Det mest centrala ämnet som är dessa dagar är en lite lätt centrering runt en högtid som vi har valt att kalla för Jul.
En högtid som jag värdesätter på många sätt men som samtidigt är ett upphov till många tragiska händelser runt omkring i vårt samhälle.
Det är en högtid som egentligen bara borde vara vacker för på många sätt så är den så otroligt god och kan på ett enkelt sätt ge så många så mycket.
Men fullt så enkelt är ju inte livet.
Det är en högtid så otroligt fylld av så många måsten, så många förpliktelser, så många detaljer.
På något sätt så har den lyckats skita ner sig själv något fullständigt.
Den har tappat sin essens och fått sig fylld med någon glättig ersättningsprodukt framtagen för att på bästa möjliga sätt bli exponerad, såld, sliten och sen framtagen i ytterligare en ny version som ska synas och vara så otroligt viktig att ha den julen och kanske en till.
Vad hände med att stanna kvar vid gamla enkla traditioner, vad hände med att respektera det förflutna.
Det som hände var att vi klampade på i ullstrumporna i en ständig tro om att förändring är alltid viktigare än att bära vidare en tradition.
För mig betyder julen framför allt en sak, det är att vi tar oss tid och är med varandra.
Det måste inte vara perfekt, det måste inte finnas allt på bordet, det måste inte vara en vit jul.
Jag är nöjd när jag ser att min familj och mina älskade vänner mår bra.
Jag tycker om traditioner men är ändå inte bunden av dom.
Det jag menar är att traditioner i sig betyder att jag sätter värde på det som har varit och inte bara vill ha en konstant förnyelse.
Jag kan stanna upp vid det jag har och göra det bästa av situationen om och om igen.
Jag känner inte behovet av att överträffa varken mig själv eller någon annan, det gör inte min vardag viktigare och får inte mig att må bättre inombords.
När någon gnäller om att det inte är en vit jul eller att julskinkan inte smakar lika bra som den gjorde förra året så tycker jag att man har tappat fokus på vad som är viktigt i livet.
För är det inte viktigast att vi värnar om varandra, att vi tar hand om varandra, att vi bryr oss om varandra.
Jag mår i varje fall bättre när jag känner att jag kan hjälpa någon.
Jag har inte behovet av att missunna någon, skrämma någon, få någon att må dåligt, hävda mig själv och det jag tror på till förmån för att jag själv ska ha det bra eller åtminstone känna en tillfredsställelse.
Världen är inte rättvis, har aldrig varit och kommer aldrig att bli det heller men vi kan alla göra vår lilla bit för att den i varje fall ska bli lite bättre.
Vi kan alla säga nej när vi ser någon göra någon annan illa.
Vi kan alla fråga om man kan hjälpa till när man ser någon behöva någon liten hjälp.
Det behöver inte vara stora saker som gör att du kan få en människa att sträcka på sig ett antal centimeter och samtidigt fyllas av energi.
Det kan till och med räcka med att du bara frågar om personen i fråga behöver någon hjälp.
Att bli sedd och känna att någon bryr sig kan räcka enormt långt.
Försök att inte vara den där som bara tittar rakt fram, som bara går förbi och låtsas som att den inte varken ser eller hör något.
Vikten av att den är en vit jul är inte så stor när man tittar på hur vårt samhälle ser ut idag och vad som händer ute i världen.
Nu säger jag inte att vi inte ska uppskatta julen, tvärtom.
Vi ska bara se den och uppskatta den för vad den är, en högtid då vi samlas och njuter av varandras sällskap.
Det viktigaste på julafton är inte julklapparna, glöggen, tomten, sillen eller köttbullarna.
Det är du som är den viktigaste, du och dom som du omger dig med.
Julen och gemenskapen går liksom i armkrok med varandra.
Visst är det vackert med en vit jul och på många sätt så hör den julen till i detta nordliga land.
Ljuset som blir av dom skimrande kristallerna kan vi inte ersätta med något enstaka ljus på bordet eller i fönstret.
Ta hand om dig själv och ta hand om de dina.
Skjut inte på något du kan göra idag.
Det är nu du lever ditt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar