Hur många gånger har du inte sett någon göra något som känts fel men bara låtit det vara.
Du kanske gått där med tanken att det där får någon annan bry sig om!
Det där är inte mitt ansvar!
Du ser det men du bryr dig inte tillräckligt mycket för att göra något.
Du är kanske just där men låtsas att du inte ser.
Många lever till och med låsta i sina egna liv, rädda för att säga något som misstolkas.
Rädda för att inte finnas tillgängliga hela tiden.
Rädda för att behandla människor olika.
Men varför ska man gå där med den där rädslan inom sig precis hela tiden.
Vore det inte bättre om man istället var den där som inte skrämt ryggade tillbaka så fort den sagt eller gjort något som kanske inte var enkelt eller självklart.
Varför kan man istället inte bara vara den där personen som vågar stå till svars för sitt eget agerande.
Jag har många gånger påpekat att det enda sättet man kan få respekt är genom att göra sig förtjänt av det, inte genom att kräva det.
Att våga säga nej till sånt som känns fel är ett sånt sätt.
Man visar med all tydlighet vad man faktiskt tycker.
Man visar en ståndpunkt inom ett område man kanske i vanliga fall inte rör sig helt obehindrat.
Att säga nej är inte alltid lätt men när man väl har gjort det så ger sig väldigt ofta resten.
Öppenhet och ärlighet har alltid varit en väg jag föredragit att gå just för att enkelheten i det agerandet leder mig till mindre otydliga situationer.
Dom enda som inte förstår mig då är dom som väljer att inte lyssna efter noga vad det är jag faktiskt säger och om man inte lyssnar så förstår jag inte varför dom ens försöker låtsas vara intresserade.
För uppenbarligen så var det jag ville säga inte intressant nog för vederbörande så att den kunde fästa sin uppmärksamhet i mina ord utan istället gjorde att personen i fråga hellre valde att fladdra iväg till en intressantare tanke någon annanstans.
Det finns så många tillfällen som det är bra att säga nej till sånt som känns fel, många mer än vad du kanske tänker på, vissa kan vara väldigt enkla medans andra kan vara desto svårare och tyngre.
Men i min lilla värld så är det väldigt tydligt vad jag ser som rätt och fel.
Rätt är när du vill andra väl utan att försöka trycka ner din vilja i deras hals.
Fel är bland annat när du skiter i vad andra tycker så länge som dom gör som du vill.
Vägarna till båda dom ovanstående kan te sig väldigt olika men ändå så har dom så fruktansvärt mycket gemensamt.
Jag ska ta några exempel som jag tycker är väldigt tydliga både vad det gäller rätt och fel.
Fel är när du försöker bestämma i andras liv.
Fel är när du förtrycker någon oavsett anledning.
Fel är när du kräver något av någon bara för att du vill en sak.
Fel är när du vill döva din egen skuldkänsla genom en sidohandling.
Fel är när du ser dina svar som dom enda rätta.
Fel är när du beter dig som ett svin mot någon bara för att du tycker att den personen förtjänar det.
Fel är när du ser någon förnedra någon utan att göra något åt det.
Fel är när du vill någon illa bara för att du känner avundsjuka.
Rätt är när du är villig att hjälpa till när någon ber om din hjälp.
Rätt är när du inte vänder dig bort från den som just förlorat allt.
Rätt är när du säger ifrån när någon skadar någon eller något.
Rätt är när du säger förlåt och faktiskt menar det.
Rätt är när du inte väntar något i retur bara för att du gjort något åt någon.
Rätt är när du inte bär med dig någon bitterhet för att den du älskat vuxit ifrån dig.
Rätt är att stå för det man gjort utan tusen olika svepskäl och ursäkter runt det hela.
Jag är själv inte alltid den vassaste kniven i lådan som ordspråket uttalar det men det gör mig inte så fruktansvärt mycket.
Visst har jag alltid önskat att jag skulle ha den där klisterhjärnan som kom ihåg allt som den läste och förstod allting till punkt och pricka, men jag är inte sån.
Därför sätter jag heller aldrig några orimliga krav på mig själv i olika situationer.
Jag har istället en relativt god portion av så kallat sunt bondförnuft och med det kommer jag ofta så pass långt att det räcker till dom allra flesta situationer.
Jag är relativt receptiv i min bedömning av andra runtomkring mig och kan lätt konstatera att mitt EQ är betydligt större än mitt IQ.
Det är till exempel därför det är så otroligt mycket viktigare för mig att besöka min mamma trots att jag vet att hon en halvtimma efter att jag varit där förmodligen inte kommer ihåg mitt besök.
Det är så mycket viktigare än till exempel gå en kurs i något eller få ett erkännande av någon chef.
Jag tycker om att vara till förfogande i olika situationer utan att göra något märkvärdigt av det istället för ständigt söka bekräftelse på det jag ska göra, har gjort eller kommer att göra.
Och det viktigaste är att det vi gör det ska vi göra frivilligt, inte med den ständiga ursäkten om att någon kräver att du gör si eller så.
Skyll inte på någon annan , använd inte andra som ursäkt.
Om du gör det så är det du som gör det, inte någon annan.
Våga säg nej till sånt som känns fel !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar