Att vara lite udda

Har du någonsin känt att du inte riktigt passat in.
Har du någonsin känt att du inte är riktigt som alla andra.
Att du är lite annorlunda därinne i ditt bröst.
Att det finns delar i dig som du inte riktigt hittar hos andra.
Men samtidigt så ser du små fragment lite här och var.
Att vara lite udda är inte att vara fel.
Att vara lite udda är att vara speciell.
Att vara lite udda är att inte vara rädd för att vara sig själv.
Att inte eftersträva att bli lik andra.
Det kan vara en fin balansgång att gå emellan att bli accepterad för den man är
eller utstött av samma anledning.
Jag strävar inte efter att vara udda eller speciell.
Jag strävar bara efter en ärlighet i mitt eget liv.
Att leva ett liv som jag kan stå för.
Att genomföra saker på det sättet som jag ser som rätt.
Det finns nästan inga saker som är helt självklara.
Det finns nästan inga tillfällen som är helt svarta eller helt vita.
Nyanserna i våra liv är oändliga.
Att vara lite udda är inte farligt.
Det är inte att vara ute på hal is bara genom att vara udda.
Man måste inte vara alla till lags.
Men man måste heller inte gå mot alla bara för att synas.
Man kan faktiskt stanna vid att bara vara.
Bara vara lite udda.
Bara vara sig själv.
Jag trivs med att jag tillåter mig vara mig själv.
Jag trivs med att jag tillåts att vara mig själv.
Ingen ska försöka att göra om mig för det går inte.
Jag trivs ju som sagt med att vara just mig själv.
Ingen ska tala om för mig hur jag ska vara för det har ingen annan rätt till.
Jag är den jag är.
Jag kommer att vara den jag är.
I varje fall tills jag själv ser en anledning till att ändra mig.
Men då är det för att jag själv vill se den förändringen.
Då är det för att jag är nyfiken på vad den förändringen kan leda till.
Jag är öppen i mitt sinne.
Inte alls så stel, envis och tråkig som en del kanske kan se mig som.
Mitt inre sinne är det som styr mig.
Jag är lite udda men jag är i varje fall mig själv.
Vem är du.
Vem vågar du vara.