Tänker du på dig själv eller tänker du bara på dig själv

Vad värderar du mest, dig själv för den du är.
Dig själv för den du vill vara.
Dig själv för den du försöker att bli.
Dig själv för den du en gång har varit.
Lever du på gamla meriter eller lever du på en fantasi.
När du tänker på dig själv först och främst är det för att du känner att det känns mest rätt
eller är det för att det alltid känns rätt för dig.
Sätter du alltid dig själv först och främst eller finns det tillfällen då andra kan komma i fokus före.
Kan det vara så att om du tänker på dig själv i första läget att det då kan gagna andra i det följande.
Vad är det som gör att du en gång prioriterar det ena före det andra.
Är du konsekvent i ditt handlande eller anpassar du dig hela tiden efter situationen för att det är bäst så för dig själv.
När du tänker på dig själv är det då för att du måste få må bra.
Känner du dig som en egoist när du tänker på dig själv.
Tycker du om dig själv när du tänker på dig själv.
Har du tydliga egna gränser för vad som är bra och vad som är dåligt.
Om du spontant reagerar på något och andra blir tillbakatryckta av din reaktion är det då något du tänker på
vid nästa tillfälle.
Lär du dig något av andras reationer eller går du bara på i ullstrumporna som om inget har hänt.
Själv tycker jag att det är intressant att lära mig av andra människors beteende.
Att förstå reaktioner, att förstå varför, att se mer än bara ytan.
Världen består ju inte av bara mig.
Jag är inte centrum av universum.
Jag är en del av universum.
Eftersom jag bara är en del och inte själva navet, inte någon allenarådande gud som sitter på en piedestal.
Jag är en människa som inte tror på någon gud överhuvudtaget utan inser att jag är jag.
Jag ser mig själv för den jag är.
En del av allting.
Precis som jag ser på dig.
Jag ser dig som en del av allting också.
Vi lever ju våra liv och för mig är det viktigt att man gör det.
Att man inte bara glider igenom livet utan att ens se det.
Jag tror inte att man behöver självförverkliga sig i allt.
Jag tror inte på att man måste ha en massa mål uppställda hela tiden.
Men det är inte fel att ha några saker att se fram emot.
Det är inte fel att vilja framåt i tron om att saker faktiskt kan bli bättre.
Man kan vara nöjd med det man har och samtidigt längta efter att ha det bättre.
Man kan tänka på sig själv utan att bara tänka på sig själv.
Man behöver inte vara egoist bara för att man bryr sig om sig själv.
Man behöver inte vara främmande för andra.
Man kan tänka på sig själv och på dom man har runtomkring sig.