Att känna lugn

Jag vet inte vad det är som gör det.
Men i hela mitt liv så har jag alltid kunnat finna ett lugn i mig.
Jag vet inte vad det är som får mig att känna det.
Kanske är det den inre tryggheten jag går och bär på.
Visst har det funnits tillfällen i mitt liv då jag har vacklat och tappat tron på den jag är.
Men jag har alltid lyckats komma tillbaka till mig själv.
Jag har det för det är där jag trivs som allra bäst.
Det är där jag kan ge som allra mest av mig själv.
Det är nämnligen det jag tycker allra bäst om, att få ge av mig.
För är det något som är viktigt hos mig så är det att jag får ge.
Kanske är det att jag alltid känt att det finns ett stort värde i att ge.
Kanske är det att någon gång ibland känna responsen som blir hos andra
just för att jag har en vilja att finnas till.
Att få finnas där för andra än mig själv ger mig så otroligt mycket.
Det är så många saker som bidrar till att jag känner mig som jag gör inom mig.
Det har alltid funnits en vilja att söka lugnet.
För lugnet det ger mig samtidigt självförtroendet att använda min energi när det blir tillfälle.
Att få vara där för mig själv och för andra är sånt som gör att det känns rätt det jag gör.
Att det finns något speciellt där inom mig har jag förstått och accepterat.
Jag är unik men samtidigt ödmjuk nog att förstå att inte alla ser mig som det.
Men jag är den jag är och jag njuter av mitt eget lugn.
Det är min trygghet som jag bär med mig och som lyser om mig när jag går.
Det är en del av mig själv som jag är stolt över.
Det är jag och jag är ett stort stort lugn.
Det är liksom bara så jag fungerar