Jag mår dåligt när jag ser.......................

Jag mår verkligen dåligt när jag ser någon jag tycker om må dåligt.
Jag gör det för att jag känner mig maktlös.
Jag gör det för att min vilja att förändra situationen inte räcker till.
Jag gör det för att jag bryr mig.
Jag gör det för att det är det enda jag kan göra initialt.
Jag säger initialt för det är precis så det är.
Den där hopplösheten den är inte bestående.
Den övergår till något annat.
Den övergår till nästa steg för mig.
Och nästa steg det innebär att jag faktiskt inser att jag kan göra något.
Att det jag kan göra faktiskt till och med kan göra skillnad.
För man behöver inte alltid göra något konkret för att förändra en situation.
Ibland räcker det med att man bara finns där.
Ibland räcker det med att personen bara känner att den inte är ensam.
Att det finns någon där som bryr sig på riktigt, inte bara säger det.
Det är sån jag vill vara.
Det är sån jag är.
Den där som bryr sig för att den menar det, inte för att den hela tiden vill uppnå ett syfte.
Jag mår dåligt när jag ser någon jag tycker om må dåligt.
Jag känner mig maktlös och försöker alltid att hitta en väg ut ur det tillfälliga mörker som den personen befinner sig i.
Ibland lyckas jag, ibland inte.
Man kan inte alltid komma hela vägen även om man vill och anstränger sig till max.
Men man kan komma väldigt långt.
Jag mår dåligt när jag ser någon må dåligt.
Men jag mår bra av att veta att jag alltid bryr mig.