Att betrakta människor

Jag har hamnat i en ny situation i mitt liv där jag helt plötsligt är bland
en större blandning nya människor som jag ska tillbringa mina dagar med.
Jag har gjort det eftersom jag har kommit till en ny arbetsplats och jobbet jag
har fått har jag fått på grund av att jag är den jag är inte för mina kunskaper inom jobbet i sig.
Det har gett mig en helt ny chans i livet att studera människor på riktigt nära håll.
Att betrakta dom och komma med mina små inflikningar, mina små kommentarer,
mitt sätt att bedöma.
Jag har fått en andra chans kan man säga.
Min första karriär var ett trettioårig karriär inom samma företag i en sits där jag hela tiden
strävade emot att alltid göra mitt bästa i arbetssituationen som sådan.
Nu får jag en chans att istället göra det bästa av situationen för mig själv inte för att direkt
göra jobbet på ett så bra sätt som möjligt utan för att istället göra situationen så bra som
möjligt rent gruppmässigt.
Att få en stor grupp att komma i harmoni.
Att hitta egna vägar att överbrygga motstånd.
Att öppna dörrar för dom utan att dom själva ser det.
Att betrakta dom hela tiden utan att få dom tro att dom blir just betraktade av mig.
Jag har ju alltid tyckt om människor och det här är min absolut största utmaning jag
någonsin ställts inför rent jobbmässigt.
Dels vill jag visa för mig själv att jag kan prestera inom ett område jag är helt novis inom.
Dels vill jag se vad jag verkligen går för när det gäller att så småningom hitta en gemensam
nämnare som kan föra denna grupp till något som kan bli väldigt bra.
Jag vill att när jag är klar med mitt eget lilla uppdrag som jag har satt mig själv inför,
då vill jag kunna se en grupp där alla kan prata med varandra istället för förbi varandra.
Jag vill väldigt mycket men samtidigt så är det väldigt lite det jag önskar.
Det, är ett mål jag vill uppnå.
Vad har du för mål.
Vad vill du.
Att betrakta människor, det är något jag tycker om, väldigt mycket.