Vi pratar varmt om det öppna globala samhället idag.
Men hur öppet och varmt är det när det hela tiden finns incitament av rasism på alla nivåer.
Jag blir så arg.
Jag blir så ledsen.
Jag blir så besviken.
Det är inte på människor jag läser om som berör mig mest.
Det är inte på människor jag ser på nyheterna som det handlar om.
Det är dom som rör sig runt mig varje dag.
Dom som finns där i min vardag.
Varför är dom så inskränkta i sina åsikter så fort det kommer till andra nationaliteter.
När det kommer till andra hudfärger.
Varför värderar man en människa med en nationalitet på ett sätt och en med en annan på ett helt annat.
Vad är problemet.
Varför ska man varje dag behöva argumentera mot dessa små människor som inte förstår bättre.
Dessa som slänger ur sig kränkande kommentarer hela tiden.
Inte på skämt utan för att det är precis så dom menar.
Att skämta om det är en annan sak för mig.
Så länge det är skämt som båda parter förstår.
Att man har en kommunikation som består av att både ge och ta.
Men när det faller utanför denna ram, vad händer då.
När deras åsikter så tydligt lyser igenom.
När ögonen tänds som elaka lampor på en dåligt uppfostrad pitbull.
När det bara brinner till i dom och dessa skymfande kommentarer flyger ut.
Hur ska vi lyckas släcka dessa små eldar.
Släcka dom så att dom inte blir till ohanterbara eldar.
Eldar som sprider sig snabbare än vi hinner släcka dom.
Hur många vänner har du som är svarta, muslimer, indier och så vidare.
Hur många andra än dina vanliga "vänner" känner du att du kan lita på i vilken situation som helst.
Jag behandlar alltid människor efter individer.
Jag ser inte till religion, inte till hudfärg, inte till kön.
Jag ser till individen.
Jag ser individen för det är den jag värderar.
Det är den jag vill känna.
Och vet du.
Om du vet att du är rasist.
Försök aldrig att bli min vän, för det kan du aldrig.
Du kommer aldrig få min respekt.
För rasister, fy fan vilket pack ni är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar