Det är inte rätt att vara bortskämd

Många lever i tron om att det alltid är bra att hjälpa till och det är det oftast.
Men sen finns det dom där som alltid ska ha det lätt för sig.
Dom som gärna startar projekt som dom tycker är bra men som nästan alltid måste slutföras eller genomdrivas av andra i omgivningen.
Jag tycker absolut om att skämma bort någon jag vill skämma bort.
Och ja jag älskar att bli bortskämd någon gång då och då men då pratar vi om undantag i det stora hela, inte något som är satt i system där andra ständigt ska bli tillgodosedda eller där jag alltid ska bli lite förfördelad.
Att vara bortskämd och ständigt få sin vilja igenom är inget som jag någonsin har hörsammat.
Det är bra att få kämpa lite eller kanske till och med mycket för att uppnå något.
Det är bra att inte ständigt ta saker och ting för givet.
Jag tjatar väldigt ofta om att jag är lyckligt lottad och det står jag fast vid.
Det finns en härlig blandning i människorna jag har runt mig, en härlig varm blandning.
Att vara bortskämt har aldrig varit min modell, det har liksom aldrig funnits utrymme i min uppväxt.
Det enda jag har blivit bortskämd med har varit det som jag ser som allra viktigast i mitt liv, nämligen kärlek och omsorg.
För är det något som mina föräldrar har bjudit på genom åren så har det varit just känslan av att man alltid fått kämpa och samtidigt ständigt haft den där viktiga gemenskapen.
Man säger att det inte är lätt att växa upp idag men det var inte lätt att växa upp igår heller.
Det är bara så att vi ofta väljer att glömma många av dom jobbiga delarna som vi varit med om, vi gör dom mindre med tiden än vad dom en gång var.
Nu har jag ingen pappa jag kan ringa till eller ännu bättre åka till och prata om ditt eller datt.
Jag har en mamma som har ett närminne som är som en guldfisk.
Men jag har haft så mycket som jag kan ta med mig, så mycket som har format mig som människa.
Jag tillhör verkligen inte kategorin bortskämda människor men jag känner mig inte heller bortglömd just för att jag trots allt blivit sedd på det sättet som jag själv har önskat.
Jag tycker däremot att det är tragiskt med alla dessa små individer som ständigt ska försöka ta plats bara för att dom har sånt enormt behov av att synas, av att höras, av att finnas.
Det är lite synd om dom för dom får inte plats i mitt liv, men det är deras problem, inte mitt.
Hos mig får bara dom som inte skriker sig fram plats.
Hos mig får bara dom som erbjuder något utan att kräva något i retur plats.
Hos mig får bara dom som är villiga att ge av sig själva utan att tro att dom säljer sin själ.
Hos mig får bara som ser möjligheter, inte hinder plats.
Hos mig får bara dom som ser människor som likvärdiga oavsett vad plats.
Du som hellre vaskar en flaska champagne på krogen eller spottar på sittande tiggare, du har inget i mitt liv att göra överhuvudtaget.
Man behöver inte bete sig som ett svin bara för att ens så kallade polare gör det.
Man behöver inte vara nedlåtande mot någon som har misslyckats med något.
Det är inte fel att skämma bort någon men gör det med omsorg.
Skäm bort någon du verkligen på riktigt tycker förtjänar det inte för att du ska döva din egen ångest.
Att skämma bort någon eller att bli riktigt bortskämd är något vackert, det är en handling med kärlek i botten.
Det är inte rätt att vara bortskämd, men det är heller inte fel att få eller ge.