Att inte bli belastad med andras skuldkänslor

Det där med skuldkänslor är inget lätt ämne, inte lätt alls faktiskt.
För det är lite grann så att vi gärna har en förmåga att ge oss själva en alldeles för stor del i negativa sammanhang som kanske uppkommit i det sociala livet.
Men jag vill på en gång samtidigt säga att vi även besitter samma förmåga att ge oss själva en alldeles för liten del i vad som kan tyckas vara helt lika sammanhang.
Vi har helt enkelt väldigt svårt för att vara objektiva och se på händelserna på mer än ett sätt.
Vi väljer ofta det som gynnar situationen, inte det som kanske är det mer rätta.
Men vad kan egentligen hända om vi istället väljer att se konsekvenser som dyker upp på grund av att vi väljer att göra något på endera det ena eller det andra sättet.
Vad händer om vi väljer att lära oss själva något av det vi faktiskt gör.
Vi måste inte gå på som tokar i ullstrumporna och kräva att allt och alla ska anpassa sig efter oss eller efter det tycke som vi själva väljer att följa.
Vi har faktiskt en sak som jag tycker är otroligt viktig att vi respekterar hos oss själva och hos andra.
Vi har något som kallas för en fri vilja och det är den vi ska ha som rättesnöre i våra liv.
Jag ska inte säga till andra vad dom ska säga, tycka eller tänka.
Andra ska inte komma och säga till mig vad jag ska säga, tycka eller tänka.
Vi har en fri vilja att råda över och den får aldrig bli någon annans domän.
Det får inte ske vare sig på en arbetsplats, genom diktatorer, genom religion eller inte ens i ett förhållande.
Självklart måste vi alla vara villiga att vara flexibla lite då och då men det får inte vara något som gör att vi väljer bort oss själva.
Ingen annan bestämmer över mig och mitt liv.
Jag lever mitt liv som jag vill leva det och jag njuter varje sekund av tacksamhet att jag får göra det.
Jag kan inte och jag tänker aldrig låta mig bli belastad av andras skuldkänslor bara för att dom inte orkar bära deras alldeles för tunga bördor.
Jag tänker istället som så att jag gärna hjälper till hos dessa människor och kanske avlastar dom med deras egna missriktade tankar och kanske får dom att se på saker från ett annat perspektiv.
Ibland säger jag kloka saker, ibland mindre kloka men det viktigaste med det jag säger är att jag alltid försöker mena väl även om det inte alltid slår väl ut.
Det kan vara av olika anledningar, en kan vara att jag själv har fel, en kan vara att den andra helt enkelt inte är mottaglig av det jag vill ge.
Det var bara två av många olika möjligheter och naturligtvis finns det många därtill.
Det är orättvist att lasta andra för sin egen olyckas skuld.
Men man ska heller inte vara rädd för att just lasta andra när det är dom som de facto bär skulden.