Att trivas med sig själv

Jag kan inte ofta nog ta upp vikten av att trivas med sig själv.
Man kommer så ofta till situationer när man funderar.
Man funderar på vem man är och vad man egentligen står för.
Kanske har man kommit fram till det, kanske inte.
Men det är inte fel varken eller.
För det är inget som man kan tvinga på någon.
En del finner sig själva tidigt och känner sig alltid trygga i sig själva.
Andra går ständigt omkring med sina oroliga själar.
Dom vet inte riktigt vem dom är.
Dom vet inte vart dom vill.
Dom vet inte vad dom vill med sig själva.
Men vart ska man då sträva efter att gå.
Vilken riktning är det man ska staka ut.
Det är lika självklart som allt annat man gör i livet.
Man ska trivas i livet.
Man ska utgå från att man ska trivas med sig själv.
Trivs man inte med sig själv så kan man heller inte ge av sig själv
på ett sätt som kan bära frukt.
Jag trivs med mig själv för att jag är där jag är idag.
Jag trivs med mig själv för att jag är en nöjd människa.
Jag sätter värde på mitt liv och allt som det rymmer.
Att trivas med sig själv är inte svårt.
Det är ju bara att just vara sig själv, inget annat.
Att vilja vara den man är.
För är man det inte så har man totalt misslyckats.
Jag trivs med mig själv och det är så otroligt skönt att göra det.
Att trivas med mig själv är lika viktigt för mig som att trivas med andra.
Gör jag inte det ena kan jag heller inte göra det andra.
Jag trivs med mig själv inte för att jag ser mig själv som världens bästa människa.
Men jag känner att jag duger bra som jag är.
Jag har mina fel, jag har mina brister men det gör inget.
Jag strävar alltid efter att utveckla mig själv.
Jag vet inte vart för det är inte viktigt.
Det viktiga är istället att jag ständigt försöker och att jag inte ser något som omöjligt.
Jag trivs med mig själv för jag tycker om mina fel och brister.
Inte så att jag inte kan vara utan dom men jag accepterar dom och ser dom som
en del av mig själv.
Jag förnekar dom inte.
Jag trivs med mig själv för den jag är.
Trivs du med du är.