Ett riktigt jävla jobbigt år

Det har varit ett år som verkligen har böljat, det har varit så många positiva saker som har hänt men tyvärr samtidigt så otroligt många jobbiga negativa saker, sånt som tär på en.
Allt som händer en färgar en brukar jag säga och det är faktiskt väldigt sant.
För vi blir hela tiden påverkade av det vi gör och det som händer runt omkring oss.
Vi kan liksom inte värja oss från det som händer och sker utan får helt enkelt finna oss i det.
Det har varit ett på många sätt ett riktigt jobbigt jävla skitår där ett par av mina allra närmaste råkat på dom mest oväntade sjukdomarna som självklart framför allt hämmat dom själva men som även påverkat mig till den milda grad att jag ännu mer stannat upp och funderat på meningen med livet.
Varför händer saker och ting, varför drabbas vissa och inte andra.
Vad kan jag göra åt saken när det väl händer, när man står där med händerna fulla och bara känner sig totalt maktlös.
Jag är ju bara en människa precis som alla andra och jag förväntar mig inte att mitt liv ska vara helt kliniskt problemfritt men jag hoppas alltid att det bara ska få flyta på i sin stilla ström.
En ström där saker och ting mer eller mindre sker som förväntat.
Jag vill inte att livet ska vara förutsägbart men jag vill heller inte att det ständigt ska vara fyllt av dom där riktigt obehagliga överraskningarna.
När ens nära och kära mår så dåligt att det riktigt skär i ens hjärta och man ständigt får hålla tillbaka sina egna tårar för att dom inte ska känna sig ännu sämre.
Man vet att det enda , det precis enda man kan göra är att finnas där, vara närvarande, inte frånvarande, inte lämna deras sida för att man själv tycker att det är jobbigt.
För hur jobbigt är det inte för dessa personer som får olika krämpor när deras nära väljer att vara den som skjuter ifrån istället för att kanske finnas där lite extra som det egentligen behövs.
Nu har jag haft den ofantliga turen att just mina nära som varit sjuka fått bli friska igen eller åtminstone så gott som friska men det har påmint både mig och dom om hur sköra, hur ömtåliga vi är som människor, att vi faktiskt inte är osårbara, att livet inte är något vi kan ta för givet.
Sen har det tyvärr varit vänner som inte kunnat ta sig igenom sina sjukdomar utan där deras kroppar valt att stänga ner systemen för gott.
För er gråter mitt hjärta för det var alldeles för tidigt, ni hade så mycket liv kvar att leva, så mycket upplevelser kvar att dela med era närmaste, med era kära.
Och det är dit jag vill komma kära vänner.
Ta tillvara på den tid ni har idag, jag vill verkligen inte svartmåla någonting eller vara negativ, tvärtom.
Jag vill att ni ska leva och att ni ska göra det här och nu.
Inte på så sätt att ni ska leva som om det inte finns någon morgondag men ni ska leva dagen så att ni uppskattar den för vad den är.
Tänk inte bara på det ni inte fått gjort eller fastna vid något som inte gick som ni hade tänkt er.
Tänk istället på något av det positiva som ni ändå fått ut av det hela.
För hur negativt något än är så finns det ändå just något positivt att hitta där i botten.
Det har varit ett riktigt jävla jobbigt år i mitt liv med många, alltför många tårar.
Men det har inte gjort mitt liv mer bittert, mer ledsamt, mer återhållsamt.
Det har gjort att jag värderar mitt ännu mycket mera, mitt liv och även era.
För vad vore mitt liv värt om inte ni fanns där och förgyllde det.
Det är ni som är den där vackra ramen runt min stora bild.
Det är ni som får mig att se lite klarare.
Det är ni som gör att jag vill se en morgondag.
Det är ni mina vänner, min familj, mina nära och så otroligt kära som gör mitt liv så rikt.
Det har varit ett riktigt jävla jobbigt år men det får inte mig att ge upp, det får mig att se fram emot nästa år, och nästa och nästa efter det.
För jag är nyfiken på vad min framtid ska innehålla, min och din, min och era.
Det är oskrivna blad som väntar på att bli skriva av oss tillsammans.
Visst är det spännande, det tycker i varje fall jag.
Till sist vill jag bara önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och all kärlek till Er alla.
För med kärlek kan vi komma långt, så mycket längre än med avundsjuka och hat.