Våld och missunnsamhet är idag ett väldigt vanligt medel som används för att vinkla saker antingen åt det ena eller det andra hållet.
Man vill gärna peka på risker om man följer det ena eller det andra sättet.
Man fingervisar mer än gärna på saker som hänt när man inte varit på sin vakt.
Men måste det vara den vägen vi går när våra kulturer möts.
Måste vi vara rädda för att den ena kulturen ska sudda ut den andra.
Måste vi gå och tro att alla andra är onda.
Jag tror inte att en bråkdel av alla människor är det.
Jag tror inte att en bråkdel av alla människor är såna som ständigt vill skada andra för sin egen vinnings skull.
Jag tror att vi människor i grunden bara vill leva våra liv, se våra barn växa upp, umgås med varandra, uppleva saker tillsammans.
Jag tror att vi kan göra allt det om vi bara vill försöka att förstå varandra istället för att ständigt känna en obekväm rädsla.
Det är okunnigheten som är vår största fiende och det är den vi måste bygga bort.
Jag tar inget för givet i livet och jag går ofta omkring med en oro för vad som ska hända bara för att det finns så många kappvändare i världen.
Det finns så många som inte tänker själva och ser konsekvenserna av sitt eget handlande.
Jag kommer aldrig att tro att våld är en lösning som håller i längden.
Jag tror att en av dom viktigaste sakerna som skulle kunna leda till en riktig förändring vore om dom stora länderna närmade sig varandra på ett öppet ärligt sätt, inte genom olika hot och sanktioner.
Att man istället försöker att hjälpa varandra när man ser brister.
Det är inte bara den tredje världen som behöver hjälp, alla länder behöver få en ödmjukare ton, inte en råare, sjukare, hänsynslösare modell som vi idag närmar oss.
Vi pratar om ett öppnare samhälle men vi sluter allt mer in oss i kokonger som vi tror ska skydda oss.
Det är när vi pratar med varandra, verkligen sitter ner och pratar med varandra.
När vi hör, lyssnar och tar del av vad dom andra säger som vi också ger oss en chans att förstå varandra..
Vi får inte ständigt gå omkring och sprida lögner, salta i uppkomna sår, eller gå och vara långsinta.
Det är nu vi kan förändra morgondagen.
Det är nu vi har möjligheten att göra något på riktigt.
Jag vill bara att vi ska försöka att förstå varandra.
Om vi vill det och om vi kan det så tror i varje fall jag på en framtid som kan se riktigt ljus ut.
Vad vill du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar