skapa ett lugn.
När man kan sprida ett lugn.
Lugn är en sån egenskap som så otroligt många kan dra nytta av.
Känslan av att få gå med ett lugn inom sig.
Känslan av att få lägga sig med ett lugn som omger en.
Känslan av att låta lugnet ta hand om en.
Visst är det en underbar känsla som man verkligen kan ta på.
Den där underbara känslan av totalt lugn.
Lugn är en egenskap som många jagar idag.
Men varför njuter vi så av en egenskap som bara ger en känsla.
Jag tror för att den är så oerhört viktig.
Att få chansen att känna lugnet är något som dom flesta av oss ständigt söker.
Men denna desperata längtan..
Denna sjuka desperata längtan den för så ofta i en viss riktning att vi inte hinner njuta av vad den ger.
Hur är det möjligt att vi inte kan förmå oss till det.
Vaför är vi så stressade i vårt sökande efter lugn när lugnet så villigt kommer till oss.
Lugnet finns där hela tiden.
Värdera det lugn du uppskattar men spring inte benen av dig för att hinna ifatt det.
Älska lugnet för vad det kan ge dig.
Lugnet det finns där.
Se det, älska det, var med det.

Vågar du vågar jag

Ibland gäller det att vara lite extra modig.
Kan du plocka fram den förmågan, att vara just det.
Att ta fram det där lilla extra.
Vågar du göra det som krävs eller överlåter du det till andra jämt.
Kliver du undan när det verkligen gäller
Eller kan du ta ditt eget ansvar för saker som händer och sker.
Att våga ta för sig och ta det där lilla steget framåt som kan krävas för att en situation ska lösas.
Att ta på sig en chans som du inte vet vad den kan leda till.
Är det något du är villig att göra.
Vågar du du göra det.
Vågar du vara den som springer fram till en akut händelse allra först.
Eller står du först och tvekar tills andra gör det.
Först då tar du dig fram oftast dessutom då med en färdig berättelse att dra efter om hur du agerat.
Hur du försöker framstå som en hjälte i ett drama du inte klivit in i förrän det varit ofarligt och säkert att kliva in i.
Vågar du vara den som går i frontlinjen.
Vågar du vara den som är beredd att ta skiten om du misslyckas.
Känner du att det viktiga är inte om du lyckas eller misslyckas utan det viktiga är att du försöker.
Den där viljan att försöka den önskar jag att jag såg oftare.
Viljan att göra saker utan att man väntar och funderar på vad slutresultatet ska bli.
Våga våga.
Det är inte farligt.
Våga våga, det är det som kan leda dig själv framåt till att bli en större männsiska.
Låt inte andra ta din skit, ta den själv och våga stå för det.
Våga våga.
Då ger du dig själv respekt på samma sätt som du ger andra det.
Vågar du så vågar jag.
Och eftersom jag vågar så visa att även du gör detsamma.

Varför bara se till nästippen när man har hela världen att beskåda

Inte vet jag varför men en del ska ha så svårt att se saker och ting som händer utanför deras egen lilla hjärna.
Hallå det finns faktiskt en hel värld därutanför.
Allt kretsar inte bara runt dig.
Dina tankar är dina tankar, bara dina tankar.
Alla kan inte förstå dom.
Alla kan inte lyssna till dom
Alla kan inte tycka att dom är intressanta.
Alla kan inte uppskatta dom.
Kan du förstå det.
Några kanske kan göra det.
Uppskattar du att dom gör det eller tar du det bara för givet att så ska det vara.
Alla ska bara förstå dig, till vilket pris som helst.
Blir lite matt på såna människor, lite lätt trött faktiskt.
Det är en stor värld som vi lever i.
En gigantiskt värld som vi delar på.
Varför ska vi då tro att det vi själva tror alltid är det rätta.
Det finns ju många olika vinklar på saker och ting som man kan se det ur.
Det betyder ju i sin tur att det kan finnas många sätt som är rätt.
Bara för att ett sätt är rätt att göra en sak på betyder inte att det är det enda sättet.
Om nu någon annan gör en sak rätt men på ett annat sätt, kan du acceptera det då.
Eller är det bara ditt sätt som är tänkbart likväl för dig.
Är du öppen i ditt sinne eller ser du bara din egen nästipp.
Är du ett stort ego med ett alldeles för stort ego.
Eller är du den som faktiskt lyssnar efter.
Som tänker efter och funderar på det andra har att säga.
Som sen lägger till din egen åsikt efter att tagit intryck.
Det finns ju en hel värld därutanför.
Ser du den eller ser du den bara som något som finns där.
Ser du den för det den är eller ser du den som något som bara går emot dig hela tiden.
Klarar du av att ta intryck ifrån den och göra något positivt av det eller brukar du välja att spotta på andra.
Vet du var ordet respekt egentligen betyder.
Om du inte kan svara enkelt på det så vet du det inte.
Tror du att du vet det och svänger dig med det dagligen men utan att vara ödmjuk emot det tillbaka så vet du det inte.
Det finns en hel värld därutanför din dörr.
Titta längre än din egen nästipp och ta intryck av vad som händer.
Titta och njut.
Titta och lev.
Förstör inte för andra bara för att du själv inte är i harmoni.
Tänk på att det som sker utanför din nästipp det berör andra.
Ta hänsyn till det.

Varför fixerar så många sig vid utseendet

Tycker att det är lite faschinerande hur viktigt utseendet är inte bara idag utan hur det alltid har varit det.
Det är ju inte något nytt fenomen det där med att vara fixerad vid hur människor ser ut.
Så långt historien kan berättas tillbaka i tiden så har utseendet varit ett sätt att markera sin vilja, sin position, sin avsikt.
Och precis så är det även idag.
Vi är väldigt utseendefixerade på olika sätt.
Det är inte bara dom vanliga detaljerna som alltid sticker ut som jag tänker på.
Dvs hos män tex om dom är långa, muskulösa,,. muskellösa, tatuerade, långhåriga, skalliga, korta eller vad det nu kan vara.
Hos kvinnor lite grann det samma idag med allt fler som väljer att tatuera sig, fylla sina läppar så att dom blir gigantiska näbbar,
blåsa upp brösten så att dom kan koppla ur airbagen i bilen eller varför inte slänga in lite botox i ansiktet så att det ser alldeles nystruket och välpolerat ut.
Nej idag är det även vad du klär dig i som talar om saker om dig som du vill säga.
Vilken typ av träningskläder som du har brukar ofta vara direkt knutet med i vilken träningsfas du befinner dig i.
Alltifrån dom där pulsiga kläderna som döljer så mycket som möjligt för att du går där och skäms inom dig för att du låtit din kropp förfalla.
Till dom tighta byxorna som följer konturerna på det som finns därunder och linnet som inte döljer mer än absolut nödvändigt.
Varför hamnar vi där.
I positionen där att vi måste välja kläder efter vissa normer.
För det är tysta normer som det handlar om.
Är man lite överviktig så ska man inte ha för åtsittande kläder.
Är man lite äldre så ska man inte ha för trendiga.
Varför gör vi så.
Varför väljer vi att facka in oss själva i smala fack.
A ska ha a, b ska ha b och c ska ha c.
Och varför reagerar så många så kraftigt när man väljer att plocka ur "fel" fack.
När man som A väljer att plocka ur K istället.
Man gör ju det för att man vill det förhoppningsvis.
Eller är det så att man måste bli stämplad som någon som absolut måste gå mot strömmen hela tiden.
Är man den där jobbiga typen som bara inte vill foga sig.
Det är svårt att säga att man ska göra precis som man vill och samtidigt följa det .
 Jag gör inte det jämt, det kan jag erkänna.
Det händer då och då att jag faller för den allmänna oppinionen och själv följer den gängse vägen.
Kanske känns det lättare att göra så ibland, tror att det är så i varje fall.
Jag gör mycket som jag tycker och tänker men det gör jag bland annat för att jag tycker att jag har ett relativt öppet och gott omdöme och litar på mig själv.
Hade jag känt mig osäkrare som person så hade jag säkert vacklat mer än en gång.
Allt är inte kristallklart ens för mig och därför får jag prova mig fram ibland.
Se vart vägen leder helt enkelt.
Jag trivs med mitt utseende idag.
Inte för att jag ser ut som någon fotomodell eller skådespelare.
Nej jag trivs med mitt utseende för att jag trivs med min insida.
Jag behöver inte längre haka upp mig på detaljer som jag tycker mindre om, det finns annat att lägga energi på som betyder mer.
Det är min insida som jag har jobbat med fram till idag och som jag kommer att fortsätta att jobba med.
Den är jag nöjd med för den skänker inte bara mig själv tillfredsställelse utan den ger mycket även till min omgivning.
Jag skulle inte kunna ge av mig själv om jag inte var där jag är inom mig.
Var nöjd med ditt utseende.
Det är det som gör dig unik.
Försök inte att likna andra för du blir bara en dålig kopia då.
Var nöjd med ditt utseende.
För det är DU.

Våga säg nej

Det kommer så otroligt många tillfällen i livet när vi måste våga säga nej.
Kunna säga nej.
Vilja säga nej.
Säga nej för att det är det som krävs.
Säga nej för att det är det som behövs.
Men gör du det.
Tar du dig för att ta fram det där nejet så att situationen hamnar där du vill ha den.
Att kunna säga nej till någon är något vi alla behöver göra ibland.
Jag säger inte att vi alltid måste göra det för det ska vi inte.
Vi ska välja våra tillfällen och vi ska göra det med omsorg.
Inte säga nej bara för att vi ska vara motsträviga.
Inte säga nej bara för att vi vill synas.
Säga  nej ska vi göra för att vi menar det.
Men nejet när det används ska respekteras.
Ett av dom mest starka tillfällen som det används idag är mellan man och kvinna, kille och tjej.
Ett nej betyder inte alltid ett ja som många vill hävda.
Ett nej ska aldrig föraktas.
Ett nej ska man aldrilg ta lätt på.
Det handlar om att förstå varandra.
Att förstå vad det är man egentligen menar utan att dra förhastade slutsatser.
Vågar du säga nej till din chef när hon eller han kommer och vill att du ska göra ytterligare en sak på agendan.
En sak som du egentligen inte alls hinner med men som du ändå kröker rygg för.
Kan du säga nej där eller faller du för trycket du känner.
Kan du säga nej när du känner att du inte vill göra en sak utan vill prioritera en annan.
Ett val som gör att du går emot den du tycker om och älskar men som måste ske för att du är fortfarande du.
Kan du stanna kvar i din egen lilla värld utan att gå emot den som är utanför.
Hur väljer du att sätta dina gränser.
Jag tycker och vill alltid först och främst försöka att ha respekt för andra människor.
Det har jag ända tills då dom gör något som gör att dom inte längre förtjänar den.
Jag vill bli sedd för den jag är på samma sätt jag vill se alla andra.
Men det vill jag bara så länge som det sker ömsesidigt.
Jag är värd att synas.
Vill du vara värd att göra det eller vill du köra ditt eget race.
Jag vågar säga nej utan att missbruka det ordet.
Jag kan säga nej för att jag har en egen vilja.
En vilja som jag litar till och tror på.
Nej är ett starkt ord, nej är ett mäktigt ord.
Nej är inte alltid så negativt som det kan låta.
Nej är ett ord.
Våga använd det men missbruka det inte.

När är din gräns nådd.............

Det finns många gränser man kan sätta upp men nu menar jag gränsen gentemot andra.
Vad är det du sätter upp för staket.
Har du vallgravar som skyddar dig.
Har du satt ut dubbla larm som skräller när det håller på att hända något.
Eller låter du det helt enkelt bara vara precis som det är.
Om någon gör något mot dig hur reagerar du då.
Ja självklart är det olika beroende på vad personen i fråga har gjort.
Sen spelar det förstås in vad den personen gjort tidigare i ditt liv.
Hur den har lagt sin grund hos dig så att säga.
Vi gör det ju alla på väldigt olika sätt.
Hur man är mot en person skiljer sig väldigt mycket om man jämför med hur man är mot en annan.
Ingen kan säga till mig att den är på samma sätt mot alla personer för det tror inte jag på.
Vi är på olika sätt vid olika tillfällen på gott och ont.
Jag vill nog säga att det är bra att vi är ólika.
Men det där med att trampa över vid olika gränser.
Varför ska vissa provocera och testa dessa gränser hela tiden.
Varför kan dom inte bara låta dom finnas där.
Om man nu känner att man är på väg att trampa över så varför fortsätter man framåt.
Vad vill man uppnå genom att bara vara dum för det är ju precis det jag anser att man är.
Riktigt fånigt inskränkt dum.
Kan dessa personer inte lägga sin energi på något bra och  positivt istället som både kan gagna dom själv och andra.
Vad är det som hindrar dom från att göra det.
Om dom nu är så kreativa på att göra dessa konstanta övertramp.
Varför kan dom inte utnyttja sin energi till bättre saker.
Kreativiteten finns ju där men energin riktas åt fel håll hela tiden.
Förstår dessa personer inte att det enda som dom gör är att bränna sina egna broar.
Dom bränner dom en efter en tills det inte finns någon kvar att välja.
Hur gör man då.
Hur gör man när man inte kan vända sig åt något håll utan att skämmas.
Eller är det så att dessa personer aldrig skäms.
Ser dom aldrig felen dom gör.
Förstår dom inte konsekvenserna av det dom tidigare gjort.
Förstår dom inte att det man en gång sått kommer tillbaka förr eller senare och blir sånt som kommer upp till ytan igen.
Det slår alltid tillbaka det man gör.
När min gräns är nådd då finns det ingen återvändo.
Då har personen i fråga fått så många chanser att den inte förtjänar fler.
Inte hos mig i varje fall.
Har människor ett oändligt antal chanser att ta till.
Inte hos mig och jag hoppas inte hos dig heller.
Visa lite eget kurage och stå för din egen gräns.
Din gräns är din.
Respektera din egen gräns på samma sätt som du respekterar andras.

Varför ska allt gå så snabbt

Hur kommer det sig att vi tycker att allt saker som skedde för 10, 20, 30 år sedan gick så långsamt.
Och vad är det som gör att vi vill att allt ska gå allt snabbare idag.
Vad är det vi strävar efter när vi tycker att tiden behöver komprimeras för att vi ska uppskatta underhållningsvärdet i det.
Är det ett lågt tempo i en film så dör vi nästan av tristess.
Är det för lågt tempo i en fotbollsmatch så tycker man att det är ointressant att beskåda.
Händer det för få saker i en film så känns den fattig och långsam.
Varför kräver vi att saker ska ske snabbare snabbare hela tiden.
Är det så att vi ökar vårt behov av att få information i en allt snabbare takt.
En takt som vi aldrig kunnat förutse men som lett oss till det stressade samhälle vi har idag.
Om vi nu känner oss stressade i vår vardag.
Skulle vi då inte egentligen behöva något som lugnade ner oss istället för något som drar upp tempot istället.
Eller är det tvärtom att vi behöver se det allt snabbare tempot just för att finna vardagen som det lugnare.
Varför ska det gå så fort.
Vem gagnar det att världen känns som en enda stor accellerator.
En liten värld där bara vill ha mer och mer och mer i en allt snabbare takt bara för att tillgodose våra sinnen.
Det där med att göra en sak i taget, var tog det vägen.
Varför har så få det behovet idag.
Allt behöver inte gå snabbt.
Det är vi själva som styr farten, inte omgivningen.
Omgivningen är något som vi själva väljer att skylla på.
Jag är inte bättre jag själv.
Jag låter mig gärna dras med i farten ibland.
Men jag tycker om att dra ner på tempot också.
Jag tycker om att försöka uppskatta både ock.
Livet går fort nog ändå utan att vi behöver stressa på det ytterligare.
Allt måste inte gå snabbt.
Saker får ta tid.
Tid är ju bara ett mått vi valt att ta till.
Stressen vi sen kombinerar ihop det hela med den är ju något vi själva lägger där på toppen.
Men varför gör vi det.
Varför vill vi att det ska hända saker hela tiden.
Vad är det vi vill.

Vad är värdefullt för dig

Det finns så otroligt mycket saker som man kan blanda in bland sånt som man vill kalla för värdefulla saker i ens liv.
Vissa är värdefulla på ett sätt men sen finns det saker eller händelser som är så värdefulla på helt andra sätt.
Vad räknar du som värdefullt i ditt liv.
I mitt så är det väldigt tydligt.
Jag värdesätter det som står mig nära och med det räknar jag sånt jag älskar.
Och det är väldigt väldigt mycket.
Värdefullt i mitt liv är dom som står mig nära, människor jag verkligen älskar.
Värdefullt för mig är att få vara den jag är.
Värdefullt för mig är att få ge av mig själv till andra.
Det har aldrig varit att viktigt att få bekräftelser i parti och minut.
Det är inte det som betyder något för mig.
Att vara i nuet och inte leva hela tiden med sikte på det det som komma skall.
Det är värdefullt att bara få vara en del av vardagen.
Att se ett värde i det som finns på riktigt inte bara det man drömmer om.
Att se värden som finns i allt som händer och sker.
Jag har en vilja att se så mycket som möjligt.
Jag har en vilja att uppskatta det som finns.
Den kärlek som jag kan skänka min omgivning den njuter jag av att ge.
För den kärleken den kan jag ge både i stort och smått.
Den kräver inte något av mig mer än min goda välvilja.
Men att se vad dessa små saker som jag kan göra kan leda till.
Det värmer mitt hjärta väldigt väldigt länge.
Det är bitar som är värdefulla för mig.
Det småa är det som är stort i mitt liv.
Det är det som ger mig näring.
Det är det som ger mig energi.
Men vad är värdefullt för dig.
Vad betyder något för dig.

Lika värde men ändå inte

Hur kommer det sig att man värdesätter liv så otroligt olika.
Vad är det som gör att man väljer att sätta pris på liv.
På sitt liv.
På andras liv.
På mitt liv.
På ditt liv.
Hur kommer det sig att vi värderar liv olika.
Kom inte och säg att du inte gör det.
Att du värderar alla efter precis samma normer, samma syn, samma samma.
Jag tror inte på det i varje fall.
Även om jag försöker i det allra längsta att göra just det så räcker det inte alltid hela vägen, det vet jag.
Jag skulle till exempel aldrig kunna värdera en våldtäcksmans liv lika mycket som en människa på gatan.
Jag skulle aldrig kunna värdera en egoistisk människa lika mycket som en vän.
Jag skulle aldrig någonsin kunna värdera mitt eget liv lika mycket som jag värderar mina barns.
Det finns hela tiden gränser däremellan.
Alla har sina värden i mina ögon.
Men alla har inte lika värden.
Man hamnar i olika kategorier vare sig man vill eller inte.
Den klassiska frågan i vems liv som står dig närmast när det rör sig ditt kontra andras blir väldigt tydlig om du måste välja.
Välja mellan att du får leva eller dina barn.
Du får leva eller din vän.
Du får leva eller mannen på gatan.
Du får leva eller personen du just sett döda någon.
Det är situationer man kan hamna i men inte vill.
Men väl där så måste man göra ett val.
Vet du hur du skulle göra.
Skulle du ha ett instinktivt sätt att agera på.
Eller skulle du agera med eftertanke.
Är en god ledare värd mer än tusen så kallade vanliga människor.
Är en diktator mer värd en någon annan överhuvudtaget.
Var går gränsen.
När är vi alla lika värda.
Vem bestämmer dessa värden.
Vem styr dina värderingar.
Gör du själv det eller låter du andra ta dom besluten.
Vi har ju alla bara ett liv.
Har vi då rätt till det eller är det ett liv fyllt av skyldigheter.
Jag känner och vet mitt värde.
Eller rättare sagt jag känner och vet mitt värde delvis.
Jag vet ju bara det värde jag satt på mig själv.
Jag vet ingen annans.
Där kan jag bara tro, hoppas och känna.
Men det, det räcker långt även det

Är jag normal...

Undrar litegrann om vad som går under rubriken att vara normal idag.
Är det att vara som jag eller är det precis raka motsatsen.
Har jag något som gör mig unik eller är jag bara en kopia av allt omkring mig.
Om jag ska döma av vad dom som  är närmast mig så är jag inte fullt normal.
Men det vill jag heller inte vara.
Jag vill vara den jag är och om det innefattar att inte passa in i gängse normer så må det vara så.
Jag är så normal som jag någonsin kommer vilja vara.
Jag är den jag är idag och det är jag stolt över.
Men är jag normal.
Vad avgör om jag är just det.
Gör du det.
Eller är det andra som gör det.
Finns det någon form som jag ska rör mig i.
Vem ska jag vara.
Jag är jag.

Varför får vissa alltid ta skit

Jag tycker att det är så tråkigt att höra människor spy galla om både det ena och det andra.
Ungefär som om dom själva aldrig gjorde fel.
Hur vore det om dom någon gång kunde se på sig själva och alla dom brister dom själva bär med sig.
Ska det vara så svårt att se hur man själv beter sig.
Vill man inte inse att felen som du ofta ser hos andra är felen som du inte vill erkänna att du själv har.
Varför väljer man då att slänga skit på andra.
Är det för att man själv är så rädd att blotta sig.
Tycker man inte att man själv duger till något.
Tycker man att man är så mycket bättre hela tiden.
Hur ofta finns det fog för det man släpper ifrån sig.
Jag tycker det är så synd att dessa människor ska behöva ta skit från andra .
Att behöva ta den där skiten bara för att dom råkar vara i vägen.
Nej det ska inte behöva vara så.
Men det verkar vara så idag.
Den som är för snäll kallas mesig.
Den som är för velig kallas obeslutsam.
Den som är tillbakadragen kallas osynlig.
Men varför ska man kalla dessa olika personer för olika saker.
Varför kan dom inte bara få vara det dom är.
 Jag begär inte att man ska sluta tycka saker om andra.
Men snälla titta lite på dig själv.
Du är inte alltid så jävla bäst som du kanske tror.
Du är bra men även du har begränsningar.
Du har begränsningar precis som personen du kritiserar.
Försök att inte bara ge vissa skit och andra cred.
Försök se i ett litet större perspektiv.
Försök se andra som personer som faktiskt försöker göra positiva saker.
Inte bara se dom som om dom vore lägre än dig själv.
Respekt är något man bör försöka ge andra.
Respekt är inte något givet.
Men börja med att inte bara ge skit.
Börja med att ge.
Räkna inte alltid med att få.

Att få vara sig själv

Undrar hur många som fastnar i olika sitsar i sina liv.
Hur dom fastnar i roller som dom sakta men säkert glider in i.
Hur dessa roller sakta men säkert tar över deras liv mot deras bättre vetande.
Det där att få vara sig själv.
Jag undrar hur många som låter sig få vara det.
Det är inte farligt att vara det.
Att ge sig själv den sitsen.
Att vara i en roll där man alltid kan luta sig tillbaka och känna att det här är jag, det är ingen annan.
Man anpassar sig inte efter situationer utan kliver in i dom med en inre trygghet.
Det är en sak att man ibland hittar medelvägar som gagnar situationen i fråga.
Det kommer man aldrig komma ifrån.
I varje fall inte om man vill vara socialt kompatibel med andra människor.
Jag tror på att vara sig själv.
Det är ju det som är essensen av att vara unik.
Varför skulle jag vara sämre än någon annan.
Visst, jag kommer aldrig kunna springa lika snabbt som dom snabbaste.
Jag kommer aldrig kunna lyfta lika mycket som dom starkaste.
Jag kommer aldrig kunna lösa dom mest komplexa matematikproblemen som finns för jag är inte tänkande på det sättet.
Men jag är jag.
Jag är unik ändå.
Det finns miljoner människor som liknar mig men jag är ändå jag.
Att få vara den jag är har blivit oerhört viktigt för mig.
Jag vill göra dom val jag gör.
Jag vill bli respekterad för dom val jag gör.
Jag gör ju inte saker för att förstöra för andra.
Jag gör saker som jag tror är bra.
Bra för andra men även bra för mig.
Jag har blivit så trött på alla som bara tänker först och främst på sig själva.
Dom som blivit så vana att göra det att dom inte ens ser att dom blivit renodlade egoister.
Det är inte att vara sig själv för mig.
Jag vill vara mig själv för jag tycker om mig som den jag är.
Känslan att vara medmänsklig utan att kräva en massa plats.
Känslan av att få älska andra runtomkring mig utan att kräva något i retur.
Känslan av att bli älskad av andra som bara låter mig vara jag.
Att få vara mig själv gör att jag växer.
Jag växer hela tiden och jag vill inte sluta växa.
För jag växer av att jag hela tiden lär mig något.
Något om dig, något om allt vi har runtomkring oss.
Något om världen som vi lever i.
Jag växer för att jag har en vilja att lära mig mer.
En vilja att synas men utan att ha ett ständigt behov av att vara sedd.
Jag älskar att få vara mig själv.
För det är det jag gör allra bäst.
Ingen kan vara lika bra på att vara jag som jag.
Och ingen kan vara lika bra på att vara du som du.
Kom ihåg det.
Var dig själv men låt inte det gå ut över andra.
Var dig själv för den du är.
Var dig själv och ingen annan.
Älska dig själv utan att bli högmodig.
Du duger som du är.
Jag duger som jag är.
Vi är alla människor.
Kom ihåg det, vi är alla bara människor.
Inte stöpta i samma form.
Vi kan likna varandra men vi är aldrig 100% lika.
Jag är mig själv och det kommer jag fortsätta att vara.
Får jag inte vara det, vem är jag då......................

Stress finns, men mycket skapar du själv

Vi tycker att vi lever i ett stressigt samhälle idag, men varför.
Jag är inte helt övertygad om att vi inte själva gjort det valet.
Jag är inte alls övertygad om att vi inte själva vill det.
Jag tror att vi bygger upp den stressen för att vi vill gömma oss bakom den.
Men varför vill vi göra det.
Är det för att vi i själva verket faktiskt har det ganska bra i våra liv idag.
Dom allra flesta har det dom behöver.
Men det där negativa behövs gör att ge en viss balans.
Tror att i precis som alla andra saker som vi gör så behöver vi blandningen av dåliga och bra saker.
Vi behöver det för att uppskatta det vi har.
Om vi idag skulle leva med enbart bra saker i våra liv hur skulle vi då kunna ta till oss den känslan.
Känslan av att något bra verkligen hänt.
Stressen den finns där runtomkring oss.
Stressen över att hinna med allt vi vill företa oss.
Stressen över att hinna i tid varje dag.
Stressen över att uppfylla alla förväntningar som vi har på oss.
Stressen över att hinna i tid till tåget.
Stressen som bara finns där.
Men varför sätter vi denna stress-ribba på allting.
Varför skapar vi detta ångestladdade vaccum som vi hamnar i.
Kan vi göra något åt det.
Självklart kan vi det men vad vill vi göra åt det.
För min egen del vilket är det enda som jag kan försvara.
Jag kan ju inte säga hur du ska bete dig.
Vad du känner är rätt för dig och så vidare.
Jag vet bara det som rör mig.
Jag försöker i varje fall alltid att finna ett litet hålrum i min egen tid.
Jag försöker att ordna en liten luftficka fylld med syre som gör att jag orkar med nästa moment.
Det är viktigt för mig att se till att dom finns där.
Dom små små fickorna.
Jag behöver inte stylta upp en massa rekreationstid där jag behöver få mig själv tillfredsställd.
Där jag låter mig självförverkligas.
Sånt är bullshit för mig.
Det är dom små fickorna som är desto viktigare.
Förmågan att kunna säga nej när jag känner att jag behöver det.
Förmågan att säga ja när jag vill det.
Ett ja och ett nej är två otroligt viktiga ord för mig att bära med mig.
Jag själv respekterar när någon säger ja eller nej.
I varje fall när det är från människor som menar det, seriöst menande människor.
Jag vill inte att andra ska anpassa sig efter mig bara för att jag vill det.
Jag vill ju själv inte anpassa mig till andra bara för att dom vill det.
Känslan måste vara ömsesidig.
Stress den finns där bland oss precis hela tiden.
Men stressen kan vara bra.
Den kan driva oss till att göra saker vi annars inte skulle göra.
Stressen den finns hos oss för att stanna.
Vad vi måste göra är att lära oss leva med den.
Låta den vara en del av vår vardag utan att vi förgås av den.
Utnyttja dess fördelar.
Skapa bara den stress som du själv behöver och orkar hantera.
Om du inte kan det så stanna upp och tänk efter vad det är du gör.
Det är du som lever ditt liv, glöm aldrig det.
Det är du och ingen annan.

Hur ofta ler du............

Har du tänkt på hur mycket ett leende från dig kan betyda.
Men det beror på hur du ler.
När du ler.
Varför du ler.
Mot vem du ler.
Ler du bara med munnen.
Eller ler du med dina ögon.
Ler du med din själ.
Ler du bara inom dig själv.
Eller ler du mot alla.
Är det ett litet nästan dolt leende riktat mot någon speciell.
Tänker du på vad ditt leende genererar.
Ler du bara ett glättigt påklistrat stomatolleende.
Eller ler du med hjärtat.
Jag tycker om att le.
Jag ler för att det visar det jag vill.
Min vilja att ge av mig själv.
Även om det kan ses som en väldigt liten sak, det där att le så tror jag att det faktiskt kan bidra med något.
Det kan ge den du ler emot något positivit som den vill ta med sig.
Att le kostar ingenting.
Men det kan verkligen ge otroligt mycket.
När du ler mot någon som gör plats för dig i tunnelbanan.
När någon stannar till och håller upp dörren.
När någon plockar upp något du tappat och du tackande ler tillbaka.
Det behövs inte mer.
Det behövs inte mer för att denna person ska känna att den gjorde något bra och som den kan ta med sig.
Att ta med sig den varma känslan som ett leende sprider.
Den känslan tycker jag om.
Jag rent av älskar den känslan.
Den ger mig energi.
Jag ler i ett egensyfte som gagnar mig.
Men det skulle ge mig någonting alls av värde om det inte gav någon annan något.
Gott kan bara ge gott, i varje fall i min värld.
Ett leende är något gott för mig.
Ett leende är något positivt
Jag ler för mitt hjärta är fyllt av värme som jag vill skänka i små och stora portioner.
Jag ler för att jag vill, inte för att jag förväntas göra det eller för att jag måste.
Fundera på när du ler.
Vad du ler åt.
Varför du ler.
Le och hela världen med dig, inte mot dig.
Ett leende är gratis men ändå värdefullt.
Le, le, le, le, le, le.
Le och se vad det leder till.

Att älska livet

Undrar ibland vad det beror på.
Den där känslan att man känner sig positiv trots att så mycket negativa saker händer runtomkring en i världen.
Vad är det som gör att man går där med ett leende hela vägen.
Vad är det som gör att man vill så mycket med det man gör.
Att det faktiskt känns att man gör något positivt bara genom att finnas till.
Att man kan gå där på gatan och känna hur man själv strålar.
Hur det smittar till andra och hur man får positiva känslor tillbaka.
Man är liksom ohejdbar.
Det går inte att stoppa en.
Det finns så mycket kraft i en som vill ut.
Det finns så mycket kraft i en som vill utveckla sig till något större.
Den vill ge, ge, ge, ge och åter ge.
Den förväntar sig inget i retur.
Den vill bara ge för det är det den älskar.
Det är där den finner sin energi.
Jag älskar verkligen livet.
Det ger mig så otroligt mycket.
Det skänker mig lycka i mitt bröst och den lyckan den vill jag förmedla.
Jag vill se andra lyckliga.
Jag vill skapa lycka åt andra.
Jag vill vara en del av den stora världen som vi lever i idag, och det är jag.
Jag är en del av livet för jag älskar det.
Livet är en del av mig för det älskar mig tillbaka.
Det handlar om att ge och att ta.
Det handlar om att ge utan att vilja ha någonting tillbaka.
Det handlar om att bara finnas till.
Finnas till för varandra.
Vara där när det verkligen behövs-,.
Inte känna tvånget att man måste finnas där utan att känna att man gör skillnad genom sig själv.
Kan man vara kär i livet.
Ja det kan man tycker i varje fall jag.
Jag är upp över öronen förälskad i livet och allt det ger mig.
Självklart är inte allt fantatiskt, underbart och enkelt.
Men livet det ger mig så otroligt mycket precis hela tiden.
Jag kan gå där och känna att det faktiskt ger mig något även när det är som allra mörkast.
När det är ljust då går jag som i eufori.
Jag går och känner hur luften den fyller mina lungor så att jag nästan svimmar av den lycka som befinner sig i mitt bröst.
Den lyckan den tar jag sen med mig och plockar fram i små doseringar när jag känner mig lite låg.
Jag älskar livet för jag sätter värde på det.
Jag älskar livet, för det är mitt och ditt och alla andras.
Jag älskar livet för jag respekterar det.
Jag älskar livet för mitt liv är mitt.

Rasister, fy fan vilket pack ni är..............

Vi pratar varmt om det öppna globala samhället idag.
Men hur öppet och varmt är det när det hela tiden finns incitament av rasism på alla nivåer.
Jag blir så arg.
Jag blir så ledsen.
Jag blir så besviken.
Det är inte på människor jag läser om som berör mig mest.
Det är inte på människor jag ser på nyheterna som det handlar om.
Det är dom som rör sig runt mig varje dag.
Dom som finns där i min vardag.
Varför är dom så inskränkta i sina åsikter så fort det kommer till andra nationaliteter.
När det kommer till andra hudfärger.
Varför värderar man en människa med en nationalitet på ett sätt och en med en annan på ett helt annat.
Vad är problemet.
Varför ska man varje dag behöva argumentera mot dessa små människor som inte förstår bättre.
Dessa som slänger ur sig kränkande kommentarer hela tiden.
Inte på skämt utan för att det är precis så dom menar.
Att skämta om det är en annan sak för mig.
Så länge det är skämt som båda parter förstår.
Att man har en kommunikation som består av att både ge och ta.
Men när det faller utanför denna ram, vad händer då.
När deras åsikter så tydligt lyser igenom.
När ögonen tänds som elaka lampor på en dåligt uppfostrad pitbull.
När det bara brinner till i dom och dessa skymfande kommentarer flyger ut.
Hur ska vi lyckas släcka dessa små eldar.
Släcka dom så att dom inte blir till ohanterbara eldar.
Eldar som sprider sig snabbare än vi hinner släcka dom.
Hur många vänner har du som är svarta, muslimer, indier och så vidare.
Hur många andra än dina vanliga "vänner" känner du att du kan lita på i vilken situation som helst.
Jag behandlar alltid människor efter individer.
Jag ser inte till religion, inte till hudfärg, inte till kön.
Jag ser till individen.
Jag ser individen för det är den jag värderar.
Det är den jag vill känna.
Och vet du.
Om du vet att du är rasist.
Försök aldrig att bli min vän, för det kan du aldrig.
Du kommer aldrig få min respekt.
För rasister, fy fan vilket pack ni är.

Man är alltid ensam men aldrig ensam

Hur man än vrider och vänder på saker och ting så är man alltid ensam.
Man är sig själv allra närmast.
Man vet vad man själv tycker och tänker.
Man vet innerst inne vad man verkligen vill.
Man är ensam om att ta beslut om det man själv ska göra.
Man är ensam om alla sina känslor man bär med sig, både positiva och negativa.
Man gör det man själv tycker är bäst.
Man är ensam med alla dessa val.
Men man är aldrig någonsin ensam.
Man är inte mer ensam än vad man vill vara.
Det finns alltid någon där.
Någon man kan prata med.
Någon man kan fråga.
Någon man kan ställa sin tillit till.
Någon som man känner kan förstå.
Man är aldrig ensam om det man känner.
Man känner bara på lite olika sätt.
Om man kan förstå och acceptera det.
Det att man faktiskt kan se på saker lite annorlunda och samtidigt acceptera vad det är den andra personen ser.
Då har man kommit väldigt mycket närmare till där jag vill vara.
En plats full med förståelse.
En plats där vi ger varandra respekt.
Jag vill vara där, vill du.

Är du en medmänniska eller en motmänniska....

Hur många gånger i livet kommer man inte till situationer där det ställs på sin spets om
man är en medmänniska eller en motmänniska.
Funderar du någonsin på vad du bidrar till mot andra runt omkring dig.
Eller går du bara och tänker på hur du bäst ska kunna förse dig med med något som gagnar dig.
Tänker du tanken på att det faktiskt vore bäst för alla om jag själv tar smällen på denna sak som kommer att hända.
Eller släpper du fram någon annan till stupstocken.
Själv ställer du dig där i bakre ledet och bara tittar på.
Är du så modig som människa att du är den som tar kulan.
Eller har du redan räknat ut att det är bättre bara för dig själv men ingen annan att någon annan gör det.
För att ta ett exempel.
Om du kommer gående på stan och ser någon som behöver hjälp.
Stannar du till oavsett vad och ser vad du kan göra.
Eller låtsas du som ingenting och låter någon annan bry sig.
Tänkande tanken att det där kan någon annan lika gärna hjälpa till med.
Varför ska jag................
Vad kan det vara som styr dina val du gör.
Är det en genomtänkt vilja från din sida.
Eller är det något du gör intuitivt.
Känner du att det är något du står för i ditt hjärta.
Eller är det något du kräver cred för när du har gjort det.
Skulle du vilja att alla tänkte och gjorde som du.
Eller vet du då att det skulle vara negativt mot dig själv.
Att inte lika många skulle bry sig om dig.
Om du vänder dina tankar och tänker, om jag hjälper till så kanske det leder till något positivt för min egen del.
Och även om det inte gör det direkt så ger det mig ett bättre inre.
Jag mår bättre av det.
Att inte behöva bli uppmärksammad bara för att man väljer att hjälpa till tycker jag är självklart.
Men jag vet tyvärr att det inte är så rent generellt.
Nu har jag tackolov ett antal stora hjärtan runtomkring mig så jag vet att det finns fler som tänker som jag.
Jag vet att jag inte är ensam.
Vore jag ensam om dessa tankar så skulle min värld vara helt förfärlig.
Inte hopplös men förfärlig och hemsk.
Nu är den inte det.
Vi finns, vi med lite större hjärtan.
Vi med lite större önskan om att hjälpa andra.
Vi finns och vi vet att vi finns.
Vi finns för att ni finns och för att alla behöver någon.
Vi finns för att det alltid ska finnas någon som bryr sig.
Glöm aldrig bort det.
Det finns alltid en medmänniska därute.
En som kan stanna till och bry sig om dig om du har det jobbigt.
Vi finns här,
Glöm aldrig bort det.

Att vara formbar

Kan man utan att förlora sin egen identitet vara anpassningsbar i olika situationer.
Kan det vara så att man faktiskt har alla möjligheter så länge man vill.
Vad är det då som gör att man väljer att vilja och när väljer man bort det.
Jag tror på att vara formbar.
Att vara flexibel.
Att kunna anpassa mig till olika situationer.
Jag gör det helt utan att förlora mig själv.
Tvärtom så är det en del av mig själv.
Har aldrig sett något fel i att kunna anpassa mig till olika situationer.
Jag vet att det ibland kan ses som om man väljer att vända kappan ständigt efter vinden.
Men det är inte min avsikt.
Jag vänder bara kappan efter vinden när jag tycker att det är lämpligt.
Är det inte det så står jag kvar vänd åt samma håll som tidigare och väljer inte att anpassa mig.
Men alla andra gånger.
Gångerna då jag väljer att göra det, då är det desto lättare för mig att göra just det.
Att gå dit mitt eget lilla förstånd säger till mig gå.
Att placera min fötter en efter en i den riktningen som jag tycker verkar lämplig, då gör jag det.
Jag vill vara formbar.
Jag vill vara anpassningsbar.
Det är en styrka jag har.
Det är en styrka som jag använder dagligen.
Jag vill kunna ta mig till olika situationer utan att skapa konflikter helt i onödan på vägen.
Jag gillar att forma mig själv till nya versioner och se hur jag ser ut när jag kommer ut där på andra sidan.
Att vara formbar är en styrka.
Att vara anpassningsbar.
Det är inga mjäkiga skällsord.
Det är ord på en inre egenskap som du själv styr.
Jag är formbar.
Jag är anpassningsbar.
Jag tycker om att vara det.
För det, det är jag och ingen annan.

Tror du på dig själv...............

Det kommer nog tillfällen för alla i deras liv där man ställer sig själv tvivlande.
Man ställer sig själv tvivlande på tron på det man själv säger, gör eller försöker stå för.
För vissa kanske dessa tvivel är en del av vardagen.
Dom är så naturliga att man själv inte ser hur mycket man ljuger för sig själv.
Hur mycket man ljuger för andra.
Man lever i ett hav av lögner.
Ett hav så stort att man inte ser till land längre.
Man kan inte sikta sanningarna i horisonten ens med kikare.
Hur kan man då hamna där.
Det undrar jag.
Och vad jag undrar mer är om dessa personer vet att dom lever i en värld fylld av deras egna lögner.
Blir dom så förblindade av sig själva och sitt eget agerande att dom inte längre vet vad en sanning är.
Har dom hamnat så långt åt sidan att dom inte går att rädda längre.
Eller driver dom som flaggpost i väntan på att någon ska hitta dom, plocka upp dom, rädda dom.
Jag kan inte tänka mig att det är omöjligt för någon att ändra sig.
Men är vi villiga att ta in vem som helst igen.
In i verkligheten.
Vill vi ha in dessa i våra liv igen helt och fullt eller känns det skönt att kunna skärma av dessa på ett bekvämt avstånd.
Att vilja tro på sig själv är för mig en oundviklig vilja.
Den finns där, den ska finnas där och jag hoppas verkligen att den alltid kommer att finnas där.
För jag tror på mig själv för jag orkar inte med lögner.
Lögner gör bara livet onödigt komplicerat och för mig kan det i längden aldrig leda till något gott.
Eftersom jag av naturen är slö i det fallet så orkar jag helt enkelt inte hålla reda på lögner.
Det är så mycket enklare att hålla reda på sanningar.
Det är så mycket enklare att hålla reda på vad jag tycker när jag verkligen menar det.
Jag är inte främmande för att byta åsikt i något bara för att jag tyckt si eller så om en sak.
Ändrar jag åsikt om något så står jag för det.
Jag förnekar inte min tidigare hållning.
Varför skulle jag inte kunna ändra mig.
Det är en av delarna jag tycker om hos mig själv.
Viljan att förstå är viktigare än behovet av att vinna.
För mig är det en styrka att kunna förändra mig till något som jag ser som något bättre, något starkare, något klokare.
Jag tror på mig själv och jag vill att andra ska kunna se mig som trovärdig.
Jag vill inte att någon ska se mig för någon jag inte är.
En uppmålad falsk fasad.
Det andra ser ska vara det som finns.
Hur är du mot andra.
Hur är du mot dig själv.
Tror dú på dig själv.
Tror andra på dig.
Är du en ärlig människa eller låtsas du bara det.
Jag vet vem jag är.
Vet du vem du är.
Vet andra vem du är.
Vill du att andra ska veta vem du är.
Tror du på dig själv, eller......................................

Tänker du på dig själv eller tänker du bara på dig själv

Vad värderar du mest, dig själv för den du är.
Dig själv för den du vill vara.
Dig själv för den du försöker att bli.
Dig själv för den du en gång har varit.
Lever du på gamla meriter eller lever du på en fantasi.
När du tänker på dig själv först och främst är det för att du känner att det känns mest rätt
eller är det för att det alltid känns rätt för dig.
Sätter du alltid dig själv först och främst eller finns det tillfällen då andra kan komma i fokus före.
Kan det vara så att om du tänker på dig själv i första läget att det då kan gagna andra i det följande.
Vad är det som gör att du en gång prioriterar det ena före det andra.
Är du konsekvent i ditt handlande eller anpassar du dig hela tiden efter situationen för att det är bäst så för dig själv.
När du tänker på dig själv är det då för att du måste få må bra.
Känner du dig som en egoist när du tänker på dig själv.
Tycker du om dig själv när du tänker på dig själv.
Har du tydliga egna gränser för vad som är bra och vad som är dåligt.
Om du spontant reagerar på något och andra blir tillbakatryckta av din reaktion är det då något du tänker på
vid nästa tillfälle.
Lär du dig något av andras reationer eller går du bara på i ullstrumporna som om inget har hänt.
Själv tycker jag att det är intressant att lära mig av andra människors beteende.
Att förstå reaktioner, att förstå varför, att se mer än bara ytan.
Världen består ju inte av bara mig.
Jag är inte centrum av universum.
Jag är en del av universum.
Eftersom jag bara är en del och inte själva navet, inte någon allenarådande gud som sitter på en piedestal.
Jag är en människa som inte tror på någon gud överhuvudtaget utan inser att jag är jag.
Jag ser mig själv för den jag är.
En del av allting.
Precis som jag ser på dig.
Jag ser dig som en del av allting också.
Vi lever ju våra liv och för mig är det viktigt att man gör det.
Att man inte bara glider igenom livet utan att ens se det.
Jag tror inte att man behöver självförverkliga sig i allt.
Jag tror inte på att man måste ha en massa mål uppställda hela tiden.
Men det är inte fel att ha några saker att se fram emot.
Det är inte fel att vilja framåt i tron om att saker faktiskt kan bli bättre.
Man kan vara nöjd med det man har och samtidigt längta efter att ha det bättre.
Man kan tänka på sig själv utan att bara tänka på sig själv.
Man behöver inte vara egoist bara för att man bryr sig om sig själv.
Man behöver inte vara främmande för andra.
Man kan tänka på sig själv och på dom man har runtomkring sig.

Att vara omtyckt, att vara älskad

Tror inte att det finns någon som inte vill vara omtyckt.
Att det finns någon som inte vill vara älskad.
Jag känner ingen som inte vill det.
Men hur många vågar erkänna det.
Hur många vågar tro att dom förtjänar det.
Att dom förtjänar det för att dom är dom själva och att det är i det som deras värde ligger i.
Det är inte svårt att vara omtyckt om man själv vill det.
Det är inte svårt att vara älskad om man själv vill älska.
Det svåra kan ligga i att man inte tror att andra är förmögna att älska eller tycka lika mycket som man själv gör.
Men det är inte svårt.
Det är inte svårt att tycka om någon.
Det är inte svårt att älska någon.
Inte om man vill.
Och vem kan låta bli att vilja det.
Vem kan låta bli att släppa in kärlek och omtanke i sitt liv.
Jag tror på varma känslor och vad dom kan leda till.
Varför ska man fylla världen med egoism, kyla och konstant självförverkligande.
Varför ska man göra det när man istället kan fylla sitt liv med värme.
Det leder ju bara till goda saker och vem vill inte fylla sitt liv med gott.
Jag strävar inte efter att vara vara omtyckt men jag känner att jag är det.
Jag strävar ínte efter att vara älskad men jag vet att jag är det.
Jag vet det för jag känner det i mitt hjärta.
Jag känner det i mitt inre.
Det i sin tur gör att jag kan ge mer av mig själv.
Det finns ingen gräns i det utan jag kan göra det utan rädsla för att bli tom.
För tom på kärlek och känslor av att vara omtyckt kan jag aldrig bli.
Jag behöver inte få bekräftelse på det genom olika saker och ting hela tiden.
Jag vet det ändå.
Att vara omtyckt och älskad är inte något man kan kräva.
Man kan inte pressa på någon det.
Det bara är.
Det bara blir så.
Det är inget självklart.
Man är den man är.
Jag är den jag är.
Jag kommer att förbli den jag är.
För jag tycker om den jag är.

Att vara vän med sig själv

Det krävs väldigt mycket för att man ska komma till en position där man faktiskt landar i en egen trygghet.
En trygghet som innefattar en livslång vänskap.
Man stöter på många olika hinder på vägen och många tårar fälls men när man väl kommer fram så vill man aldrig därifrån.
Det krävs erfarenhet att komma dit, en erfarenhet som du bygger på dig på vägen framåt i livet.
Man gör så många fel, man tar så många felbeslut, man är på fel ställe så många gånger i livet att det är helt galet.
Men det är fel som man måste låta sig göra.
Det är inte så att man ska söka efter felen.
Det är inte så att man ska tro att man måste hitta dom.
Dom bara finns där precis hela tiden .
Dom är en del av livet, livet som vi alla lever.
Men vad man kan komma fram till så är det att när man väl är där så känner man det.
Det är liksom inget tvivel längre på vad det är man vill för man känner sig på något diffust men ändå klart sätt hel som människa.
Jag måste vara kompis med mig själv.
Jag måste vara min egen bäste vän.
Är jag det inte så kan jag heller inte vara det mot min omgivning.
Och är jag det inte mot min omgivning så är jag heller inte hel som människa.
Jag vill vara min egen bäste vän.
Jag vill vara kompis med mig själv och jag kommer göra allt för att jag ska fortsätta vara det.
Men att komma dit har inte vara spikrakt eller självklart men jag har alltid strävat efter det.
Det är en vacker tanke att kunna vara sin egen vän.
Det är en vacker tanke som jag inte vill släppa.
Det är en vacker tanke som jag inte kommer att släppa.
Jag är vän med mig själv idag och jag kommer att jobba hårt på att fortsätta att vara det.
Men ändå inte-
För det enda jag behöver göra är att vara mig själv, mig själv och ingen annan.
Svårare än så är det faktiskt inte.
Våga vara vän med dig själv.
Våga se dig själv som den du är.
Våga ge av dig själv som den du är.
Våga vara din egen vän då kan du vara vän med andra, riktig vän.
Våga vara en del av din egen värld, inte någon låtsasvärld.
Våga vara den du är.

Skrivkramp.................

Idag var en sån dag som jag som tycker om att skriva inte vill uppleva.
Det blev liksom tomt på ord i mitt huvud.
Tomt på ord som jag ville få ur mig.
Tomt på ord som ska formulera meningar och ge uttryck för mina tankar.
Det är jobbigt att komma i den sitsen.
Jobbigt att känna att det helt låser sig.
Jobbigt när man tidigare på dagen haft ett antal bra uppslag på sånt som man velat få ur sig.
Men det är inget att haka upp sig på utan istället söka nya vägar.
Jag vet ju att det finns så mycket som vill ut vilket i sin tur gör mig lite förtvivlad när denna spärr infinner sig.
Den kommer ju utan att jag ber om den.
Den kommer och den bara finns där.
Det känns bara så tråkigt när man dessutom vid så många tillfällen under dagen kommit i kontakt med så otroligt
många bra tankar som jag velat förmedla.
Men det är bara att inse fakta.
Att idag var inte dagen då jag skulle få ner något som jag egentligen velat.
Jag vill ju dela med mig.
Jag vill kunna ge.
Men jag kan helt enkelt inte det idg.
Jag hade så många goda uppslag.
Jag ville så mycket.
Men vad blev det, det blev absolut ingenting.
Återkommer imorgon istället

Könsroller, hur ser dom egentligen ut idag

Det är både otroligt otydligt men samtidigt tydligare än någonsin tidigare vad könsroller innebär idag.
Det är dock inte alldeles enkelt att förstå dom.
Det är inte lätt att landa rätt i den roll man själv vill hamna i.
För vet man verkligen det idag.
Vet man vad ens kön innebär.
Innebär ens kön någonting.
Jag menar betyder det något mer än att man behöver vara två för att göra barn.
Ja eller idag behöver man ju inte ens det eftersom kvinnan idag kan bli inseminerad med spermie utan direkt samlag.
Behövs vi män överhuvudtaget.
Dessa kvinnor som väljer bort män men ändå vill ha barn, vill dom bara ha döttrar eftersom dom ser män som överflödiga.
Eller gör dom det.
Hur ser dom på könsrollerna idag.
Är det fortfarande så att männen ska göra dom tunga sakerna för att vi män är det fysiskt starkare könet.
Är det bara en myt nuförtiden eller finns det någon bas i det hela.
Jag själv tycker att den sitsen kraftigt förändrats framför allt för oss som lever i den så kallade västvärlden.
Här har vi inga roller som längre kräver extrem kraftig fysik.
Det finns inga tillfällen som heller kräver att kvinnan sköter allt i hemmet.
Det har med tiden blivit alltmer hopkopplat, mer inflätat, mer utsuddat.
Men likväl så lever ändå saker kvar som gör att det är en skillnad inte minst i arbetslivet.
Vad är det som driver den skillnaden vidare.
Varför ser vi skillnad  i olika personer, olika människor, olika kön som utför exakt samma sak.
Sen kommer vi då till dom utmålade rollerna som är nästan äckligt tydliga genom sitt påtvingande genom media idag.
Varför ska tex män pumpa upp sina muskler så abnormt idag genom träning som dessutom innefattar en massa tillsatser
för att ta sig dit när vi inte behöver dom musklerna.
Vad är det som gör att dom måste visa upp sin manliga yta på det sättet, är det en underbyggande osäkerhet på vilket kön
man tillhör eller vad beror det på.
Eller varför måste så många unga vackra kvinnor pumpa i sig silikon både i läppar, bröst och gud vet var för att se ut
på ett sätt som tidningarna tycker att dom ska se ut.
Dessa skapade ideal, vad vill dom säga med könsrollerna som bas.
Å ena sidan så ska vi inte ha någon skillnad men å andra sidan så skillnaderna skapas återigen.
Vilken fot vill man stå på.
Är det så att vi känner oss så vilsna, så vilsna att vi inte riktigt vet.
Det finns män och det finns kvinnor.
Låt det få finnas män och låt det få finnas kvinnor.
Låt oss få vara män och låt oss få vara kvinnor.
Låt oss leva med varandra, för varandra.
Låt oss se varandra.
Puss och kram på er allihopa.
Jag älskar er för ni är människor, inte bara kön.
Jag älskar er

Människor är intressanta

Jag tycker , har alltid tyckt och kommer nog alltid att tycka att människor är så fantastiskt intressanta.
Få saker ger mig så mycket som att betrakta andra människor.
Det är kul att titta på människor, se vad dom gör, se hur dom agerar.
Det är intressant att försöka förstå.
Det är intressant men det är verkligen inte alltid lätt.
Émellertid så kommer jag aldrig att sluta att försöka att förstå.
Jag kommer aldrig att sluta hoppas och tro på positiva saker.
Det sägs så mycket, det görs så mycket av olika människor.
Det finns så olika människor.¨
Människor är olika.
Människor kommer alltid vara olika.
Människor ska vara olika.
Om inte människor vore olika så tycker jag inte att dom skulle vara lika intressanta.
Men människor är intressanta i mina ögon.
Tänk alla nya människor man bekantar sig med och ständigt tar nya platser i ditt liv.
Vissa släpper man in i sitt liv helt utan att man ens tänker på det.
Dom liksom kommer in i livet, in i mitt liv.
Och jag blir glad när dom gör det.
Jag blir glad precis varje gång.
Människor är intressanta att betrakta, så oerhört intressanta.
Är man bara villig att se alla dessa underbara människor som finns.
Då tror jag att i varje fall jag  ser en bättre framtid.
Människor kommer alltid att vara intressanta, i varje fall för mig.
Människor är intressanta och kommer så¨alltid att vara.
Men man måste vilja se dom .
Man måste vilja se något mer än sin egen spegelbild.

Falska människor.........

Åh vad jag är trött på falska människor.
Människor som ler med ansiktet men spyr galla när man vänder ryggen till.
Om man nu tycker illa om någon eller ens bara mindre bra om denna.
Måste man då välja att visa det bakom ryggen.
Varför kan man inte markera att man inte gillar vederbörande på något sätt istället.
Man behöver inte ställa sig och hylla denna men man kan istället välja att inte hålla uppe någon falsk mask.
Varför ska det vara så svårt att bara vara.
Att våga stå för den man är och respektera sig själv.
Jag tror att först när man respekterar sig själv först då kan man på ett ärligt sätt agera mot andra.
Jag vet inte hur en falsk människa mår men jag måste säga att jag faktiskt hoppas att den mår dåligt.
För mig är det viktigt att inte vara just falsk.
Brukar säga att jag är ärlig och inte har för vana att ljuga av en enkel anledning.
Jag orkar inte hålla reda på alla lögner som följer som ett släp efter.
Jag är helt enkelt alldeles för lat, för slö, för bekväm för att vara falsk.
Tycker om att ge bilden av att vara en som är ärlig och som man känner att man kan lita på.
Vill att andra ska kunna slappna av i min närvaro.
Jag är ju jag och jag vill aldrig vara en falsk människa.
Jag vill vara och jag kommer att förbli den jag är.
Jag kanske kan tyckas vara lite tråkig ibland men det tar jag lätt på.
Nä , fy fan för falska människor, avskyr verkligen dom.
Falska människor göre sig icke besvär i mitt liv.
Dom är verkligen inte välkomna, inte alls, överhuvudtaget inte alls.
Dom är så transparanta och går bort per omgående för det finns ingen plats för dom.
En falsk människa kan aldrig bli min vän.
En falsk människa kan aldrig bli någon vän.
En falsk människa är bara en falsk människa.

Hur lik är du dina föräldrar

Visst är det både kul, skrämmande och intressant att se hur många detaljer man tar med sig från sina föräldrar.
Det finns liksom nästan inga gränser hur mycket man har gemensamt om man verkligen tittar efter.
Det går liksom inte att ljuga sig fri ifrån.
Hur gärna man än vill så finns detaljerna där precis överallt.
Man ärver så otroligt mycket av dom.
Sen är det upp till dig om du använder dig av ditt arv.
Om du vill förskjuta det för att du inte vill kännas vid det.
Om du låta det berika ditt liv och ge dig föräldlade egenskaper av det.
Hur lik tror du att du är dina föräldrar.
Hur lik vill du vara dina föräldrar.
Vilka värden ser du i det dina föräldrar har gett dig.
Mina föräldrar har gett mig oerhört mycket.
Och det allra allra viktigaste som mina föräldrar har gett mig är min förståelse.
Min öppenhet mot andra människor.
Mitt varma öppna hjärta som vill dela med sig av medmänsklighet.
Min kärlek till alla mina älskade släktingar och vänner.
Det är det som är det allra viktigaste för mig.
Jag älskar min kärlek som jag bär med mig i livet.
Jag älskar mina föräldrar.
Jag har många likheter som jag tagit med mig med glädje av dom.
Men jag har också och har haft många likheter som jag inte velat haft med mig i livet.
Men dessa delar har fått mig att växa som människa och som fått mig att se vem jag är.
Vi blir formade mer eller mindre av människor runtomkring oss och allra mest av våra föräldrar.
Jag är en del formad av dom.
Jag är lik mina föräldrar.
Men jag är ändå mig själv.

Det behövs så lite

Visst är det väl underbart att det krävs så otroligt lite för att vända en vanlig situation till något lite extra.
Det där lilla som gör att du vill ta med dig den vidare.
Det som gör att du tar den med dig med glädje.
Visst är det underbart att det krävs så lite.
Tycker om att det krävs så lite.
Det krävs till exempel bara ett bra slag på en usel golfrunda för att jag ska gå nöjd från den.
Det krävs bara att någon håller upp en dörr för att min resa hem från jobbet ska bli till något extra.
Om du får den där lilla varma frågan från ett litet barn som behöver hjälp med något.
Ett barn som du kanske aldrig träffat tidigare.
En pensionär som tappar sin käpp eller behöver hjälp att packa sina varor.
Visst känns det bra att då få hjälpa till.
Att hjälpa till utan att man kräver något i retur.
Tycker nämligen inte om just den tanken.
Tanken att man alltid vill ha något i retur.
Det behövs så lite för att göra skillnad tänker du någonsin på det.
För mig sker det med automatik men det betyder inte att jag tar lätt på det.
Att jag tar det för något självklart för det gör jag inte.
Det behövs så lite.
Tänk på det.
Det behövs så lite.
Det behövs så oerhört lite men det kan leda till så fantastiskt mycket, men bara om du vill.
Se det lilla.
Glöm inte bort att se det lilla.
Det är det lilla som leder till något stort.
Det lilla och det stora, det är ditt liv.

Jag älskar mig själv, älskar du dig

Det är inte för att jag lider av extrem hybris som jag kan säga det högt så andra hör.
Men jag älskar faktiskt mig själv för den jag är idag.
Jag har massor med brister men jag har ännu fler goda sidor.
Dessa goda sidor dom bär jag med stolthet.
Jag bär dom med värdighet.
Jag bär dom med den självkänsla som jag tycker så mycket om att jag har fått.
Det har inte varit självklart i mitt liv att jag tyckt om nuet.
Men jag har kommit till en acceptans i mitt inre där jag ser mig själv för den som jag är.
Jag vet att jag har ett gott hjärta.
Jag vet att jag har ett stort hjärta.
Och jag njuter av det precis varje sekund.
Nej jag är inte självgod som uttrycker mig på detta sätt.
Jag tycker bara helt enkelt om mig själv för den jag är.
Varför skulle jag inte göra det.
Vad kan stoppa mig från att göra det.
Det finns bara en som skulle kunna stoppa mig och det är jag själv.
Det finns bara en som kan älska dig helt och fullt, det är du.
Du känner alla dina egna styrkor.
Du känner alla dina svagheter.
Du känner dig så varför skulle du inte kunna älska dig.
Det är du som har tagit dig dit där du är idag.
Det är du och ingen annan.
Jag älskar mig själv för jag accepterar den jag är.
Jag är full av en massa om och kanske men alla dessa tillhör mig.
Jag älskar mig själv för att jag är värd att älskas.
Jag älskar dig för att du är värd att älskas.
Men jag kommer aldrig att kunna älska allt och alla.
Jag kommer aldrig att sträva efter det heller.
Varför skulle jag vilja försöka älska en människa med en ond själ, med ett sjukt hjärta, med en skadad livssyn.
Jag älskar dig som vågar älska tillbaka.
Dig som inte sätter hatet framför kärleken.
Jag älskar mig själv för jag har ett vackert hjärta, ett hjärta och en själ som jag är stolt över.
Jag älskar mig själv för jag älskar att älska.

Värderar du det du har............

Brukar du ofta känna att jag skulle vilja ha det eller det eller det.
Eller kanske tänka tanken att mitt liv det vore mycket bättre om jag kunde göra si eller så.
Saknar du förmågan att känna dig nöjd med det du har.
Kan du känna glädje i det du har.
Söker du jämt efter något mer eller kan du stanna till och njuta.
Märker du värdet av det du har runtomkring dig.
Märker du att att människor finns där för dig.
Känner du att värdet i det dom ger dig.
Kan du vara nöjd med det du har idag.
Eller måste du ha en ny målsättning hela tiden.
Varför har så många så otroligt svårt idag att värdera det dom har.
Vad är det som hindrar dom ifrån att bara leva, njuta, vara.
Hur ofta säger du till dom du uppskattar att du har i din närhet just att du uppskattar att dom finns.
Får dom veta det och får dom veta det tillräckligt ofta.
Varför får dom inte det om dom nu inte får det.
Vad hindrar dig från att säga det.
Vad hindrar dig från att ge din uppskattning.
Om du får något som betyder något från någon som ger, kan du då se det.
Kan du ta det till dig och värdera det du får.
Kan du bibehålla värdet på det eller tappar det värde med tiden.
Kan det rent utav vara så att det till och med ökar i värde för dig.
Vill du förädla dig själv genom att våga värdera allt lite lite mer.
Det är när du är rädd för att förlora något som du har fått något du verkligen vill ha.
Hur mycket är du villig att avstå  för att  få behålla det du vill ha.
Vet du var dina gränser går.
Funderar du på vad det är du värderar i livet.
Värderar du det du har.
Värderar du verkligen det du har.
Gör du verkligen det eller ...............................

Självkänsla...................hur är din

Ett ämne som spelar större roll idag än någonsin tidigare.
För har du ingen självkänsla så har du så oerhört svårt att sätta värde på dig själv.
Men hur bygger man då upp en självkänsla om den blivit söndertrasad redan i unga år.
Kan man reparera den.
Kan man lyfta sig så pass att man kommer till den nivån man själv förtjänar.
Kan man det med alla ärr man har i själen.
Kan man rentutav bli ännu starkare än om man inte fått sin själ tilltufsad.
Jag känner personer, människor, bekanta, vänner som har så otroligt olika självkänsla.
Vissa njuter jag av att se på medans andra ryser jag när jag hör.
Men alla bär dom på ett värde.
Ett värde som människa.
Ett värde som medmänniska.
Detta värde är det dock oerhört olika hur mycket det skattas.
Det har i sin tur självklart att göra med hur deras väg varit framåt i livet.
Det du tycker är självklart och enkelt kan kännas totalt främmande andra.
Dom ser inte det du ser.
Dom ser inte på saker på det sättet som du ser på saker som du gör.
Kan du acceptera att dom inte kan det eller har du ett krav inom dig som är större och starkare än din strävan efter förståelse.
Självkänsla är inget självklart.
Självkänsla är inget självklart.
Min självkänsla växer dagligen men jag vet inte till vad.
Jag vet inte vad jag söker för jag söker bara livet.
Jag respekterar livet precis som jag respekterar alla ni som lever det tillsammans med mig.
Låt din självkänsla växa för du förtjänar det.
Låt dig växa för du förtjänar det.
Du är värd förmodligen mycket mer än vad du tror.
Ta bara inte för givet att andra har samma goda självkänsla som du.
Du är unik men det är dina medmänniskor också, glöm aldrig det.
Låt dom vara unika, ta inte ifrån dom det.
Ta inte något eller någon för givet, gör aldrig det.

Är du god eller är du ego

Hur ställer du dig själv till just dig själv.
Vet du alltid vem du är.
Ställer du dig någonsin till svars.
Står du för den du är eller är du bara.
Vems plats tar du, din egen bara eller vill du även ha andras.
Tycker du att du är god människa.
Vet du om andra tycker att du är en god människa.
Är andra människor mätbara med dig själv.
Ser du andra människor för ditt eget ego.
Ser du till att själv förse dig med det du vill ha eller delar du hellre med dig först.
Vilket är viktigast för dig.
När är du viktigare än andra.
Finns det andra personer som är viktigare för dig än dig själv i ditt liv.
Är du centret som hela världen kretsar kring i ditt liv.
Eller är du ödmjuk nog och ser att du är en del i världen.
En del lika stor eller liten som alla andra.
Vad ser du dig själv som.
Ser du dig själv som en god människa eller ser du dig som ett ego.
Är du ett ego för att du vill vara det.
Är du ett ego för att det finns inget annat val för dig.
Är det för att du ska kunna självförverkliga dig.
Är du ett ego för att du skiter i andra, för att du skiter på andra.
Är du ett ego eller är är du mer än så.
Vågar du vara något mer än bara en egoist.
Kan det vara så att du bara kliver ut ur ditt eget skydd när du själv känner för det.
Eller vågar du kliva ur när andra behöver dig.
Är du god eller är du bara ego.
Vågar du vara god eller skrämmer det dig.
Vågar du vara god utan att tänka på följderna som det innebär.
När du är god är du det utan att du vill ha något i retur hela tiden.
Är du god utan krav.
Eller är du ett ego fyllt av sådana.

Är du du

Hur ofta kommer du till situationer när du inte är dig själv.
Jag själv gör det alltmer sällan.
Det beror självklart på att jag litar alltmer på den jag är och att jag faktiskt duger som jag är.
Jag är bra som jag är och det är för att jag är jag.
Är du du.
Vågar du vara du.
Finns det saker som gör att du inte kan vara dig själv.
Finns det saker som gör att du hindrar dig från att vara dig själv.
Vad är det som kan hindra dig från att vara just dig själv.
Att vara sig själv, vad kan vara viktigare.
För mig är det det som håller i längden.
Att jag tror på den jag är.
Att jag litar på den jag är.
Att jag vill vara den jag är.
Vem vill du vara.
Vill du vara dig själv.
Kan du vara dig själv.
Är du bekväm med dig själv.
Vad kan hindra dig från att vara just dig själv.
Vad kan hjälpa dig från att vara dig själv.
Alla har vi gränser.-
Alla har vi någon form av mål.
Vad är ditt.
Vad är dina.
Vem är du.
Vad är du.
Vem är du..................................................

När dubbelkollar du saker......

Jag kan inte tänka mig annat än att det händer titt som tätt att du dubbelkollar saker som du gör.
Saker som andra gör.
Saker som du vet att andra ska göra.
Men varför gör du det.
Vet du det.
Vad är det som driver dig till att göra det.
Varför kan du inte låta bli.
Gör du det bara ibland eller gör du det alltid.
Men vad är det då för saker som du måste dubbelkolla.
Varför vågar du inte lita på dig själv.
Varför kan du inte lita på andra.
Känner du igen dig när jag säger att du inte kan lita på andra för att du vet att du inte kan lita på dig själv.
Är det så att du utgår från dig själv när du bedömer andra hela tiden.
Eller vågar du vara så objektiv att du helt kan se utanför ditt eget beteende.
Jag själv dubbelkollar mig när det är saker jag absolut inte vill glömma.
Sånt jag helt enkelt är för beroende av och inte kan eller vill vara utan.
Att jag har mina glasögon med mig från jobbet.
Att jag har mina nycklar när jag går hemifrån.
Såna saker.
Saker jag helt enkelt inte kan vara utan, utan att det blir jobbigt.
Men om man sen går till situationer på sin egen arbetsplats till exempel.
När någon ber någon göra något åt någon men ändå ska vara där och peta för att man inte litar på att det blir bra gjort annars.
Är du sån eller känner du någon som är det.
Varför gör man så.
Gör du så.
Man talar ju så mycket idag om att man inte ska förminska andra.
Men jag tycker att man gör det alltmer istället.
Just genom detta överinseende.
Detta hängande hökögat som ska bevaka allt och inte släppa något.
Måste du verkligen dubbelkolla allt som du dubbelkollar.
Kan du tänka dig att släppa lite på ditt eget kontrollbehov utan att freaka ut totalt.
Lär dig att lita på andra även om dom inte löser sakerna på ditt sätt.
Det kanske funkar ändå.
Det finns fler sätt än ditt eget.
Du har en kapacitet men det har dina medmänniskor också.
Lär dig släppa taget om än en liten liten bit åt gången.
Det är inte farligt.
Lita på dig själv.
Våga lita på andra.