Dom kommer över mig, dom där känslorna av tomhet, av saknad

Det är jobbigt att bära på känslor.
Det är jobbigt att vara en känslomänniska.
Det är jobbigt att sakna någon.
Men sen vänder jag på det i samma steg och tänker.
Det är skönt att bära på känslor.
Det är underbart att vara en känslomänniska.
Och jag älskar att jag kan sakna någon.
Jag gör det för jag är ju inte mer än en människa som vågar känna efter.
Jag visste att den dagen då min far skulle försvinna ur mitt vanliga liv, jag visste att
den skulle vara extra tung.
Vad jag inte visste, vad jag inte kunde veta, var hur tung, hur otroligt tung den skulle bli.
Det är en sorg jag får bära med mig resten av mitt liv.
Visst den kommer att förändras med tiden men jag kommer aldrig riktigt acceptera
att han är borta för gott.
Men då vänder jag på det också och tänker.
Pappa kommer aldrig att försvinna för gott för mig för han kommer alltid finnas inom mig.
Han kommer alltid att vara en del av mig.
Han kommer alltid finnas vid min sida.
För hur det än kommer sig så har han gjort ett avtryck starkare än vad dom flesta kommer att
göra i mitt liv.
För min pappa han var verkligen speciell, så vacker i sitt hjärta, så stor som människa.
Han var en människa som såg andra människor.
Och just den egenskapen, den har jag tagit fasta på.
Det är en av dom egenskaper som jag värderar allra mest hos mig själv.
Den att inte bara bryr mig om mig själv och min lilla bubbla som jag lever i.
Det finns så mycket därutanför som gjorde min pappa nyfiken och den nyfikenheten lever
även inom mig.
Jag går med mina känslor av tomhet inom mig, känslor som bubblar över ibland, känslor
som bara dyker upp när jag minst anar det.
Tårarna dom flödar lika fritt som dom gjorde när pappa gick bort.
Tårarna dom tillhör ju det arv jag fick av honom.
Saknaden av dig pappa, den kommer aldrig kunna fyllas upp av någon annan men det är
inte meningen heller.
För du hade din plats, du har din plats, i mitt hjärta och i många andras också.
Känslorna dom kommer över mig när jag inte har någon chans att värja mig mot dom.
Dom kommer och faktiskt så är jag glad att jag har dom.
För att leva i en värld där vi inte bryr oss om varandra, dit vill i varje fall aldrig jag komma.
Jag vill känna, jag vill leva, jag vill älska och med er runt mig så kan jag det.
Ni är mer värdefulla än vad ni kanske anar.
För vad ni än gör så ta aldrig något för givet för då kan det gå er förlorat.
Ni har ett värde, ta till vara på det och uppskatta er själva på samma sätt som ni uppskattar
er omgivning.
Dom kommer över mig, dom där känslorna av tomhet, av saknad.
Låt dom komma tänker jag, för så länge som dom gör det så lever jag.