Tillhör du kategorin som klagar mycket.
Eller tillhör du dom som inte tror eller tycker att dom klagar mycket (men som gör det ändå)
Eller är du en av dom som klagar när det är något att verkligen klaga på.
Vilken kategori tillhör du.
Jag tycker att det är så tråkigt med människor som klagar bara för klagandets skull.
Dom gör liksom en grej av det hela.
Det är en standard som är väl inarbetad.
Så väl att dom inte märkt det själv men i bästa fall så har i varje fall deras omgivning gjort det.
Är det inte en väldigt trist inställning att jämt och ständigt klaga.
Varför kan man inte försöka se positivt på saker och ting istället.
Varför måste man alltid plocka fram det som känns nattsvart när det finns så mycket som är färgglatt.
Är det inte så mycket trevligare och roligare att se positivt på saker.
Gör det inte ditt liv så mycket lättare att tänka så¨.
Väljer man istället att se det genom sin egen klagosång så förstår i varje fall inte jag hur man ska kunna uppskatta något.
För mig så genererar positiva händelser positiva känslor.
Och negtiva händelser negativa känslor.
Om du står där och har endast valet mellan positivt och negativt, vilket tror du att du väljer då.
Jag hoppas verkligen att du nu svarar positivt för annars blir jag oroligt över hur du tänker.
Men om du nu är någon som jämt klagar på andra så undrar jag, varför.
Varför tror du att du är så mycket bättre själv.
Vad ger dig rätt att hela tiden klaga.
Att ge dom där huggen i ryggen på andra.
Mår du bra av att klaga.
Eller är det för att du inte mår bra som du gör det.
Jag tycker du ska fortsätta klaga men snälla gör det med eftertanke om vem det drabbar.
Det kan inte vara meningen att du ska må bra på andras bekostnad.
Gör så här.
Var lite mer objektiv i vem du själv är innan du dömer andra.
Våga vara dig själv.
Våga låta andra vara sig själva.
Man måste inte klaga.
Man kan acceptera saker för vad dom är även om man inte tycker om dom.
Man måste inte klaga.
Klaga när det behövs, inte annars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar