Hur bråttom har du

Tycker inte du att det är alldeles för stressigt livet vi lever idag.
Eller är det bara så att du känner det som att det är bråttom.
Men varför driver vi oss till det.
Vi mår ju inte bra av det och det vet vi ju om, eller.
Vet vi verkligen om det.
Ser vi livet som vi lever i eller har vi fullt upp med att bara vara.
Vill vi stanna till och se det vi har idag eller är vi hellre
villiga att skynda vidare både i tanke och handling till nästa uppsatta mål.
Jag blir lite ledsen när jag ser människor skynda genom sina liv.
Varför ska det vara så stressat.
Varför har människor så förtvivlat bråttom.
Vad har dom bråttom till och vad har dom bråttom att fly ifrån.
Vad är det som är viktigare bakom nästa knut.
Vad är det för fel att se det man har.
Om man tänker sig sitt liv fem år framåt.
Vad ser du då.
Vad vill du se.
Hur bråttom har du för att se det.
Hur bråttom har du för att uppnå det.
Kan du se vägen fram eller vad är det du ser.
Jag blir lite orolig när man ser den här stressade världen som vi har runt oss.
Det finns liksom inga gränser någonstans.
Det är sån del av livet att det nästan känns naturligt.
Men jag tycker inte att vi ska godta det.
Vi ska inte acceptera att leva i stress bara för att kraven ständigt höjs.
Det är inte jag som höjer kraven runt mig själv, det är andra.
Dom krav som jag höjer på mig själv är en sak, det är sånt jag vill leva med.
Dom kraven har jag för att jag vill utveckla mig själv.
Dom kraven har jag satt för att inte hamna i slentrian.
Jag vill inte ta livet för givet lika lite som jag vill ta andra
människor för givet eller för all del själv bli tagen för.
Jag vill inte ha bråttom genom livet.
Jag vill faktiskt leva mitt liv.
Att ha bråttom är liksom inte min melodi.
Jag har alltså inte bråttom från a till b.
Hur är det med dig, har du bråttom.