Att våga misslyckas är en bit på vägen

Man pratar väldigt ofta om att man ska våga göra saker.
Att man inte ska vara rädd för att ta itu med varken det ena eller det andra.
Men hur är det egentligen när det väl kommer till kritan.
Alla har inte förmågan att ta det där sista lilla steget som krävs för att ta sig över tröskeln.
Att ta sig förbi sin egen comfort zone.
Många är helt enkelt helt vettskrämda när det kommer till moment då dom faktiskt måste möta ett eventuellt misslyckande.
Denna känsla av att inte våga ta just det där steget har säkert hindrat åtskilliga från att göra just det.
Att ta sig ett litet steg längre än vad dom är bekväma med.
Att våga misslyckas i vad det än må vara är ju samtidigt ett försök i att verkligen lyckas med något.
Det spelar ingen roll att man misslyckas när man försöker något.
Det viktigaste är att inte låta sig nedslås utan istället se det misslyckade försöket som ett försök på vägen i att utvecklas lite mer som människa.
Man skaffar sig helt enkelt lite mer livserfarenhet och med den i bagaget så kan man sen gå vidare och eventuellt ta med sig ytterligare saker som man kommer i kontakt med.
Om man nu inte vågar ta det där steget så väljer man istället bort möjligheten, den där lilla möjligheten som kanske skulle kunna förändra något för dig.
Om man inte försöker så kan man heller inte säga att man har prövat.
Och om man inte har prövat att göra en sak som man kanske innerst inne vill, ja då har man helt enkelt skapat sig en begränsning i sitt eget liv.
Nu är det inte så att jag tycker att var och varannan person ska sätta allt på spel och verkligen tänja på alla tänkbara gränser.
Det är inte det som vi ska sträva efter.
Gör vi det, ja då är det något helt annat vi jagar, då har vi bara blivit adrenalinjunkis.
Vi söker kickar i allt vi ska företa oss och om det inte är något alldeles extra i det vi gör ja då ser vi det som något helt värdelöst.
Att våga misslyckas är en bit på vägen till att verkligen lyckas med något.
Att lyckas med något som kanske till och med ger oss själva ett större självförtroende.
Jag kommer definitivt aldrig lyckas med allt som jag företar mig i mitt liv.
Jag tänker inte ens försöka att göra det.
Men jag kommer för den skull alltid att försöka att göra det jag företar mig.
Jag vet att många av tillfällena kommer innehålla misslyckanden, men det gör inget.
Men jag vet också att många av tillfällena kommer att innehålla sånt som ger mig den energiboost som jag så väl behöver för att sen tro på mig själv även i fortsättningen.
Jag vågar misslyckas med sånt som jag vill lyckas med, sånt som jag faktiskt tror inom mig att jag på något sätt kan klara av.
Det gör att jag inte ger upp vid ett eventuellt misslyckande utan istället försöker att angripa det eventuella problemet jag ställt mig inför ifrån en annan anfallsvinkel.
Jag tror på mig själv och min ärlighet emot mig själv och det gör att jag är den envisa person som jag väldigt väl vet att jag är.
Men jag vet också mina begränsningar och därför sätter jag aldrig upp orealistiska mål.
Dom skulle bara förstöra saker och ting för mig själv och så destruktiv är inte jag.
Att våga misslyckas är en bit på vägen.
Våga gå den vägen, den utvecklar dig, bit för bit.