Missunsamhet

Något som jag avskyr som egenskap hos människor är just att vara missunsam.
Varför ska man överhuvudtaget vara det.
Vad finns det för belägg.
När har man rätt att vara det.
Mot vem har man rätt att vara det.
Varför kan man inte se lite mer till sig själv istället.
Det brukar ju vara där som det hela egentligen utgår ifrån.
Den där känslan av att om inte jag har just det där så förtjänar ingen annan att ha det heller.
Varför tänker människor på det sättet.
Och kom inte och säg att så är det inte för det är det .
Nu kan jag inte och ska jag naturligtvis inte dra alla över en kam.
Alla är verkligen inte så.
Men det är verkligen vanligt att man sneglar på andra .
Jag är glad när andra lyckas.
Jag är glad när andra uppnår saker.
Jag kan inte vara sur och förbannad på dom för det.
Avundsjuka kan jag känna men det har jag samtidigt mig själv att skylla.
För jag gör ju mina val samtidigt som andra för sina.
Orättvisa det finns det precis överallt i vår vardag och om jag skulle reagera på all sådan
så skulle jag inte få göra annat.
Men att vara missunsam på andra för saker dom själva ordnat, aldrig.
Det är i varje fall mot min natur.
Var inte så ha-galen.
Unna andra att få ha en må-bra-känsla.
Njut av att andra mår bra.
Njut av det och du ska se att du själv kommer att må mycket bättre.
Missunna inte, unna istället.
Varma kramar från en som har ett öppet hjärta.