Att vara trygg i sig själv

Det är inte alltid det lättaste.
Det är något man långt ifrån kan ta för givet att alla är.
Men det är något vi alla bör sträva efter.
Känslan att få vara trygga i oss själva.
Att veta vem man är.
Att lita på sig själv.
Att tro på sig själv.
Nu menar jag inte att man ska tro på sig själv i den egenskapen att man kan klara av allt.
Nej jag menar att man ska jobba med just att tro på sig själv.
Att man ska utgå från att det man ger ifrån sig kommer från ens sanna jag.
Inte något fabricerat.
Inte genom andras önskemål och krav.
Inte i någon omformaterad anpassad version.
Nej, det ska komma inifrån dig själv och kännas rätt precis hela vägen.
Att veta vem man är.
Att veta vad man står för.
Att känna sig själv.
Man känner när man möter människor som är trygga i sig själva.
Dom vacklar inte när det blåser till lite grann.
Dom backar inte när andra tvekar.
Man står där trygg som man är.
Naken och utan andra skydd än sig själv.
Det är enkelt för det är enkelt.
Men ha en sak klart för dig du som är trygg i dig själv.
Det är ingen självklarhet.
Alla har inte lyckats ta sig dig.
Alla är inte där på samma ställe som du och jag.
Ta hänsyn till det i ditt beteende gentemot dom.
Man kan inte bara klampa på i ullstrumporna och tro att alla ser saker lika självklart som du.
Jag kan inte peka på någon enskild detalj varför jag känner en inre trygghet.
Det bara finns där som en naturlig del i mig.
Det har varit perioder i mitt liv när den inte fått leva fullt ut och det har gett
mig fler perspektiv på hur det faktiskt är att vara utan den.
Det handlar bara om att känna sig själv.
Att acceptera sig själv för den man är.
Att våga se på sig själv.
Att faktiskt tycka om sig själv för den man är.
Är man trygg i sig själv så syns det och det sprider sig som ringar på vattnet.
Jag är trygg i mig själv, är du det.