Att vara omtyckt, att vara älskad

Tror inte att det finns någon som inte vill vara omtyckt.
Att det finns någon som inte vill vara älskad.
Jag känner ingen som inte vill det.
Men hur många vågar erkänna det.
Hur många vågar tro att dom förtjänar det.
Att dom förtjänar det för att dom är dom själva och att det är i det som deras värde ligger i.
Det är inte svårt att vara omtyckt om man själv vill det.
Det är inte svårt att vara älskad om man själv vill älska.
Det svåra kan ligga i att man inte tror att andra är förmögna att älska eller tycka lika mycket som man själv gör.
Men det är inte svårt.
Det är inte svårt att tycka om någon.
Det är inte svårt att älska någon.
Inte om man vill.
Och vem kan låta bli att vilja det.
Vem kan låta bli att släppa in kärlek och omtanke i sitt liv.
Jag tror på varma känslor och vad dom kan leda till.
Varför ska man fylla världen med egoism, kyla och konstant självförverkligande.
Varför ska man göra det när man istället kan fylla sitt liv med värme.
Det leder ju bara till goda saker och vem vill inte fylla sitt liv med gott.
Jag strävar inte efter att vara vara omtyckt men jag känner att jag är det.
Jag strävar ínte efter att vara älskad men jag vet att jag är det.
Jag vet det för jag känner det i mitt hjärta.
Jag känner det i mitt inre.
Det i sin tur gör att jag kan ge mer av mig själv.
Det finns ingen gräns i det utan jag kan göra det utan rädsla för att bli tom.
För tom på kärlek och känslor av att vara omtyckt kan jag aldrig bli.
Jag behöver inte få bekräftelse på det genom olika saker och ting hela tiden.
Jag vet det ändå.
Att vara omtyckt och älskad är inte något man kan kräva.
Man kan inte pressa på någon det.
Det bara är.
Det bara blir så.
Det är inget självklart.
Man är den man är.
Jag är den jag är.
Jag kommer att förbli den jag är.
För jag tycker om den jag är.