Att agera osjälviskt

Jag har haft fördelen av att ha två föräldrar med oerhört stora hjärtan under hela min uppväxt.
Det har lärt mig så mycket av vad jag själv tycker är viktigt i livet.
Viljan att inte bara sätta mig själv främst utan att se saker lite mer som dom är.
Att inte bara se till det lilla utan att se det som finns därutanför.
Att bry mig om vad som händer andra.
Att bry mig om vad andra tycker.
Inte så långt att jag låter andras åsikter styra vad jag själv tycker.
Nej jag stannar vid att det fortfarande är jag.
Men man kan vara helt osjälvisk och samtidigt hålla kvar sitt eget jag.
För det är viktigt att man inte slår knut på sig själv i sin vilja att uppfylla andras krav.
Men att agera osjälviskt är något som är viktigt för mig.
Det handlar om att vara människa.
Att tillåta sig själv att verkligen vara människa.
Inte bara ett självförverkligande ego.
Det är så trångsynt, så enerverande trångsynt beteende hos dessa små människor.
Jag kan verkligen störa mig på alla dessa självförverkligande individer.
För dom är som små irriterande sugande blodiglar.
Dom lever bara på att dom skaffar sig näring ifrån sin omgivning.
Dom bryr sig helt enkelt bara om sånt som gagnar dom själva i slutändan.
Att agera osjälviskt är för mig en självklarhet som jag använder mig av när jag själv vill.
Självklart kommer det situationer när jag tänker på mig själv.
Det gör det för att det är lika viktigt att inte glömma bort sig själv.
Att inte glömma bort vad det är man själv vill.
Hur ofta agerar du osjälviskt.
Hur ofta tänker du bara på dig själv.
När lyckas du förena dom båda.
Det är en balansgång som vi går hela tiden i våra liv.
Men det är en balansgång som vi alla har möjlighet att klara.
Sätt dig ner och tänk efter.
När agerar du på det ena eller det andra sättet.
Var går dina gränser.