Det är inget fel i att tro, bara man inte tvingar någon annan

Det där med att tro kommer att diskuteras i olika forum till döddagar.
Men varför är människan så desperat i sina tankar att den hela tiden måste vrida och vända sig till sånt som man inte riktigt kan ta på.
Nu ser ju jag tro bara som något riktat mot någon gud av något som helst slag.
Nej det är väl i min värld en av dom mer missriktade formerna av vad tro kan betyda.
Det är verkligen något som jag ser som något påhittat tvång styrt i en riktning för att någon ska hålla människor i koppel så att dom inte får en chans att tänka eller tycka själva.
Andra former av att tro något är när man går händelser i förväg, man uttalar något om något för att man tror sig kommit på vad det är.
Man lägger fram en egen variant av sin egen sanning eller snarare tro om någon eller något.
Hur vanligt är det inte att det sker vad det än rör sig om.
Dessa förutfattade meningar som sen kan sätta riktiga käppar i hjulet när det verkligen kommer till kritan.
Man har helt enkelt genom sin tro uttalat sin egen slutsats och satt den i rullning och helt plötsligt så har man skapat en sanning av något som kanske är ren och skär lögn.
Man ska vara väldigt klar på det hela vad det är som kan ske om man säger saker och ting som det egentligen inte finns fog för.
Vi kan ta en så kallad ryktesspridare, en som hör något med ett halvt öra, rycker det hela ut ur sitt sammanhang och skickar vidare den nu förvrängda versionen av vad den uppfattade.
Det kan verkligen bli hur fel som helst.
Om du nu ska återberätta något så se till att du verkligen vet vad det grundar sig på.
För tänk om det är något som i slutändan totalt kan krossa någon bara för att du inte hört allt och sen spridit vidare vad som nu blivit en påhittad sanning.
Tänk på konsekvenserna av vad du gör oavsett vad det handlar om.
Bara för att du tror något så betyder inte det att någon annan tror detsamma, men likförbannat så kan det påverka konsekvenserna runt det hela.
Det är inget fel att tro, bara man inte tvingar någon annan att göra det.
Det finns så många olika områden där man använder syftet som ligger bakom att tro på något och ett väldigt vanligt sådant idag är när det handlar om en utveckling av ens pengar.
Det kan vara allt ifrån att du spelar på lotto för att du tror eller hoppas att din tur ska komma en dag.
Dagen som kan förändra ditt liv för alltid och du vinner en summa som gör dig ekonomiskt oberoende.
Sen finns det dom som sysslar med den lite mer rumsrena, lite finare formen av spel.
Man tror på en aktie eller hur en marknad ska utveckla sig och lägger sina redan feta summor på något som man tror ska ge en så hög avkastning som möjligt.
Det sistnämnda är lite finare bara för att det ofta redan rör sig om dom där lite rikare personerna som ofta dessutom ser ner på pöbeln med en åsikt om att alla kan tjäna miljoner om man bara anstränger sig.
Vad dom ofta låter bli att säga kan vara att dom redan haft ett kapital från början och att dom har råd att göra en mångmiljonförlust utan att gå i personliga konkurser.
Tro och hopp är väldigt ofta väldigt tätt förknippade.
Man kan nästan säga att det är två ord som gärna går hand i hand.
Den ena följer gärna den andra och du får dessutom gärna en synergieffekt när något positivt händer runt något som du haft en tro på, något som du hoppats på slår in.
På samma sätt men åt det negativa hållet blir det när det inte gör det.
Tron får sig en törn och ditt hopp undergrävs.
Så är det på många sätt och ställen runt om i hela världen.
Man slår på stora trumman för något som man gemensamt kan tro på och det håller ett tag tills den bubblan spricker och allt hopp försvinner som in i en dimma.
Sen skapar man en ny tills den spricker och så vidare och så vidare.
Vad jag vill säga att vi borde lägga lite mindre tillförlit till sånt som vi bara tror på men de facto inte vet något riktigt om.
Vi borde istället ägna vår energi till det som är mer påtagligt.
Det är en väldigt komplex värld som vi lever i och den har inte blivit mindre komplex av att vi haft stora folkförflyttningar under dom senaste 100 åren som i sin tur gjort att alla våra samhällen blivit uppdelade som i små mikrokolonier av det som tidigare var länder.
Vi måste lära oss att leva med varandra, för varandra, hos varandra.
Vi måste acceptera varandra, inte förskjuta varandra, inte hata varandra, inte vara rädda för varandra.
För det är genom rädslan och förtrycket som vi lägger alldeles för stor vikt vid vad vi kallar tro.
Något abstrakt som vi egentligen bara försöker att gömma oss bakom.
Det är inget fel i att ha varken tro eller hopp men tvinga inte det på någon annan.
Låt alla få bestämma själva vad dom tycker är rätt eller fel utan att skada någon.
Låt alla skapa sig en egen uppfattning om allt, precis allt.