Man ska inte vara mer än sig själv

Hur kommer det sig att det är så många som vill vara i andras situationer.
Att det finns så många som tycker att andra har det bättre.
Att det finns så många som känner sig förbigångna.
Att man stannar och tror ogrundade saker i sin egen enfald.
Jag vet inte vad det beror på men jag tycker i varje fall att det allra viktigaste
är att man är sig själv.
Att man inte försöker att vara någon annan.
Att man inte låter sig tro att det man själv har och är, i själva verket är för litet.
I min lilla värld, där trivs i varje fall jag med att vara just mig själv.
Det gör mitt liv så mycket enklare.
Jag slipper tänka ut konstanta nödlögner till höger och vänster för att anpassa mig till min
efterhängsna omgivning.
Jag väljer istället att vara mig själv.
Att hålla mig till den jag är, det är liksom enklare.
Jag är helt enkelt för slö för att ljuga mig fram genom livet.
Jag är för slö för att fuska när jag gör saker för hur ska jag då kunna njuta när jag lyckas.
Jag är en lat jävel ur den aspekten, men inte annars.
Nej för annars så lyser jag av energi, en energi som jag får av alla ni andra.
Jag kan inte vara mer än mig själv och det vill jag heller inte vara.
För jag är nöjd med den människan jag är.
Visst kan man fila på detaljer och det kommer jag att göra hela livet.
Men det kallar jag att utvecklas.
Det kallar jag att växa som människa.
Den där viljan att inte stanna till helt och fullt utan att ständigt vara i rörelse i sitt eget liv.
Att känna att fastän det kan tyckas att man stannat upp fortsätter framåt men i den fart
man själv strävar efter att gå i.
Jag är inte mer än mig själv och kommer aldrig heller att sträva efter det.
Hur är det med dig i ditt liv.
Trivs du med den du är eller är du ständigt på språng emot eller flyende ifrån den du är idag.