Jag vill inte vara negativ men samtidigt som julen är en högtid som uppskattas av så otroligt många så är det också en tid fylld av depression och ensamhet.
Det är när vi människor är som allra mest socialt knutna till varandra som det blir extra tydligt för dom ensamma hur ensamma dom verkligen är.
Sätt dig själv in i situationen att vara den där utan någon familj eller egentliga vänner.
Vem är man då med när hela samhället går in i ett kollektivt familjebeteende.
Det är inte lätt att vara den där individen då, inte lätt alls.
Du kanske säger med en nonchalans i din röst att det är väl ändå frivilligt att vara ensam.
Att man inte behöver vara det om man inte vill.
Att man själv har satt sig i den där situationen.
Men kan du inte vara lite ödmjuk och backa din tanke en smula.
Försök att se vilka omständigheter som kan finnas bakom dessa situationer.
Försök att förstå åtminstone en del av orsaken till varför människor blir ensamma, är ensamma.
Jag ska ge dig några olika exempel på människor som kan hamna i den sitsen.
Den som under hela sin uppväxt blivit konstant mobbad så till den milda grad att den blivit den där ensamma, tillbakadragna typen som saknar tro eller förtroende för andra människor.
Den som kanske levt ett liv uppbyggt på lögner och vars korthus nu totalt havererat.
Den som kanske skilt sig från sin partner och helt plötsligt blivit den där ensamma eftersom alla gemensamma vänner inte visade sig vara gemensamma.
Den som aldrig bildat familj, aldrig haft några syskon utan bara gjort det den skulle på sitt jobb för att sen varje dag dra sig tillbaka till sitt lilla krypin eftersom det är bara där som han eller hon känner sig trygg.
Den som hamnat på kant i samhället för att den någon gång valt en avig väg i livet som lett den ut i en oviss värld utan vanliga normer och regler.
Jag älskar julen själv eftersom jag tycker om just gemenskapen men jag kan inte med den hypade stressen som samhället lägger på runt den.
Det ska vara så otroligt många måsten, så mycket som ska göras, så mycket som ska vara på ett visst, speciellt sätt.
Jag älskar julen för att många ger sig tid till att vara med varandra.
Det är en vacker undermening och ett gott grundsyfte om man ser på det hela med lite distans.
För mig är den vacker men för många så är det den ensammaste tiden på året.
Tiden då det gör som ondast att vara människa eftersom man då känner sig så fruktansvärt ensam.
Det finns ingen patentlösning, inte ens en bra lösning på detta problem.
Men jag vill att vi ska se varandra lite mer än vad vi gör till vardags och dessutom gärna se lite förbi våra egna gränser och försöka att förstå att alla har det inte lika bortskämt bra som du och jag.
Jag kommer ofta tillbaka till en sak och det är att ingen kan göra allt men alla kan göra något.
Vad du kan göra är att försöka se lite mer med dina ögon, inte blunda för allt du tycker är jobbigt.
Du kan vara den där lilla skillnaden för någon som känner sig ensam.
Du kan vara den där som gör att en liten gnista tänds i den personens bröst.
Alla behöver bli sedda på något sätt och på så sätt få någon som helst stimulans.
Jul kan vara en väldigt ensam tid, försök att göra den lite mindre ensam för någon.
För att inte vara den där bekväma som överlåter ansvaret ständigt på andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar