Hur man än vrider och vänder på saker och ting så är man alltid ensam.
Man är sig själv allra närmast.
Man vet vad man själv tycker och tänker.
Man vet innerst inne vad man verkligen vill.
Man är ensam om att ta beslut om det man själv ska göra.
Man är ensam om alla sina känslor man bär med sig, både positiva och negativa.
Man gör det man själv tycker är bäst.
Man är ensam med alla dessa val.
Men man är aldrig någonsin ensam.
Man är inte mer ensam än vad man vill vara.
Det finns alltid någon där.
Någon man kan prata med.
Någon man kan fråga.
Någon man kan ställa sin tillit till.
Någon som man känner kan förstå.
Man är aldrig ensam om det man känner.
Man känner bara på lite olika sätt.
Om man kan förstå och acceptera det.
Det att man faktiskt kan se på saker lite annorlunda och samtidigt acceptera vad det är den andra personen ser.
Då har man kommit väldigt mycket närmare till där jag vill vara.
En plats full med förståelse.
En plats där vi ger varandra respekt.
Jag vill vara där, vill du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar