Många är så otroligt duktiga på att påpeka saker som är fel när andra gör dom eller ännu värre, efter att dom har gjort dom.
Man är framme med en pekpinne och visar att det minsann inte var gjort på ett korrekt sätt, gärna dessutom med en lätt föraktfull glidande överlägsen blick.
Ungefär som om denna person rättfärdigat sitt sätt genom att faktiskt sitta på den där kunskapen som den utförande personen saknat.
Hur vore det om du själv drog dig till minnes till det tillfället då du själv stod där helt valhänt och inte visste varken ut eller in i hur du skulle göra.
Kanske tillhörde du den driftiga typen som provade dig fram efter eget sunt förnuft.
Men vad om du var den där som alltid är rädd för att göra fel.
Den som alltid söker bekräftelse för att den inte vågar att göra fel.
Den som alltid är om sig och kring sig och knappt varken vet ut eller in i hur den ska ta sig förbi vad som verkar vara ett till synes nästan omöjligt berg att bestiga.
Vi är faktiskt väldigt olika som människor även om vi har många likheter.
Vi kan inte ständigt begära att alla runtomkring oss genomför saker och ting på lika bra sätt som vi själva kan göra.
Kanske är det också en liten rädsla som finns där i att om nu vederbörande får det där redskapet av dig som gör att den lyckas att genomföra sin uppgift på ett bra sätt så kanske du till och med är rädd för att den personen ska överglänsa dig.
Tänk då dessutom att den personen gör det helt utan att ge dig någon cred tillbaka, utan att visa för omgivningen att om det inte hade varit för honom eller henne så hade jag inte kunnat göra det här på ett tillfredsställande sätt.
Jag vill bara att du inte ska glömma bort att även du har varit ett tomt ark.
Att även du är en människa under konstant upplärning.
Konstigare än så är det inte.
Du är inte fullärd och jag är det verkligen inte.
Vi har alla massor att lära av varandra men vi kan bara ta saker till oss om vi verkligen vill det.
Sätter vi spjärn emot andra källor, ja då har vi helt plötsligt gjort ett val som faktiskt begränsar oss.
Men väljer vi att ha ett öppet sinne där vi ser till att vara lyhörda, ja då har vi istället ofantliga resurser att välja och vraka ibland.
Jag tror inte att alla är ämnade att bli läkare, kärnfysiker eller violinister i världsklass.
Men jag tror att vi alla kan se till att skaffa oss själva en förståelse för saker och ting som gör att vi lättare kan förstå varandra.
Så vad du än gör.
Glöm inte bort att även du har levt utan kunskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar