Om du respekterar mig för den jag är så kan jag i varje fall fundera på om jag vill respektera dig.

Det där med respekt är ett väldigt känsligt ämne för vissa.
Många verkar tro att man kan köpa sig respekt.
Andra tror att om dom uppnått en position så har dom förtjänat sig det från allt och alla.
Vissa tror att dom bara genom att visa sitt nylle så kan dom kräva det.
Men fullt så enkelt är det inte, inte i min värld i varje fall.
Det krävs så otroligt mycket mer men ändå samtidigt väldigt, väldigt lite.
Det kräver bara att du ger något av dig själv som du inte kräver i omedelbar retur.
Du skapar dig en plattform, pusselbit för pusselbit.
Sakta men säkert så bygger du en grund som du sen själv kan stå på och känna dig samtidigt både hemma trygg.
Om du väljer att börja med att se mig för den jag är och känner att det faktiskt är ok det du ser, det du tar in.
Då, har du tagit steg ett in i mitt liv.
Jag är ingen farlig människa, tvärtom.
Jag är utan att på något sätt skryta en ganska bra människa.
Jag har mina åsikter om det mesta men samtidigt bara om det som jag fått en chans att skaffa mig en uppfattning om.
Jag tillhör skaran människor som respekterar sig själva så pass mycket att osäkerheten i min identitet med tiden suddats ut.
Det finns massor som jag inte kommer att kunna förstå även i fortsättningen i mitt liv, men det gör absolut ingenting för jag strävar heller inte efter det.
Jag har hamnat lite just i det som så ofta definierar oss svenskar, jag är på många sätt ganska lagom.
Visst jag har en envishet som kan reta gallfeber på folk ibland men jag behåller den bara tills jag själv blir överbevisad om att det finns ett lite bättre sätt att se på det jag just ifrågasatt genom mitt beteende.
Men om du väljer att respektera mig för den jag är och det jag försöker att stå för så har du samtidigt lagt en grund till att vinna även min respekt i retur.
Vägrar du däremot att ge mina åsikter och tankar plats så kommer du heller inte få den där chansen till att få min respekt hur mycket du än tycker att det vore självklart.
Men precis som allt annat i mitt liv så måste det ske på en frivillig basis.
Jag kan inte kräva din respekt lika lite som du kan kräva min.
Den är helt enkelt något man jobbar ihop och det kan faktiskt krävas väldigt mycket i vissa fall.
Har man en gång tappat respekten för någon, för något eller på grund av något, för någon.
Ja då kan kanske många tycka att det är kört, totalt kört, men så är det inte.
Så länge ingen har blivit fysiskt skadad av ens negativa eller rentutav skadliga beteende så måste man ändå få en chans att förbättra sig.
Många gånger så har jag dragit lärdom av mina egna misstag i livet och det vore ju mer eller mindre självmord att ge upp för varje gång det skett.
Misstag gör vi alla, dom flesta av oss till och med dagligen men vi tänker helt enkelt bara inte på det.
Vi gör dom, borstar av oss det som har hänt och går sen vidare som om inget hade hänt.
Applicera det beteendet även på större misstag.
Ge både dig själv och din omgivning chansen att göra fel och se få en chans att göra rätt, tro mig det gör inte ont och har du tur så kan det till och med göra riktigt gott.
Om du respekterar mig för den jag är så kan jag i varje fall fundera på om jag vill respektera dig, det är en väldigt bra och viktig mening.
Den är viktig för den handlar om att vi alla måste visa en vilja att ge för att få en chans att få.