Att tycka om andra människor

Det är inte alltid lätt eller självklart att man ska tycka om andra människor.
Det är inte något jag ens strävar efter att göra.
Det är inget som jag ens vill försöka.
Antingen så gör man det eller så gör man det inte.
Sen finns det ju naturligvis en miljon nyanser i hur mycket man tycker om
eller hur illa man tycker om andra.
Det finns liksom inget uppslagsverk som säger hur du ska agera eller vara.
Men om man nu går in på dom där som faktiskt ligger åtminstone lite på den
där positiva plus-sidan.
Dom som man faktiskt kan tänka sig att ge en chans.
Det är ganska många om man tänker efter.
Lägg ner din energi på att nå fram till dom med dina känslor.
Människor som man tycker illa om av olika anledningar tycker jag inte att man ska
ge lika mycket utrymme.
Jag känner inte att jag måste försöka tycka om människor som jag inte har respekt för.
Men människor som kommer förbi dig.
Människor som snuddar vid din vardag.
Människor som finns där, nästan i din värld.
Dom som knackar på och väntar på att en dörr ska öppnas till något nytt.
Det är människor som jag faktiskt kan tänka mig att i varje fall försöka lära mig att tycka om.
För jag vill verkligen tycka om.
Jag vill se positivt på andra.
Jag vill se det stora i andra.
Jag vill se det lilla.
Jag vill ta till mig och förstå.
Jag tror på att det är bättre att tycka om än att förkasta eller rata.
Det är liksom mer naturligt för mig att tycka om än att tycka illa om.
Jag vill ge alla en chans, alla som verkligen vill ha en i varje fall.
Men jag kommer aldrig att ge någon som inte vill det.
Varför skulle jag det.
Det är enkelt att tycka om människor, om dom själva vill ges den möjligheten.
Man ska inte ge andra chans på chans på chans.
Någonstans så måste gränsen bli nådd.
Så är det i varje fall för mig.
Jag måste få ett litet frö att så.
Jag vill ha en liten, liten möjlighet att få tycka om.
Får jag bara den så tar jag den så gärna.
Jag tar den med ett leende på läpparna.
Jag gör det för att det föder mig med energi.
Jag gör det för att jag tycker om det..
Jag tycker om att tycka om.
Om man tillåter sig att känna efter på dom man känner positiva känslor för
så tror jag att man kan få fram väldigt mycket starka och för mig bra känslor.
Att tycka om andra är helt enkelt nödvändigt för mig.
Inte så att jag har ett behov av att få tycka om eller att bli omtyckt utan för
att det är något jag uppskattar som en positiv del hos mig.
Det är bra att tycka om andra människor och jag önskar att fler väljer att ta den vägen.
För genom alla dessa varma fina känslor som leds fram genom att tycka om så
växer i varje fall jag som en människa.
Hur är det för dig.
Har du lätt eller har du svårt för att tycka om andra människor.
Jag menar inte bara dina allra närmaste vänner eller familjemedlemmar.
Jag menar rent generellt.
Har du lätt eller svårt att tycka om.
Dömer du eller ger du alltid andra en chans.
Man kan lära sig att tycka om andra människor.
Inte alla, men väldigt, väldigt många.