Att vara den man är

Jag kan tycka att det är väldigt tråkigt med människor som inte kan vara sig själva.
Ja jag menar faktiskt precis det jag säger med dess fulla innebörd.
För visst är det märkligt att så många av idag är rädda för att vara just sig själva.
Det är som att det finns en rädsla i luften för att vara för speciell.
Självklart gäller inte det här alla men för er som det gör det.
För er som har någon form av självinsikt och faktiskt kan hålla med i slutändan att jag
kanske har lite rätt i det jag vill få fram.
Till er vill jag ställa en fråga.
En fråga om vad det är ni är rädda för.
Varför vill ni hellre gömma er bakom en gemensam allmän mask istället för
att synas som den ni är.
Varför tror ni inte att ni duger som ni är.
Varför väljer ni att fall in under andras åsikter om hur ni ska vara och verka.
Måste ni ja-sägare alltid säga ja och måste ni nej-sägare alltid säga nej.
Kan ni inte komma med era egna åsikter och funderingar.
Är ni så lättduperade eller är ni kanske bara fega.
Kanske är de av ren slöhet som jag väljer att vara mig själv.
Men jag vill verkligen inte vara någon annan heller.
Jag kan inte vara någon annan.
Jag kan inte spela dubbla roller och vara en person i ett sammanhang och en annan i ett annat.
Visst kan man visa olika nyanser av sig själv men det beror på lite andra orsaker.
Vi har ju olika beteenden emot olika människor beroende på vilken kemi och trygghet vi
känner gentemot dom.
Men att vara den man är tycker i varje fall jag borde vara självklart för alla.
För du duger säkert bättre än du kanske anar just bara genom att vara.
Utan att göra dig till.
Jag gör det i varje fall.
Tro på dig själv så är det lättare att få och skapa förtroende hos andra.
Tror du inte på dig själv så................ja du förstår vart jag vill komma.