Jag är inte något geni !

Det finns nog många som önskar att dom hade den där superhjärnan, den som kommer ihåg precis allt, den som hittar lösningar på precis allt, den som alltid ser möjligheter där andra ser problem.
Jag är en sån, ja i varje fall en som önskar att dom egenskaperna fanns där och det gör dom till viss del kan jag väl tycka.
Men jag inser snabbt att jag inte är något geni utan snarare bara en normalbegåvad individ som emellanåt är ganska insiktsfull.
En som har sina positiva sidor men ständigt brottas med dom negativa.
Jag kommer inte ihåg allt jag läser även om jag läser texten tiotals gånger.
Jag kommer inte ihåg alla moment jag gör när jag gör nya saker.
Jag kommer inte ens ihåg vad alla heter som jag hälsar på.
Men vad gör väl det.
Jag lever inte efter ett sånt rättesnöre där jag ständigt begränsar mig av min egen okunskap.
Istället så väljer jag att ta fasta på mina goda egenskaper eftersom jag tycker att dom räcker riktigt långt.
Det finns fantastiskt många goda egenskap i mig själv som jag verkligen värdesätter och är stolt över att besitta.
Jag är inte något geni och kommer så heller aldrig att bli, jag har inte den där förmågan av att komma ihåg precis allt och ärligt talat så skulle jag heller inte vilja ha den.
För hur roligt kan det vara att ha en helt bibliotek av händelser och notiser i sig.
Att aldrig kunna glömma något eller lägga det åt sidan.
För mig räcker det med att veta att jag inte är totalt inkompetent varken socialt eller tekniskt.
Dom egenskaper som jag besitter dom jobbar jag med dagligen och ser till att utveckla mig till en konstant lite bättre människa.
För det är det som är det viktigaste för mig i mitt liv.
Att vara just en bra människa.
En människa som är villig att lyssna, att se och att lära.
När jag tittar på människor som ser jag dom inte bara som schabloner på människor utan jag ser dom som människor.
Jag dömer ingen innan jag vet mer om den.
Jag fördömer ingen innan jag vet varför jag tänker göra det.
Jag försöker hela tiden att förstå lite mer av hela min helhetsbild av livet som sådant.
Om jag kan hjälpa någon så gör jag det gärna men jag gör det bara för att jag själv vill det, inte för att någon annan tycker att jag ska göra det eller för att någon säger att jag ska göra det.
Jag lever helt enkelt efter min egen förmåga och den styr mig till mina egna handlingar.
Handlingar som i sin tur leder till nästa steg och nästa och nästa.
Jag tycker om att försöka förstå vad det blir för konsekvenser av mitt eget agerande, att det jag gör faktiskt kan påverka andra.
Jag försöker att ta ansvar för mitt eget agerande i flera steg helt enkelt.
Jag är inte något geni och kommer aldrig att betrakta mig som ett men jag är ändå en jävligt bra människa och det kommer jag långt med i mitt eget lilla liv.
Man måste inte vara bäst på något för att vara bra.
Det räcker alltid med att man försöker, mer än så kan ingen begära.