Någon föds, någon dör

Livet är bra konstigt om man funderar för mycket på det.
Men man ska fundera på det, tänka djupt på det, se det, leva det.
Livet är en cykel, en period med en början och ett slut men samtidigt just helt utan det.
Livet är ju något som bara går och går vare sig du eller jag längre är närvarande.
Men vad är då livet, ja säg det.
För dom allra flesta så är det en fas som består av en födelse i ena ändan och en död i den andra.
Den ena ändan ses ofta som något storslaget och den andra ofta som en ren förlust.
Vi lever och vi dör, så enkelt är det men det finns inget enkelt med det som är däremellan.
Någon föds, någon dör, någon lever, någon dör, någon lider, någon dör, någon älskar, någon dör.
Vad man än fyller sitt liv med så har det sin början och det har sitt slut.
Det kanske låter deprimerande att ta upp ett ämne som innehåller två så självklara saker som någons födelse och någons död men det är inte min avsikt.
Min avsikt är att väcka dig så att du ser ditt eget liv med lite klarare ögon.
Vad gör du med ditt liv.
Vad tycker du är viktigt med ditt liv.
Vad tycker du är viktigt med andras liv.
Livet har så mycket, så otroligt mycket och för mig är det viktigt att värdesätta varje steg jag tar.
Det är inte så att jag sätter mitt liv på någon piedestal men jag tycker verkligen om mitt liv.
Jag gör inte för att det bara ger mig gott för det gör det inte.
Jag gör det för att det ger mig så mycket, så mycket av allt.
Det händer saker och ting som får mig att gråta, det finns tillfällen då jag inte kan sluta skratta.
NÅGON föds och blir till ett liv, till en ny del till av en familj, till en eventuell gemenskap.
Ja, så är det för dom flesta som föds vill jag tro.
Jag hoppas att dom är efterlängtade och att dom vårdas lika ömsint som du någonsin kan.
Nya liv är totalt hjälplösa tills dom har fått den där hjälpen under den där tiden som det krävs för att det ska bli självständiga individer så småningom.
Det är en lång väg dit, den är kantig, den är jobbig, den är vacker, den är ful och den är full av nya överraskningar nästan varje dag.
När någon föds så är vi beredda på det men när någon dör så kommer det nästan alltid som en riktigt obehaglig nyhet vi egentligen aldrig ens velat ha en tanke på att det kunde ske.
Det är en så definitiv del i livet, en del vi inte gärna pratar om, den är nästan lika tabu som att prata om sex eller andra saker berör oss mycket..
Men det ska den inte vara.
Vi ska vara lika aktsamma och respektfulla när vi har med livet att göra och jag blir minst sagt förbannad när jag hör om alla som tar lätt på det.
Alla som går in för att skada, för att skrämma andra, för att till och med döda för att på något sätt göra sig ett namn i någon krets.
Jag blir förbannad när någon förstör för någon annan bara för att den själv känner att den inte räcker till.
Någon föds, någon dör och jag tycker att alla har rätt till sitt liv.
Alla har rätt att få sina chanser.
Alla har rätt att få leva.
Alla har rätt att få göra sina misstag, få uppleva sina framsteg, få vara en del i sitt eget liv.
Någon föds, någon dör.
Jag tycker att båda delarna är vackra för dom ger upphov till tårar, riktiga tårar, tårar som kommer ifrån djupet av mitt hjärta.