Att trivas med sig själv

Jag kan inte ofta nog ta upp vikten av att trivas med sig själv.
Man kommer så ofta till situationer när man funderar.
Man funderar på vem man är och vad man egentligen står för.
Kanske har man kommit fram till det, kanske inte.
Men det är inte fel varken eller.
För det är inget som man kan tvinga på någon.
En del finner sig själva tidigt och känner sig alltid trygga i sig själva.
Andra går ständigt omkring med sina oroliga själar.
Dom vet inte riktigt vem dom är.
Dom vet inte vart dom vill.
Dom vet inte vad dom vill med sig själva.
Men vart ska man då sträva efter att gå.
Vilken riktning är det man ska staka ut.
Det är lika självklart som allt annat man gör i livet.
Man ska trivas i livet.
Man ska utgå från att man ska trivas med sig själv.
Trivs man inte med sig själv så kan man heller inte ge av sig själv
på ett sätt som kan bära frukt.
Jag trivs med mig själv för att jag är där jag är idag.
Jag trivs med mig själv för att jag är en nöjd människa.
Jag sätter värde på mitt liv och allt som det rymmer.
Att trivas med sig själv är inte svårt.
Det är ju bara att just vara sig själv, inget annat.
Att vilja vara den man är.
För är man det inte så har man totalt misslyckats.
Jag trivs med mig själv och det är så otroligt skönt att göra det.
Att trivas med mig själv är lika viktigt för mig som att trivas med andra.
Gör jag inte det ena kan jag heller inte göra det andra.
Jag trivs med mig själv inte för att jag ser mig själv som världens bästa människa.
Men jag känner att jag duger bra som jag är.
Jag har mina fel, jag har mina brister men det gör inget.
Jag strävar alltid efter att utveckla mig själv.
Jag vet inte vart för det är inte viktigt.
Det viktiga är istället att jag ständigt försöker och att jag inte ser något som omöjligt.
Jag trivs med mig själv för jag tycker om mina fel och brister.
Inte så att jag inte kan vara utan dom men jag accepterar dom och ser dom som
en del av mig själv.
Jag förnekar dom inte.
Jag trivs med mig själv för den jag är.
Trivs du med du är.

Jag är en vacker människa - i varje fall i mitt hjärta

I en värld där utseendet och attityd är det som först och främst syns, märks och tas hänsyn till
så är det inte alltid lätt att göra sig sedd det som finns innanför skalet.
Men jag följer den linje jag tror på och håller mig fast vid den jag är.
För jag tycker faktiskt att jag är bra som jag är.
Jag är ingen fotogenetisk upplevelse som drar blickarna till sig men det har aldrig stört mig.
Kanske är det just för att jag själv inte har det där omedelbart iögonfallande utseendet som
grundar hur jag ser på andra.
Att jag ser människor för vad dom är och inte för vad dom utger sig för att vara.
Att vara vacker är bara en definitionsfråga och upp till varje individ att bedöma.
Nu är det ju så tragiskt att alltför många väljer att följa en ström.
Man faller in under andras officiella åsikter och nöjer sig med det.
Det är fel tycker jag.
Det är fel och det är fegt.
För det är så enkelt och vackert att stå för det man själv känner, inte bara gömma sig bakom andra.
Jag ser mig själv som en vacker människa - i varje fall i mitt hjärta.
Mitt hjärta det är öppet och varmt.
Mitt hjärta som i grunden formats av mina underbart kärleksfulla föräldrar och som jag sen
lyckats förädla ytterligare med min egen prägel.
Jag är en vacker människa på många plan och
jag hoppas att du kan säga det om dig själv också.
Om du inte kan det så bör du nog verkligen ta dig en funderare.
För då är du inte riktigt hemma i dig själv än.
Jag är en vacker människa.
Visst låter det vackert när man säger det utan att stå med näsan i vädret.
Jag är en vacker människa - i varje fall i mitt eget hjärta.
Tycker jag!

Att inte vara en egoist

Det kan tyckas självklart.
Det där med att inte vara en egoist.
Men hur ofta är man det ändå.
Hur ofta hamnar människor i situationer när dom bara är sig själv närmast.
Av det som jag ser så är det tyvärr alldeles för vanligt.
Man ser den ena lilla egoisten efter den andra i sina små fjuttiga beteenden.
Självklart kommer man till situationer då man ska se till sig själv också.
Men jag pratar om alla dom här små tillfällena som bjuds i vardagen.
Som till exempel en bilist som har lite mer bråttom och lite mer rätt än andra
att göra ett fel i trafiken.
Ja, det är ju i varje fall vad han eller hon tycker.
Bara hon får sin vilja igenom.
Eller varför inte när folk står och väntar på att gå på ett tunnelbanetåg.
Var finns hövligheten att släppa av folk innan man själv ska kliva på.
Eller när man står snällt och väntar på sin tur med en nummerlapp för att bli betjänad
i någon butik och det kommer glidande någon som "bara" ska fråga en sak.
Varför har dessa så mycket mer rätt till den tiden än vad du och jag har.
Att välja att inte vara en egoist är inte alltid lätt, speciellt när man har med egoister att göra.
Men det är i varje fall för mig en självklarhet.
Det finns miljoner situationer där människor ska tränga sig på, lägga sig i eller tycka sig ha
rätt till mer än vad du har.
Men så är det ju inte.
Låt dig inte trampas på.
Låt dig inte tryckas åt sidan.
Titta inte bara på när någon beter sig illa mot någon utan visa din åsikt.
Egoister finns det alldeles för många av, egoister som vill inkräkta på din rätt, ditt utrymme.
Finn dig inte i att bli trampad på av dessa utan stå upp för dig och för andra.
Var inte en egoist mer än nödvändigt.

Att lägga vikt vid för små saker

Jag undrar ibland hur människor tänker.
Nej, jag undrar nog snarare ganska ofta över hur folk tänker.
Vad är det som gör att dom stannar upp vid vissa saker.
Det kan bara både vid tanke och i sitt eget handlande.
Tycker att många stannar till vid allt för små saker ibland.
För hur mycket av det vi gör varje dag är värt att fästa vikt vid.
Varför stannar vi till för en händelse helt plötsligt en dag
när vi låtit likadana passera obemärkt åtskilliga gånger tidigare.
Om man nu helt plötsligt fått för sig att en sak är viktig.
Vad är det då som höjt statusen på den.
Är det att du kommit till insikt om dess betydelse efter lång eftertanke.
Eller är det så att någon annan pekat på saken vilket gjort att du nu ser den lite annorlunda.
Eller är det bara så enkelt att du just idag är lite extra i obalans och därför
även överkänslig för det som just drabbat dig.
Eller vad är det som gör det tror du.
Jag tycker själv att man ska lägga vikt även vid små saker men man ska inte
vrida och vända tills dess att det lägger sig ett pinsamt skimmer över det hela.
Ett skimmer som visar vilken envis dum idiot jag har varit som just nu
försöker att visa något som jag egentligen borde sett för länge sedan.
Det är viktigt att se små saker för dom har sin betydelse även dom.
Alla saker fyller en funktion, alla händelser ett syfte.
Sen får vi tycka att en del är meningslösa och bortkastade men jag vill inte förringa
dom till en så låg status.
För även om det kan tyckas så, så tycker jag ändå att det kan finnas en mening i det.
Det kan finnas en mening i att jag mår dåligt vid en separation.
Det kan finnas en mening i att jag tycker att jag har rätt och andra har fel.
Det kan även finnas en mening i motsatsen.
Men någonstans så gör vi alltid val.
Vi gör val där vi väljer vad vi vill lägga vår vikt vid.
Om vi ska göra det i politiskt korrekta situationer eller om vi ska välja
att gå utanför ramarna lite granna och se vad som faktiskt händer
om vi utmanar det som finns där utanför.
Jag själv trivs med att göra det jag står för.
Inte det andra säger att jag ska stå för utan det jag faktiskt står för.
Det gör jag genom att lägga vikt både vid små men också självklart vid stora saker.
Men jag gör det bara när jag känner att jag kan stå för det.
Det är mitt urval.
Vad jag skulle önska rent generellt är att andra inte agerar som galna elefanter
springande i en porslinsbutik.
Utan att dom verkligen förstår sitt eget agerande.
Att dom ser vad det är dom gör och framför allt ser vad det är som dom faktiskt kan göra.
För väldigt många stannar bara inom sin säkerhetszon och är livrädda för att ens sticka
ut tån för att se vad som kan hända.
Sen finns det andra som helt utan rädsla kastar sig på utmaningar i tron om att det kanske kan gå.
Däremellan så finns dom allra flesta.
Dom går där och vågar lite ena gången för att sen vid nästa tillfälle känna sig
helt handfallna.
Våga vara lite av båda.
Våga släppa taget av ditt kontrollbehov.
Våga lägga vikt vid nya saker i ditt liv utan att för den skull tappa bort det andra.
Var inte dum och tro att du kan komma undan bara för att du är feg och bara vågar
synas när andra har felat.
Lägg inte vikt vid för små saker.
Tappa inte bort dom eller ignorera dom för dom är ju värda att synas av dig och av andra.
Man ska lägga vikt vid små saker, men gör dig inte dum för det.
Var ingen dum tjurskalle utan låt dig även släppa taget och gå vidare.
Livet är fyllt av stora och små ting.
Alla har sin betydelse.
Gör inget för stort och gör heller inget till för litet.
Allt har sitt värde.
Även du.

Att känna lugn

Jag vet inte vad det är som gör det.
Men i hela mitt liv så har jag alltid kunnat finna ett lugn i mig.
Jag vet inte vad det är som får mig att känna det.
Kanske är det den inre tryggheten jag går och bär på.
Visst har det funnits tillfällen i mitt liv då jag har vacklat och tappat tron på den jag är.
Men jag har alltid lyckats komma tillbaka till mig själv.
Jag har det för det är där jag trivs som allra bäst.
Det är där jag kan ge som allra mest av mig själv.
Det är nämnligen det jag tycker allra bäst om, att få ge av mig.
För är det något som är viktigt hos mig så är det att jag får ge.
Kanske är det att jag alltid känt att det finns ett stort värde i att ge.
Kanske är det att någon gång ibland känna responsen som blir hos andra
just för att jag har en vilja att finnas till.
Att få finnas där för andra än mig själv ger mig så otroligt mycket.
Det är så många saker som bidrar till att jag känner mig som jag gör inom mig.
Det har alltid funnits en vilja att söka lugnet.
För lugnet det ger mig samtidigt självförtroendet att använda min energi när det blir tillfälle.
Att få vara där för mig själv och för andra är sånt som gör att det känns rätt det jag gör.
Att det finns något speciellt där inom mig har jag förstått och accepterat.
Jag är unik men samtidigt ödmjuk nog att förstå att inte alla ser mig som det.
Men jag är den jag är och jag njuter av mitt eget lugn.
Det är min trygghet som jag bär med mig och som lyser om mig när jag går.
Det är en del av mig själv som jag är stolt över.
Det är jag och jag är ett stort stort lugn.
Det är liksom bara så jag fungerar

Sin egen största fiende

Nu är det ju så att jag mer eller mindre talar för döva öron i detta fall.
För dom som är sina egna största fiender är som jag ser det inte heller dom mest insiktsfulla.
Dom ser liksom inte sig själva och vad det är dom gör.
Dom förstår inte riktigt sambandet mellan handling och påverkan.
Tragiskt kan det tyckas men så är det tyvärr.
Att vara sin egen största fiende tycker jag är ett ledsamt sätt att leva på.
När man kanske någonstans där i grunden faktiskt gör en del bra saker men samtidigt
så underminerar man sig själv genom sitt mindre genomtänkta och begåvade sätt.
Tjurskallighet är en egenskap som är vanlig hos dessa.
Efterklok en annan.
Ständigt tro sig veta bättre än andra.
Att inte tro på sig själv även om man har rätt.
Att se sig själv som lite mindre värd än andra.
Att inte vara lyhörd.
Det finns så många egenskaper hos människor som har sig själva som sina egna största fiender.
Men varför ska det vara så.
Det behövs verkligen inte mycket för att förändra den bilden.
Det behövs bara en liten gnutta av vad som kallas insikt.
Det är inget man skaffar utan bara får om man låter det komma till sig.
Men viljan den måste finnas där.
Viljan att se och förstå.
Viljan att se både sina begränsningar men också sina möjligheter.
Titta på dig själv och försök göra den bedömningen.
Försök att se vem du är.
Försök att se vem du vill vara.
Du har möjligheten att förändra dig själv, ingen annan.
Lägg därför inte det ansvaret på någon annan.
Ta ansvar för dig själv och ditt liv.
Det är du som är konstnären, kreatören.
Ditt liv är din duk och dina handlingar dina medel.
Var din egen bästa vän istället för din egen största fiende.
Hjälp dig själv istället för att stå där i vägen för just dig själv.
Genom att hjälpa dig själv att bli en större människa så kan du även få andra att växa.
Tänk på det.

Be inte alltid om ursäkt

Alltså, jag kan verkligen bli undrande över alla som ständigt ska be
om ursäkt nästan för att dom finns till.
Varför gör dom det.
Snälla be inte alltid om ursäkt så fort det blåser lite i ansiktet på er.
Stå ut med snålblåsten istället.
Det är inte farligt att ta emot lite skit.
Det är inte farligt att ta emot lite kritik.
Det är inte farligt att bemöta kritik.
Våga stå upp istället.
Man behöver inte alltid bara vika undan.
Man kan faktiskt tillåta sig själv både att ta emot och inte.
Det är inte alltid fel att ha fel.
Att ha fel är bara en mänsklig egenskap, inget man ska vara rädd för.
Man ska välja tillfällen när man ber om ursäkt och jag tror faktiskt
att dom allra flesta av oss vet när det är aktuellt.
Jag väljer själv att be om ursäkt när jag ser att jag har fel eller
om jag ser att effekten av det jag avsett inte blir den önskade.
Det kan nämligen vara så att även fast man gör saker rätt för sin egen
del så behöver det inte vara rätt i sammanhanget.
Det är vid dom tillfällena som det gäller att vara storsint nog mot sig
själv och kliva ner ett pinnhål för att bemöta verkligheten på en nivå
man själv egentligen klivit upp ifrån.
Alla situationer och människor är inte alltid redo för det man själv är.
Därför kan man behöva att i varje fall tillfälligt backa ett par steg
och kanske invänta framtida tillfälle då det passar sig bättre.
Be inte alltid om ursäkt när du gör något men försök att förstå lite bättre
hur andra kanske ser på saken.
Som jag så många gånger har sagt så ser vi och upplever vi alla saker och ting
olika och det gäller att förstå och inse det.
Jag behöver inte acceptera saker som händer och sker runt mig men jag
kan alltid försöka förstå varför.
Likaså måste jag samtidigt förstå vad konsekvenserna blir av att jag
gör på ett sätt istället för ett annat.
Vi skapar alla våra ringar på vattnet.
Be inte alltid om ursäkt för det du gör men var inte heller feg för
att just be om ursäkt när du vet att du är den som felar.
Backa inte bara ur konflikten du skapat.
Acceptera när du är den felande länken.
För när du gör det kan både du och den du haft en konflikt med
gå framåt med en gemensam förståelse.

Att se positivt på livet

Det är kanske inte alltid det lättaste och även för en positiv människa som mig själv
så har det funnits stunder av tvivel.
Men det finns alltid något att återvända till.
Det finns alltid små gruskorn som man kan hitta.
Det finns alltid något som aldrig försvinner från mig.
Det är mitt hopp jag bär inom mig.
För där inne i mitt bröst så finns det alltid en tro på att det finns positiva möjligheter.
Det finns alltid en vilja att göra gott i olika situationer.
Jag ser hellre det goda i människor än bara pekar på deras negativa sidor.
Skulle mer eller mindre känna mig tokig om jag gick och just bara hängde upp
mina åsikter på deras mindre bra detaljer.
För jag är inte unik på det sättet att jag bara besitter goda egenskaper.
Även jag har mina sidor.
Vi är alla olika och det tycker i varje fall jag är bra.
Tycker inte om stereotyper som bara följer givna mönster.
Vi är alla unika individer och jag tycker att det är oerhört viktigt att vi låter
varandra vara just det.
Jag vill inte göra om någon annan till något eller någon den inte vill vara.
Jag är gärna del i andras förändringar men då ska det vara för att dom själva vill det.
Inte bara för att jag vill eller anser det.
Det tillhör liksom min grundrespekt till andra människor.
Försök att acceptera andra för vem dom är.
Försök att se positivt på ditt liv.
Fastna inte vid dom negativa upplevelserna du möter utan gå vidare.
Ta med dig dom som nyttiga erfarenheter men bygg inte ditt liv kring dom .
Det händer faktiskt betydligt mer positiva saker normalt sätt i livet än negativa.
För dom som det inte gör det kan jag bara beklaga för visst finns även ni.
Men genom att se positivt på saker och ting så har i varje fall jag det lättare att ta mig
igenom mitt eget liv.
Det finns så mycket som gör livet värt att leva.
Så mycket, och lite mer därtill.
Se positivt på livet för det är värt den uppskattningen.

Att ha behov av att synas

Jag kan tycka att det är ganska patetiskt med människor som alltid ska lägga sig i.
Ser dom lite grann som väldigt små människor.
Små eftersom deras egen värld alltid tycks för liten eftersom dom aldrig kan
hålla sig innanför sina egna ramar.
Dom ska helt enkelt alltid lägga sig i.
Dom har ett konstant behov av att synas.
Ett väldigt vanligt exempel är en situation när två eller flera personer pratar eller pratat
om en sak en stund och denna externa individ tränger sig på och ska ta
en mittposition i diskussionen utan att för den sakens skull ha någonting att tillföra.
Jag kan köpa det om den har just det men så är det inte särskilt ofta.
Den söker bara uppmärksamhet och vill samtidigt tillfredsställa sitt behov av att synas.
Den vill liksom inte vara utanför fastän den kanske inte alls ska vara med.
Jag kan verkligen inte riktigt acceptera ett sånt beteende för jag tycker att det
oftast är väldigt respektlöst och respekt tycker jag är en viktig del i våra liv.
Nej dessa amöbor som dessutom väldigt sällan har något gott att tillföra känner
jag överhuvudtaget inget behov av att släppa in i mitt liv.
Alla har vi mer eller mindre behov av att synas vare sig vi vill erkänna det öppet eller inte.
Men jag tycker att vi bör kunna reglera det på ett bättre sätt.
Man måste inte vara i centrum hela tiden för att ändå vara en del i allt.
Jag har absolut ett behov av att synas men samtidigt så känner jag av när det är
situationer jag ska kliva in i eller när jag ska hålla mig utanför dom.
Jag har inget behov av att alltid sätta mitt ego framför andra bara för att.
Så ni som alltid ska tränga er på i situationer.
Tänk er för.
Ni är inte alltid välkomna in.
Gör ni det för ofta så kommer ni inte vara välkomna alls.
Så tänk er för.
Det är för er själva som ni förstör i längden.
Ni förlorar just, respekt.

Glöm inte bort att leva idag

Glöm inte bort att leva idag.
Inte för att det kan vara för sent imorgon.
Men för att idag är där du är.
Om du inte kan leva i nuet utan ständigt låter dig vara kvar i det förflutna
eller bara ser fram emot det som komma skall.
Hur tråkig anser du då din vardag vara då.
Att se det positiva i det du faktiskt gör just nu kanske inte alltid är det lättaste för alla.
Det är det inte ens för mig.
Självklart faller även jag därhän vid tillfällen då jag tycker att det känns mindre kul.
Men jag vet inom mig att det är tillfälligt.
Det är något som jag bara går igenom.
Därför tycker jag att människor kan vara så jävla tråkiga rent ut sagt, iibland.
Tackolov är det inte något generellt beteende.
Men dessa negativa människor som alltid hittar små fel även i det som är fantastiskt.
Alltså hur är det ens möjligt att fortfarande orka stå upp och samtidigt gå med alla
dessa negativa känslor inom sig.
Allt är inte sockersött eller lika enkelt som drömmarna man glider igenom.
Men allt är inte inte så fruktansvärt bittert och tråkigt heller.
Jag kan glädjas åt mina egna positiva kommentarer till andra människor.
Kommentarer som är oväntade för dom och som gör att dom stannar till och skiner upp.
På något sätt så känns dom som små goda gärningar.
För tänk på effekten av det du själv gör.
Bidrar du med något negativt så skapar du samtidigt negativa känslor.
Bidrar du med något positivt så skapar du en positiv energi.
Så skyll inte bara på andra när du själv är irriterad.
Titta på dig själv samtidigt och se vad det är du avger för känsla.
Det är lätt att vara negativ och förstöra andras positiva bubblor.
Men det är faktiskt precis lika lätt att vara positiv och skapa gott.
Så frågan är.
Hur vill du må.
Hur vill du att människor i din närhet ska må.
För mig är det enkelt.
Jag vill att både jag själv och andra ska må bra.
Så glöm inte bort att leva idag och gör något positivt av dagen.
Trots att det "bara" är en helt vanlig torsdag.

Livet går vidare

Livet är en fas som ständigt går framåt.
Den går liksom framåt vare sig man vill eller inte.
Det finns inget som kan bromsa det.
Det finns inget som kan hindra det.
Det enda som kan stoppa det är döden.
Nej det är inte mörka tankar jag har inom mig.
Men jag tänker och bär med mig mina tankar.
Livet det för mig framåt precis hela tiden.
Livet det lär mig saker och ger mig hela tiden nya bilder.
Bilder som jag tar med mig och granskar vetgirigt.
För är det något som jag tycker är intressant så är det just livet.
Livet är alltid intressant.
Livet är alltid ett givande och tagande.
Det lär mig ständigt att förstå det som jag ser.
För det är inte alltid lätt att förstå.
Det är inte alltid lätt att ta till sig.
Det är inte alltid lätt att acceptera.
Förändringar är en sån sak.
Det, är definitivt en sån liten detalj som gör att jag vill se vad som komma skall i mitt liv.
Förändringar är sånt som utvecklar.
Förändringar är sånt som gör att jag lär mig nya saker.
En del förändringar är såna som jag kommer att uppskatta och andra inte.
Det viktiga är att se att livet faktiskt går vidare.
Att det stannar inte till och bara dör ut.
Livet går vidare och det har så otroligt mycket att ge.
För mig är livet vackert.
Vackert i alla dess färger vare sig det är det svartaste svart eller blåaste blått.
Jag tycker om alla dess kontraster för det får mig att se livet bredare.
Det får mig att leva.
Låt livet gå vidare, även dom gångerna du tycker att det är som allra tyngst.
Låt livet gå vidare, även när du inte längre känner något hopp.
Ditt liv är ditt liv.
Värdesätt det och tillåt dig själv att leva det.
Låt livet gå vidare.

Ta inte energi från andra

Jag vet inte vilka rättigheter en del människor tror att dom har.
Vad är det som gör att dom hela tiden bara kräver energi av andra.
Men vad är det som gör att dom ska tillgodose sina energikrav genom att nära sig på andra.
Varför ska just du ge av dig själv bara för att dom inte känner att det dom har
räcker till.
Vad är det som gör att dom ska tillåtas att snylta på den kraft och energi du själv
behöver för att klara dig.
Är inte du värd att helt enkelt få njuta av dig själv.
Man ska inte ta energi av andra.
Man ska se till att skapa sin egen.
Det är faktiskt enkelt att göra det bara genom att vara lite positiv till vardags.
Inte bara se problem utan istället välja att se möjligheter.
Att suga ur energi från andra är ett stort egoistiskt beteende som jag tycker är
fruktansvärt.
Det är verkligen just det egoistiska beteendet som är det jag hakar upp mig på.
För egoister är inte människor som jag är bekväm med att ha i min värld,
i min egen närhet.
Jag tycker verkligen inte om egoister.
Egoister är för mig människor som i smått och stort lever genom andra och
framför allt på andra.
Det är aldrig ok att ta energi ifrån andra.
Det är aldrig ok att utnyttja andra.
Det är aldrig ok, det är aldrig ok.
Tänk tvärtom istället.
Ge energi till dom som behöver.
För när du ger energi till någon som behöver så ger det på något underligt
sätt en väldigt speciell effekt.
Du får energi tillbaka.
Vad jag vill säga är att det är aldrig fel att ge.
Men det är alltid fel att bara ta.

Se det stora i det lilla

Jag tycker att folk i gemen har väldigt svårt att uppskatta saker.
Nej jag menar verkligen inte alla så ta inte åt dig om du inte är den jag menar.
Men om du är det så var ödmjuk nog och ta in lite av vad jag vill säga.
Det är egentligen inget märkvärdigt.
Konsten att se saker och ting som har ett värde för dig.
Hur svårt kan det vara.
Men, det är ju det .
Det är väldigt svårt för vissa.
Att se det stora i det lilla.
Att inte bara fästa blicken på det som verkligen lyser i dina ögon.
Låt dig själv uppskatta det som alltid finns där.
Låt dig själv tycka om det du dagligen gör.
Jag tycker verkligen det är fruktansvärt tragiskt med alla människor
som bara längtar efter dom stora sakerna.
Dom gör det så mycket att dom ibland till och med missar att upp dom tillfällena.
Varför ska det vara så svårt att ge även små saker ett värde.
Jag tycker att det finns ett stort värde i allt jag uppskattar.
Det behöver inte vara märkvärdiga saker.
Det behöver verkligen inte vara mycket.
Kanske är jag lätt att tillfredsställa eller ......är jag det.
Är det inte bara så att jag vet just att uppskatta.
Jag kan se det stora i  det lilla.
Jag tycker om att uppskatta det som finns i mitt liv.
Jag tycker om det som många andra inte ens ser.
Sånt som många bara tar för givet.
Jag tycker om att ge saker ett värde.
Det är inte svårt att se det stora i det lilla, det är bara att öppna ögonen.
Se det stora i det lilla.
Om inte det lilla fanns så skulle heller inte det stora finnas.
Glöm inte det.

Att tycka om andra människor

Det är inte alltid lätt eller självklart att man ska tycka om andra människor.
Det är inte något jag ens strävar efter att göra.
Det är inget som jag ens vill försöka.
Antingen så gör man det eller så gör man det inte.
Sen finns det ju naturligvis en miljon nyanser i hur mycket man tycker om
eller hur illa man tycker om andra.
Det finns liksom inget uppslagsverk som säger hur du ska agera eller vara.
Men om man nu går in på dom där som faktiskt ligger åtminstone lite på den
där positiva plus-sidan.
Dom som man faktiskt kan tänka sig att ge en chans.
Det är ganska många om man tänker efter.
Lägg ner din energi på att nå fram till dom med dina känslor.
Människor som man tycker illa om av olika anledningar tycker jag inte att man ska
ge lika mycket utrymme.
Jag känner inte att jag måste försöka tycka om människor som jag inte har respekt för.
Men människor som kommer förbi dig.
Människor som snuddar vid din vardag.
Människor som finns där, nästan i din värld.
Dom som knackar på och väntar på att en dörr ska öppnas till något nytt.
Det är människor som jag faktiskt kan tänka mig att i varje fall försöka lära mig att tycka om.
För jag vill verkligen tycka om.
Jag vill se positivt på andra.
Jag vill se det stora i andra.
Jag vill se det lilla.
Jag vill ta till mig och förstå.
Jag tror på att det är bättre att tycka om än att förkasta eller rata.
Det är liksom mer naturligt för mig att tycka om än att tycka illa om.
Jag vill ge alla en chans, alla som verkligen vill ha en i varje fall.
Men jag kommer aldrig att ge någon som inte vill det.
Varför skulle jag det.
Det är enkelt att tycka om människor, om dom själva vill ges den möjligheten.
Man ska inte ge andra chans på chans på chans.
Någonstans så måste gränsen bli nådd.
Så är det i varje fall för mig.
Jag måste få ett litet frö att så.
Jag vill ha en liten, liten möjlighet att få tycka om.
Får jag bara den så tar jag den så gärna.
Jag tar den med ett leende på läpparna.
Jag gör det för att det föder mig med energi.
Jag gör det för att jag tycker om det..
Jag tycker om att tycka om.
Om man tillåter sig att känna efter på dom man känner positiva känslor för
så tror jag att man kan få fram väldigt mycket starka och för mig bra känslor.
Att tycka om andra är helt enkelt nödvändigt för mig.
Inte så att jag har ett behov av att få tycka om eller att bli omtyckt utan för
att det är något jag uppskattar som en positiv del hos mig.
Det är bra att tycka om andra människor och jag önskar att fler väljer att ta den vägen.
För genom alla dessa varma fina känslor som leds fram genom att tycka om så
växer i varje fall jag som en människa.
Hur är det för dig.
Har du lätt eller har du svårt för att tycka om andra människor.
Jag menar inte bara dina allra närmaste vänner eller familjemedlemmar.
Jag menar rent generellt.
Har du lätt eller svårt att tycka om.
Dömer du eller ger du alltid andra en chans.
Man kan lära sig att tycka om andra människor.
Inte alla, men väldigt, väldigt många.

Att leva i livet

Det kan kanske tyckas konstigt när jag säger att man ska leva i livet.
Men är det verkligen det.
Är det konstigt.
Är det ens självklart idag, det där med att leva sitt eget liv.
Är det inte väldigt många som istället väljer en otroligt beige lösning
och väljer att leva sina liv genom substitut.
Vissa verkar tro att veckotidningarna bara skriver rena fakta om allt och alla
och att man ska följa dom blint för att ens ha ett liv.
Andra dom ser konspirationsteorier i all media som vi omgärdas av.
Ingenting som händer sker på riktigt av det som skildras utan är bara
fabulerade uppstyrda sanningar som ska få oss att tro eller göra vissa saker.
En del lever som dom mytomaner dom är och väljer att tro på sig själva
även om dom kanske djupt därinne vet hur fel dom har.
För dom kan ju inte ha fel, dom är ju allvetande, bättre vetande orakel.
Dom kan allt, behärskar allt och har framför allt varit med om allt.
Det finns så många grenar i detta träd att det fullkomlig bågnar av den tyngd
som tycks pressa grenarna mot marken nedanför.
Vad jag undrar är .......
Varför väljer så många att inte leva i livet som dom faktiskt lever i.
Vad är det för fel att njuta av nuet.
Hur fel kan det vara att leva i livet.
Att känna hur luften får nära dina lungor med det syre dom behöver.
Hur fel kan det vara att känna efter och faktiskt bry sig om det som händer omkring dig varje dag.
Det är vackert livet.
Det är underbart och vackert .
Livet är inte bara något som springer förbi.
Livet är mer än bara något man tar lätt på.
Jag väljer att leva i mitt liv.
Jag väljer att leva i nuet.
Jag älskar mitt liv för det ger mig så otroligt mycket varje dag.
Jag älskar mitt liv för att det är mitt och ingen annans.
Det är vackert och det är värdefullt.
Hur ser du på ditt liv.
Är du beroende av andra för att kunna leva själv eller har du den förmågan
att du faktiskt kan och vill älska ditt eget liv som det är.
Helt utan krusiduller.
Jag vill leva i mitt liv.
Vill du leva i ditt.

Var går din gräns över saker som du inte godtar

Alla går vi och bär på olika gränser inom oss.
En gräns som är uppenbar är gränsen som styr vad man godtar eller inte.
Där kan jag tycka att det verkligen är intressant.
Intressant att se hur olika vi ser på saker och ting.
Intressant att se vad vi lever med för gränser.
Gränser är bra att ha men dom är också bra att träda över.
Gränser är bra om dom är tydliga men förkastliga om dom är otydliga.
Om du har satt en gräns, vad krävs för att någon ska kunna släppas över den.
Om andra har satt gränser, vad kan driva dig till att träda över den.
Att inte godta saker som man inte tycker är ok är viktigt.
Det är så oerhört viktigt att våga sätta gränser.
Jag kan inte godta när jag ser saker jag inte tycker om.
Det är där jag sätter mina gränser.
Det behöver liksom inte vara märkvärdigare än så.
Vet du var din gräns går eller tror du bara att du vet det.
Jag vill dock att du försöker hitta och förstå dig själv på den punkten.
Jag vill att du vågar se dig själv.
Inser du dina gränser eller ........................
Det kan tyckas som en liten detalj men det är i så fall en liten detalj med oerhört mycket innehåll.

Ser du svårigheter eller möjligheter

Vi är ju alla vansinnigt olika som människor.
Men ibland undrar jag hur trångt det kan vara i en del människors inre.
Varför är en del människor så envisa för, envisa åt fel håll.
Jag tycker att det läggs alldeles för mycket energi på fel saker.
Om man istället skulle lägga all den negativa energi som förbrukas dagligen
på något som genererar positiva resultat så tror i varje fall jag att
många skulle gå omkring och må mycket bättre.
Att ständigt välja att se saker med en negativ syn påverkar ju inte bara dig själv.
Det drar ner din omgivning samtidigt.
Kanske är du en sån människa som njuter av att se andra må dåligt.
Kanske kan du bara inte med att se andra må bra.
Att då istället välja att se på saker på ett negativt sätt kan faktiskt vara
så enkelt att du inte vill ta ansvar för något alls.
Du väljer att klanka ner på sakerna som sker eller har skett för då kan inte lägga
skulden på dig för att det inte har blivit bra gjort.
Du tror att du befriar dig själv från ansvar för ditt eget handlande.
Det är faktiskt så mycket lättare än vad du kan ana att istället vända på ditt agerande.
För vad är det värsta som kan hända.
Att du försöker se positivt på saker och försöker få dom gjorda genom att se
dom eventuella möjligheterna som ligger framför dina fötter.
Är det så illa.
Eller är du rädd för vad som finns bakom nästa dörr.
Att välja att se möjligheter istället för svårigheter är att vara lite mer flexibel,
och öppen i sitt sinne.
Det är inte farligt.
Det är att vilja.
Är du den där negativa gnälliga personen som alltid tvekar när någon kommer
med ett förslag.
Den där som drar på mungipan och hellre tar ett steg tillbaka än lägger två fingrar i
kors och faktiskt försöker ge den en chans.
Kanske är det en dålig idé den ni just ger en chans men om ni ger den just den där
chansen så slipper ni att undra sen.
Dessutom så tar ni med er den erfarenheten till nästa gång ni ska försöka något.
Jag vill inte att man ska flyga på alla tänkbara knäppa idéer bara för att.
Självklart ska man tänka efter innan man sjösätter dom .
Men att ge saker en chans, att se möjligheter, att faktiskt vilja.
Det är bitar som kan leda en långt.
Vill man så kan man väldigt mycket.
Var inte negativ och bara gnäll över alla saker som kan ske.
Var positiv och tänk att om man inte försöker så kommer heller inget att hända.

Ge mig ett lillfinger och jag ger dig min hand

Ibland krävs det inte mycket, inte mycket alls.
Det krävs bara en vilja.
En vilja som sträcker sig förbi den första eventuella lilla stoltheten som man försöker hålla upp.
Vissa kanske tar sin egen stolthet på lite väl stort allvar.
Andra tror att det är det viktigaste som finns.
Och visst är det viktigt att kunna bära på en inre stolthet.
Att ge sig själv chansen att känna sig nöjd.
Men när det kommer tillfällen i livet då man behöver ett råd, ett stöd, en hjälp.
Då gäller det att ta ner den där bryggan som leder över din egen vallgrav
och faktiskt bjuda till lite själv.
Grejen är den att du måste göra något själv för att det ska ske.
Du måste faktiskt visa på något sätt att du vill ha den där hjälpen eller vad det nu är.
Man kan inte alltid gissa sig fram eller ana att den behövs.
Vi som är runt kan inte alltid förstå vad det är som rör sig i dig.
Så snälla när du behöver det där lilla eller stora, räck i varje fall ut ett lillfinger.
Räck ut ditt lillfinger så att jag kan ta det i min hand.
Det är inte mycket du behöver göra för att sätta bollen i rullning men du måste
ibland vara den som tar bort det där lilla sandkornet som hindrar just din boll.
Även du måste visa din goda vilja.
Det är ju aldrig bara en människas uppgift att hjälpa andra.
Jag hjälper gärna till men jag är mänsklig och har mina begränsningar.
Men ge mig ditt lillfinger och jag ger dig min hand.

Att inte känna sig välkommen..............

Det är lite tragiskt ibland måste jag säga.
Tragiskt när man så tydligt kan läsa genom rader.
Läsa vad det är andra säger.
Inte i ord men i mening.
Jag tycker verkligen att det är tragiskt.
Varför lägger en del sina ord i en skål där dom inte hör hemma.
Varför säger dom bara inte som det är på en gång.
Vad hindrar dom från att vara ärliga.
Känns det jobbigt eller är det bara allmän ynklig feghet som ligger bakom.
När man till någon säger att den är välkommen men inte menar det.
Hur tror dom att det låter.
Tror dom inte att det märks.
Tror dom inte att det lyser igenom.
Tror dom inte att man känner.
Tror dom inte att man bryr sig.
Varför säger dom något överhuvudtaget.
Nödlögner är verkligen inget bra att ta till.
Lögner överhuvudtaget är inte bra att ha att göra med.
Man kommer inte igenom en lögn obemärkt.
Den kommer alltid tillbaka på ett eller annat sätt.
Jag väljer alltid att inte låtsas som ingenting.
Varför skulle jag göra det.
Det är inte jag som är i den riktigt obekväma situationen.
Det är den andra personen som satt sig i den.
Varför ska jag välja att göra det lätt för den genom att inte vara ärlig.
Nej jag väljer hellre att stå för min egen tanke.
Om någon inte vill ha mig med på något vad det än må vara så uppskattar
jag mer om den är ärlig och säger det istället.
Det är för mig att vara enkel och ärlig.
Jag älskar att känna mig välkommen och det gör jag tack och lov oftast.
Dom gånger jag inte gör det, då väljer jag hellre att inte kliva in över tröskeln alls.
Det är inte svårare än så.
Alla har rätt till sina åsikter och känslor.
Är jag inte välkommen så är jag inte det.
Men visst skär det i hjärtat när man märker det.
Det skär och det blöder.
Men det läker och slår vidare.
Det slår och livet går vidare.

Hur bråttom har du

Tycker inte du att det är alldeles för stressigt livet vi lever idag.
Eller är det bara så att du känner det som att det är bråttom.
Men varför driver vi oss till det.
Vi mår ju inte bra av det och det vet vi ju om, eller.
Vet vi verkligen om det.
Ser vi livet som vi lever i eller har vi fullt upp med att bara vara.
Vill vi stanna till och se det vi har idag eller är vi hellre
villiga att skynda vidare både i tanke och handling till nästa uppsatta mål.
Jag blir lite ledsen när jag ser människor skynda genom sina liv.
Varför ska det vara så stressat.
Varför har människor så förtvivlat bråttom.
Vad har dom bråttom till och vad har dom bråttom att fly ifrån.
Vad är det som är viktigare bakom nästa knut.
Vad är det för fel att se det man har.
Om man tänker sig sitt liv fem år framåt.
Vad ser du då.
Vad vill du se.
Hur bråttom har du för att se det.
Hur bråttom har du för att uppnå det.
Kan du se vägen fram eller vad är det du ser.
Jag blir lite orolig när man ser den här stressade världen som vi har runt oss.
Det finns liksom inga gränser någonstans.
Det är sån del av livet att det nästan känns naturligt.
Men jag tycker inte att vi ska godta det.
Vi ska inte acceptera att leva i stress bara för att kraven ständigt höjs.
Det är inte jag som höjer kraven runt mig själv, det är andra.
Dom krav som jag höjer på mig själv är en sak, det är sånt jag vill leva med.
Dom kraven har jag för att jag vill utveckla mig själv.
Dom kraven har jag satt för att inte hamna i slentrian.
Jag vill inte ta livet för givet lika lite som jag vill ta andra
människor för givet eller för all del själv bli tagen för.
Jag vill inte ha bråttom genom livet.
Jag vill faktiskt leva mitt liv.
Att ha bråttom är liksom inte min melodi.
Jag har alltså inte bråttom från a till b.
Hur är det med dig, har du bråttom.

Att vara trygg i sig själv

Det är inte alltid det lättaste.
Det är något man långt ifrån kan ta för givet att alla är.
Men det är något vi alla bör sträva efter.
Känslan att få vara trygga i oss själva.
Att veta vem man är.
Att lita på sig själv.
Att tro på sig själv.
Nu menar jag inte att man ska tro på sig själv i den egenskapen att man kan klara av allt.
Nej jag menar att man ska jobba med just att tro på sig själv.
Att man ska utgå från att det man ger ifrån sig kommer från ens sanna jag.
Inte något fabricerat.
Inte genom andras önskemål och krav.
Inte i någon omformaterad anpassad version.
Nej, det ska komma inifrån dig själv och kännas rätt precis hela vägen.
Att veta vem man är.
Att veta vad man står för.
Att känna sig själv.
Man känner när man möter människor som är trygga i sig själva.
Dom vacklar inte när det blåser till lite grann.
Dom backar inte när andra tvekar.
Man står där trygg som man är.
Naken och utan andra skydd än sig själv.
Det är enkelt för det är enkelt.
Men ha en sak klart för dig du som är trygg i dig själv.
Det är ingen självklarhet.
Alla har inte lyckats ta sig dig.
Alla är inte där på samma ställe som du och jag.
Ta hänsyn till det i ditt beteende gentemot dom.
Man kan inte bara klampa på i ullstrumporna och tro att alla ser saker lika självklart som du.
Jag kan inte peka på någon enskild detalj varför jag känner en inre trygghet.
Det bara finns där som en naturlig del i mig.
Det har varit perioder i mitt liv när den inte fått leva fullt ut och det har gett
mig fler perspektiv på hur det faktiskt är att vara utan den.
Det handlar bara om att känna sig själv.
Att acceptera sig själv för den man är.
Att våga se på sig själv.
Att faktiskt tycka om sig själv för den man är.
Är man trygg i sig själv så syns det och det sprider sig som ringar på vattnet.
Jag är trygg i mig själv, är du det.

Vill du synas

Hur ofta kommer du i situationer som du vill synas i.
Det behöver kanske inte vara tillfällen när du måste vara i fokus personligen.
Det kan lika gärna vara genom din egen handling.
Hur ofta kommer du till dessa tillfällen.
När vill du synas.
När vill du vara anonym.
När vill du glömmas.
När vill du bli ihågkommen.
Vi är ju alla olika som individer.
Vi är lika men ändå olika, tackolov.
Jag vill synas för den jag är.
Jag vill inte synas genom att vara någon annan.
Jag vill inte synas genom att förändra mig till något jag inte kan stå för.
Så för mig är det inte ett alternativ.
Det finns liksom inte ens som ett tänkbart alternativ.
Jag vill synas men inte på någon annans bekostnad.
Jag vill synas men inte mer än att jag själv kan ha kontroll över.
Mitt jag är inte till för att andra ska styra över det.
Det är mitt jag och eftersom jag trivs med mig själv så är det så jag vill synas.
Det kommer alltid finnas människor som inte tycker om mig.
Det kommer alltid finnas människor som tycker direkt illa om mig.
Det kommer alltid att finnas människor som hatar mig.
Men det gör mig inget.
För det är människor jag ändå inte vill ha i mitt liv.
Att vara ärlig går inte alltid hem hos alla och jag kan inte annat än förstå
att så är det.
Jag tänker inte slå knut på mig själv bara för att vara andra till lags.
Men jag tänker heller aldrig vara sån idiot att jag blir så tjurskallig
att det inte finns någon åsikt än min som spelar roll.
Jag tycker om att synas, men bara för den jag är.
Se mig som den jag är och acceptera mig gärna.
Du behöver inte älska mig, du behöver inte tycka om mig,
acceptera och respektera den jag är bara.
Jag nöjer mig med det.
Jag vill synas, inte bara leva i anonymitet för jag tycker faktiskt att jag är bättre än så.
Det finns mycket inom mig som vill ut och sakta men säkert så pyser det ut.
Inte som en okontrollerad läcka utan som något jag själv släpper efter.
Jag trivs i livet för jag älskar att leva.
Dom som finns runt mig är så mycket liv och jag älskar liv.
Att värdesätta det jag har är något som alltid har varit viktigt för mig.
Inte lägga fokus på det jag inte har eller det som andra har.
Jag är bara en människa, en liten människa i en gigantisk värld.
Men jag är en människa, lika stor som andra.
Det jag kan ge av mig själv det vill jag ge.
Det andra vill ta av mig är jag villig att ge.
Men ingen ska dra nytta av mig bara för att det gynnar dom.
Ingen ska kunna sko sig på min välvillighet.
Ingen ska tro att jag är lätt att dupera.
Ingen ska tro att jag bara mesar med för att vara andra till lags.
Jag tycker om att se möjligheter.
Det är så jag vill synas.
Att synas för den jag är och står för är viktigt men bara för mig.
Men om jag inte gör det så är det något jag får jobba med.
Jag vill synas för den jag är och jag känner att det gör jag idag.
Det har med självförtroende att göra.
Att tillåta sig själv att tro just på sig själv och den man är på olika plan.
Inte backa bara för att andra tycker annorlunda.
Jag vill synas och jag syns.
Jag syns och accepteras av människor som tycker om det dom ser hos mig.
Jag gör det inte för att imponera på dom utan jag är bara mig själv.
På vilket sätt vi du synas.
På vilket sätt vill du ta plats.

Riktiga vänner försvinner aldrig

Visst är det väl ändå märkligt hur många gånger man ser och kanske till och med
upplever så kallade vänner som kommer och går i ens liv.
Ska det verkligen vara så.
Jag tycker att det är helt fel, men är det det.
En riktig vän är för mig en vän jag inte behöver träffa dagligen, inte ens varje år men ändå när
man väl träffas så finns den där tilliten där.
Man känner sig alltid bekväm i den personens sällskap.
Man känner att man alltid och då menar jag alltid kan lita på den.
Det finns inga falska baktankar i vare sig sitt eget eller den andra personens beteende.
Men hur många såna människor har vi i våra liv.
Om du ställer upp dina "vänner" på en rad.
Hur många skulle du utan att tveka, utan att tveka en sekund säga att den och den och den
personen vet jag att jag alltid kan lita på om jag behöver det.
Om du är riktigt ärlig mot dig själv, hur många skulle du komma upp till.
Hur många är det som du kallar för vänner.
Hur många tror du att det är som betraktar dig som en bra och riktig vän.
Vi ska inte blanda in personer man har förtroende för, för då kan listan bli lite luddigare och längre.
För det behöver ju inte bara vara riktiga vänner som du känner just förtroende för och litar på.
Nej nu pratar vi bara om vänner.
Jag har genom åren aldrig skaffat mig någon större vänkrets just av denna anledning.
För jag värdesätter inte att umgås med låtsasvänner.
Dom jag umgås med är människor jag respekterar och tycker om.
Dom jag umgås med är för mig samma människor som mina vänner.
Så med andra ord, er som jag väljer att dela min fritid, ni är mina vänner.
Ni är dom som jag vet inte försvinner ur mitt liv.
Er tänker jag mycket på för ni ger mitt hjärta näring för jag bryr mig om er
på samma sätt som ni bryr er om andra och om mig.
Riktiga vänner försvinner aldrig.
Det är bara en fråga om att både vilja ge och ta av samma omsorgsfulla del inne i sig själv.
Att visa att man vill bry sig och kommer att fortsätta att göra det.
Riktiga vänner försvinner aldrig.
Jag älskar er för att ni finns.

Att vara den man är

Jag kan tycka att det är väldigt tråkigt med människor som inte kan vara sig själva.
Ja jag menar faktiskt precis det jag säger med dess fulla innebörd.
För visst är det märkligt att så många av idag är rädda för att vara just sig själva.
Det är som att det finns en rädsla i luften för att vara för speciell.
Självklart gäller inte det här alla men för er som det gör det.
För er som har någon form av självinsikt och faktiskt kan hålla med i slutändan att jag
kanske har lite rätt i det jag vill få fram.
Till er vill jag ställa en fråga.
En fråga om vad det är ni är rädda för.
Varför vill ni hellre gömma er bakom en gemensam allmän mask istället för
att synas som den ni är.
Varför tror ni inte att ni duger som ni är.
Varför väljer ni att fall in under andras åsikter om hur ni ska vara och verka.
Måste ni ja-sägare alltid säga ja och måste ni nej-sägare alltid säga nej.
Kan ni inte komma med era egna åsikter och funderingar.
Är ni så lättduperade eller är ni kanske bara fega.
Kanske är de av ren slöhet som jag väljer att vara mig själv.
Men jag vill verkligen inte vara någon annan heller.
Jag kan inte vara någon annan.
Jag kan inte spela dubbla roller och vara en person i ett sammanhang och en annan i ett annat.
Visst kan man visa olika nyanser av sig själv men det beror på lite andra orsaker.
Vi har ju olika beteenden emot olika människor beroende på vilken kemi och trygghet vi
känner gentemot dom.
Men att vara den man är tycker i varje fall jag borde vara självklart för alla.
För du duger säkert bättre än du kanske anar just bara genom att vara.
Utan att göra dig till.
Jag gör det i varje fall.
Tro på dig själv så är det lättare att få och skapa förtroende hos andra.
Tror du inte på dig själv så................ja du förstår vart jag vill komma.

Bristande respekt, något som är alldeles för vanligt idag

Jag tycker att det är alldeles för dålig förståelse till ordet respekt idag.
Det är ett ord som bara missbrukas.
Det är ett ord som egentligen är så starkt och bra.
Men som istället vuxit fram till något fult skällsord.
Till och börja med så kan vi ju ta denna falang som använder det allra mest.
Dom som kräver att man visar dom respekt.
Men hallå, är det någon hemma där.
Är det lika tomt som det ser ut bakom dom där ögonhålorna.
Man kan inte bara gå och kräva respekt.
Respekt är något som byggs upp.
Respekt är något man skapar, inte något man bara ska ha.
Men det är ju klart, idag så är ju allt mer eller mindre slit och släng så varför skulle
inte även det ordet vara det.
Jo för att det är ett viktigt ord.
Ett oerhört viktigt ord.
Innebörden i det är mer global än någonsin.
Det är inte bara bland dagens ungdomar som ordet används till leda.
Se hur det används i mellan olika folkgrupper runt om i världen.
Den dagen då det används fullt ut och man faktiskt respekterar varandras olika åsikter
och syner på saker och ting.
Den dagen, då har vi kommit väldigt långt på vägen till ett öppnare och varmare klimat.
Visserligen är vi på väg mot ett varmare klimat men det har med andra saker att göra
så haka för all del inte upp dig just på dom orden.
Dom kan betyda mer än en sak.
Men att visa respekt för varandra oavsett åldrar, kön, hudfärg, läggning eller vilken etnisk tillhörighet
vi väljer att tillhöra så är det viktigare än någonsin.
Vi kan inte bara använda ordet, vi måste använda och förstå innebörden på samma gång.
Du ska inte ha taggarna utåt och säga att så länge ingen visar respekt för mig så visar heller inte
jag någon respekt för någon annan.
Någon måste börja om man inte väljer att börja samtidigt och varför då inte du.
Vem har du respekt för och vem känner du visar dig det.

Att leva i ett hjälplöst samhälle

Det kan inte vara rätt.
Det kan inte vara rätt att man som människa i behov av hjälp ska vändas ryggen av samhället idag.
Jag undrar verkligen vad som har gått snett.
Man ska inte förnekas den hjälp som man behöver av olika anledningar.
Samhället måste våga ta sitt ansvar.
Inte gömma sig bakom byråkrati och uppstyltade stela regler.
Människorna bakom måste se människorna framför.
Det är inte lätt det är jag mer än väl medveten om.
Men varför ska man gång på gång behöva bli både förbannad och ledsen för att
man hör om människor som blir behandlade som något man inte ens vill ta i med handskar
och annan skyddsutrustning.
Vi kan inte gömma oss när det är dags att ta besluten.
Vi måste lära oss att agera istället.
Inte vara rädda för att bryta mönster.
Inte vara rädda för att bryta regler bara för att vi vill rädda människor.
Varför ska dessa människor som behöver hjälp nu behöva vänta tills då det är försent.
Ingen ska i dagens moderna samhälle behöva känna sig kränkt och hjälplös bara för att
man har hamnat som det så fint heter mellan två stolar.
Det ska inte få ske.
Varför är dessa individers liv så mycket mindre värda än ditt och mitt.
Har inte dom också ett liv att leva.
Det är med sorg och vemod som jag läser om dessa fruktansvärda beslut som dessa människor
utsätts för.
Är det inte dags att reagera.
Inte nerifrån, men uppifrån.
Är det inte dags att man vågar skita ner händerna på våra beslutsfattare.
Är det inte dags att önska alla människor välkomna in i mänskligheten.
Istället för att bara blunda.

Att vara lite udda

Har du någonsin känt att du inte riktigt passat in.
Har du någonsin känt att du inte är riktigt som alla andra.
Att du är lite annorlunda därinne i ditt bröst.
Att det finns delar i dig som du inte riktigt hittar hos andra.
Men samtidigt så ser du små fragment lite här och var.
Att vara lite udda är inte att vara fel.
Att vara lite udda är att vara speciell.
Att vara lite udda är att inte vara rädd för att vara sig själv.
Att inte eftersträva att bli lik andra.
Det kan vara en fin balansgång att gå emellan att bli accepterad för den man är
eller utstött av samma anledning.
Jag strävar inte efter att vara udda eller speciell.
Jag strävar bara efter en ärlighet i mitt eget liv.
Att leva ett liv som jag kan stå för.
Att genomföra saker på det sättet som jag ser som rätt.
Det finns nästan inga saker som är helt självklara.
Det finns nästan inga tillfällen som är helt svarta eller helt vita.
Nyanserna i våra liv är oändliga.
Att vara lite udda är inte farligt.
Det är inte att vara ute på hal is bara genom att vara udda.
Man måste inte vara alla till lags.
Men man måste heller inte gå mot alla bara för att synas.
Man kan faktiskt stanna vid att bara vara.
Bara vara lite udda.
Bara vara sig själv.
Jag trivs med att jag tillåter mig vara mig själv.
Jag trivs med att jag tillåts att vara mig själv.
Ingen ska försöka att göra om mig för det går inte.
Jag trivs ju som sagt med att vara just mig själv.
Ingen ska tala om för mig hur jag ska vara för det har ingen annan rätt till.
Jag är den jag är.
Jag kommer att vara den jag är.
I varje fall tills jag själv ser en anledning till att ändra mig.
Men då är det för att jag själv vill se den förändringen.
Då är det för att jag är nyfiken på vad den förändringen kan leda till.
Jag är öppen i mitt sinne.
Inte alls så stel, envis och tråkig som en del kanske kan se mig som.
Mitt inre sinne är det som styr mig.
Jag är lite udda men jag är i varje fall mig själv.
Vem är du.
Vem vågar du vara.

Varför ska man bry sig...........

I en värld som ibland ter sig allt kallare och allt mer egoistisk så undrar jag en hel del.
Jag tror ju på att det goda är starkare än det onda.
Kanske banalt och naivt, men jag tror på det i varje fall.
För hur skulle det vara om jag inte trodde det.
Om jag istället valde att tänka att det inte fanns någon idé att bry sig på riktigt.
Inte om någon annan än mig själv i varje fall.
Hur snäv vore inte den världen.
Du kanske spontant säger att självklart bryr du dig om saker och ting.
Kanske är det så, kanske inte.
Men om det nu är så, vad är det som du då bryr dig om.
Bryr du dig om att ditt lag vinner allsvenskan och att alla andra lag är fullständiga idioter.
Bryr du dig om ditt barn är bäst och tycker att andras barn är andrahandsgods.
Bryr du dig om att det du gör och åstadkommer är det som ska synas och premieras
samtidigt som du ser ner på det andra presterar.
Eller bryr du dig verkligen om det du har runt dig.
Hjälper du din vän för att du vill hjälpa eller är det bara för att sen kunna räkna in gentjänster.
Att ständigt sätta andra i skuld till det du en gång gjort.
Ställer du upp för andra för att dom behöver din hjälp eller för att döva ditt eget samvete.
Bryr du dig om annat än dig själv på riktigt.
Man ska inte glömma bort sig själv, det är viktigt, oerhört viktigt.
Det är verkligen inte det jag vill.
Men man ska heller inte glömma bort att det finns något därutanför ens egen lilla microvärld.
Det kallas livet.
Livet är något som vi alla deltager i och som vi lever i varje dag.
Se varje dag som en ny, inte som något du redan levt.
Värdesätt det du har.
Bry dig om det du har.
För gör du det inte så kanske det heller inte finns kvar där imorgon.
Då, är det kanske för sent att få upp dina ögon.
Då, kanske andra redan gått vidare i sina liv utan ditt deltagande.
Då. kan det vara för sent att göra ditt val.
Börja bry dig redan nu.
Gör det för din skull och för andras.

Att agera osjälviskt

Jag har haft fördelen av att ha två föräldrar med oerhört stora hjärtan under hela min uppväxt.
Det har lärt mig så mycket av vad jag själv tycker är viktigt i livet.
Viljan att inte bara sätta mig själv främst utan att se saker lite mer som dom är.
Att inte bara se till det lilla utan att se det som finns därutanför.
Att bry mig om vad som händer andra.
Att bry mig om vad andra tycker.
Inte så långt att jag låter andras åsikter styra vad jag själv tycker.
Nej jag stannar vid att det fortfarande är jag.
Men man kan vara helt osjälvisk och samtidigt hålla kvar sitt eget jag.
För det är viktigt att man inte slår knut på sig själv i sin vilja att uppfylla andras krav.
Men att agera osjälviskt är något som är viktigt för mig.
Det handlar om att vara människa.
Att tillåta sig själv att verkligen vara människa.
Inte bara ett självförverkligande ego.
Det är så trångsynt, så enerverande trångsynt beteende hos dessa små människor.
Jag kan verkligen störa mig på alla dessa självförverkligande individer.
För dom är som små irriterande sugande blodiglar.
Dom lever bara på att dom skaffar sig näring ifrån sin omgivning.
Dom bryr sig helt enkelt bara om sånt som gagnar dom själva i slutändan.
Att agera osjälviskt är för mig en självklarhet som jag använder mig av när jag själv vill.
Självklart kommer det situationer när jag tänker på mig själv.
Det gör det för att det är lika viktigt att inte glömma bort sig själv.
Att inte glömma bort vad det är man själv vill.
Hur ofta agerar du osjälviskt.
Hur ofta tänker du bara på dig själv.
När lyckas du förena dom båda.
Det är en balansgång som vi går hela tiden i våra liv.
Men det är en balansgång som vi alla har möjlighet att klara.
Sätt dig ner och tänk efter.
När agerar du på det ena eller det andra sättet.
Var går dina gränser.

Jag har lätt att tycka om

Det är lite mot allt jag tror att inte ge mig en chans att tycka om.
För jag tycker om att just tycka om.
Jag tycker om att ge mig den möjligheten.
Jag tycker om att ge mig själv den platsen i livet.
Förmågan att kunna tycka om.
Jag har lärt mig själv att utgå just ifrån mig själv.
Är det så att jag inte tycker om mig själv så har jag samtidigt svårt att uppskatta
det som jag har runt mig.
Men jag tycker om mig själv.
Jag tycker om den och det som jag utger mig för att vara.
För det är jag.
Det är till hundra procent jag.
Jag är den där tillbakadragna personen ibland.
Jag är den där killen som kan vara svår att komma in på livet ibland.
Jag är den där utåtriktade sociala killen som tycker om hjälpa andra.
Jag är den där nästan alltid glada killen.
Jag är den där lite lätt galna killen som gillar bus.
Jag är den där djupa killen som tycker om att försöka förstå.
Jag tycker om livet och allt som det har att ge.
För livet är vackert även när det är skitigt.
Vill man så kan man alltid lära sig saker på vägen fram.
Det gäller bara att vilja tillräckligt mycket.
Och är det något jag vill i livet så är det att försöka förstå, förstå så mycket som möjligt.
Jag har inte som mål att förstå allt, det intresserar mig inte och i ärlighetens namn
så kommer jag aldrig att kunna förstå allt heller.
För att förstå olika saker så måste man kunna tänka i olika banor och även om jag
tycker om att se på saker och ting på olika sätt så är det andra kvalitéer som krävs.
En viss typ av intelligens helt enkelt.
Det är där jag vet att jag har mina begränsningar.
Alla har vi våra olika begåvningar.
Jag har mina, det vet jag.
Du har dina, det vet nog du.
En av mina är min förmåga att tycka om och det är en förmåga jag verkligen uppskattar.
Jag har lätt att tycka om, det tycker jag verkligen om.
Har du lätt eller svårt att tycka om.